tr UCLA 1V102Rl- FYR
stadkomma kollisioner och störa det förtroliga
förhållande, som dem emellan borde råde, ärl,
den 8. k. likstolen. En tvist om detta ämne,ic
hvilken nyligen blifvit afgjord i sista instrusen !t
genom ett Regeringsbeslut, fattadt i förra trets la
sista kenselj, emaneradt feån ecklesiastik-expe-f
ditionen och kontrasigneradt al Statssekreteraren
von Hartmansdorff, lemnar ett bidrag till denna s
erfarenhet. j
I Arbrå socken, Gefleborgs län, dog år 1833 ,
ärliga och dygdesamma Kyrkovärdshuztrun Caj- Ii
sa Ersdotter. — Såväl den aflidne som hennes
efterlefvande man bodde de sista 16 åren på ett
hemman, som förr varit deras, men hvilket de
redan år 1821 hade försålt tll sin som. Ef-
ter grafölets slut gjorde Kyrkoherden i försam-
ligen, Hr Wallden, anspråk på en ke i lik-,
stol efter gumman, under åberopande af en för-
fattning, som säger att å hemman, der 6 kor!
födas, skall en gifvas i !ikstol, och mindre i för--
hållande af mindre kreatur. Enkemanneun ville
dock ej gå in härpå, ef det skälet, att han:
hvarker hade några kor eller hemman, och
förmente att han icke gerna kunde taga en an-
nans ko för att gifva Pastor i likstol. Kyrko-
herden sökte honom då hos Landshöfdingen,
som den 15 Juli 1833 förklarade en eller flare -
af sonees kor, i mån af deras antal, skyldige .
att vandra in i Kyrkoberdens bås, på grucd af
4 S. Kongl. förerdningen dem 18 Januari 1743,
hvari stadgas, att likstol skall gifvas efter fader,
elier moder, som öfvergifvit hemmansbruket och
vistas hos sina barn. — Häröfver klagade enke-:.
mannen hos Kammarkollegium, som den 28 Ja,
pusari sistl. år 1836 utlät sig, att 1743 års för.
ordning egentligen angick Presterskapet i Öster-
botten, ech icke kuude tillämpas i detta mål,
enär fadren Erik Jonsson och aflidna Cajsa!
Ersdotter redan år 1821 hade genom ordent-:.
ligen lagfaret köpebref mot erlagd köpeskilling.
försålt hemmanet åt soner, och således icke.
innebah eller till bruk och nyttjande åt sonen
upplåtit något sådant; Kammarkollegium fann j
således att icke tillståndet i sonens bo kunde ta-
gas till grund för beräknande af den likstol, fa-!.
dren Erik Jonsson borde lemna efter sin hustru, ;
och enär Kyrkoherden, enligt uppgift, hade åt-
njutit i likstol 3 Rdr, fann kollegrum redan det-!
ta utgöra mer, än honom enligt den aflidnes
vilkor laghgen tillkom, samt befriade derföre :
Erik Jonsson från att erlägge något mera.
Höröfver klegade nu åter Kyrkoherden hos
Kouvgl. Maj:t; anförde att 1743 års författning
vore en närmare förklaring af 1681 års, för he-
la riket gällande allmänna föreskrift om prester-
skapets lönerättigheter; att en dylik resolution
år 1770 blifvit utfärdad för Westerkoiten, som
den för Österbotten; att den ringa köpeskilling,
för kvilken fadren hade försålt sitt hemman, jem-
te förbehållet för föräldrarne att under sim hfs-
tid njuta underhåll af barnen, skulle utvisa, att :
detta köp endast varit en afhandling af sådan :
beskaffenhet, som i författningen menas, och
sem i ortem vore allmänt gängse för att kunna
bibehålla hemmanet odeladt i äldsta sonens
band; samt att redan år 1699, emligt en be-
rättelse af presterskapet, så tillgått med likstol,
som kyrkoherden yrkade, hvarföre det till och
med händt, att föräldrar, som afstått sina hem-
men till barnen, redan vid sådant tillfälle hade:
afsatt elier utbetalt likstol, efter den förmögen!
bet de hade när hemmanet afträddes. Slutli-
gen har klaganden erinrat derom, ati hemma.
net vore ett af de större i orten, och att 12
till 13 kor derpå framföddes, men att han icke
skall fått sig erbjudet mer än 1 R:dr i likstol,
kvilket han dock ej emottagit. I
KammarKellegium, hördt häröfver, likasora
Erik Johnsson, har förklarat, att i 1745 års
forfaltning endest vore fråga om dem, sot före-
stå, men ej om dem, sem genom köp förvärf-
var sig hemmen, och att författringsa förutsätter
fortfarande eganderätt för föräldrarna, men all-
deles icke afsåg den händelsen, då hemmanet
blifvit ordentligen försåldt.
Regeringen har nu afgjort målet i likhet med
Landshöfdingen, och dels på grund af samma!
författningar, dels under åberopande sf Iands-!
sed i Helsingland, tillerkänt kyrkoherden, rätt)
till lilkstol efter Cajsa Ersdotter, att utgå efter j
den förmögenhet, hon och mannen ägde då hem-
nnet försåldes.
Ehuru åtskilligt kan sägas både mot och med
i denna sak, synes det likväl främst af allt visa
s:z såsom obestridligt, att när någon till annan
erdenmiligt försålt en fast egendom och detta köp
är lagferet, så tillhör också dem fasta egendo-
men derefter på intet sätt säljaren, och at följ-