tr UCLA 1V102RlFYR stadkomma kollisioner och störa det förtroliga förhållande, som dem emellan borde råde, ärl, den 8. k. likstolen. En tvist om detta ämne,ic hvilken nyligen blifvit afgjord i sista instrusen !t genom ett Regeringsbeslut, fattadt i förra trets la sista kenselj, emaneradt feån ecklesiastik-expe-f ditionen och kontrasigneradt al Statssekreteraren von Hartmansdorff, lemnar ett bidrag till denna s erfarenhet. j I Arbrå socken, Gefleborgs län, dog år 1833 , ärliga och dygdesamma Kyrkovärdshuztrun CajIi sa Ersdotter. — Såväl den aflidne som hennes efterlefvande man bodde de sista 16 åren på ett hemman, som förr varit deras, men hvilket de redan år 1821 hade försålt tll sin som. Efter grafölets slut gjorde Kyrkoherden i församligen, Hr Wallden, anspråk på en ke i lik-, stol efter gumman, under åberopande af en författning, som säger att å hemman, der 6 kor! födas, skall en gifvas i !ikstol, och mindre i för-hållande af mindre kreatur. Enkemanneun ville dock ej gå in härpå, ef det skälet, att han: hvarker hade några kor eller hemman, och förmente att han icke gerna kunde taga en annans ko för att gifva Pastor i likstol. Kyrkoherden sökte honom då hos Landshöfdingen, som den 15 Juli 1833 förklarade en eller flare af sonees kor, i mån af deras antal, skyldige . att vandra in i Kyrkoberdens bås, på grucd af 4 S. Kongl. förerdningen dem 18 Januari 1743, hvari stadgas, att likstol skall gifvas efter fader, elier moder, som öfvergifvit hemmansbruket och vistas hos sina barn. — Häröfver klagade enke-:. mannen hos Kammarkollegium, som den 28 Ja, pusari sistl. år 1836 utlät sig, att 1743 års för. ordning egentligen angick Presterskapet i Österbotten, ech icke kuude tillämpas i detta mål, enär fadren Erik Jonsson och aflidna Cajsa! Ersdotter redan år 1821 hade genom ordent-:. ligen lagfaret köpebref mot erlagd köpeskilling. försålt hemmanet åt soner, och således icke. innebah eller till bruk och nyttjande åt sonen upplåtit något sådant; Kammarkollegium fann j således att icke tillståndet i sonens bo kunde tagas till grund för beräknande af den likstol, fa-!. dren Erik Jonsson borde lemna efter sin hustru, ; och enär Kyrkoherden, enligt uppgift, hade åtnjutit i likstol 3 Rdr, fann kollegrum redan det-! ta utgöra mer, än honom enligt den aflidnes vilkor laghgen tillkom, samt befriade derföre : Erik Jonsson från att erlägge något mera. Höröfver klegade nu åter Kyrkoherden hos Kouvgl. Maj:t; anförde att 1743 års författning vore en närmare förklaring af 1681 års, för hela riket gällande allmänna föreskrift om presterskapets lönerättigheter; att en dylik resolution år 1770 blifvit utfärdad för Westerkoiten, som den för Österbotten; att den ringa köpeskilling, för kvilken fadren hade försålt sitt hemman, jemte förbehållet för föräldrarne att under sim hfstid njuta underhåll af barnen, skulle utvisa, att : detta köp endast varit en afhandling af sådan : beskaffenhet, som i författningen menas, och sem i ortem vore allmänt gängse för att kunna bibehålla hemmanet odeladt i äldsta sonens band; samt att redan år 1699, emligt en berättelse af presterskapet, så tillgått med likstol, som kyrkoherden yrkade, hvarföre det till och med händt, att föräldrar, som afstått sina hemmen till barnen, redan vid sådant tillfälle hade: afsatt elier utbetalt likstol, efter den förmögen! bet de hade när hemmanet afträddes. Slutligen har klaganden erinrat derom, ati hemma. net vore ett af de större i orten, och att 12 till 13 kor derpå framföddes, men att han icke skall fått sig erbjudet mer än 1 R:dr i likstol, kvilket han dock ej emottagit. I KammarKellegium, hördt häröfver, likasora Erik Johnsson, har förklarat, att i 1745 års forfaltning endest vore fråga om dem, sot förestå, men ej om dem, sem genom köp förvärfvar sig hemmen, och att författringsa förutsätter fortfarande eganderätt för föräldrarna, men alldeles icke afsåg den händelsen, då hemmanet blifvit ordentligen försåldt. Regeringen har nu afgjort målet i likhet med Landshöfdingen, och dels på grund af samma! författningar, dels under åberopande sf Iands-! sed i Helsingland, tillerkänt kyrkoherden, rätt) till lilkstol efter Cajsa Ersdotter, att utgå efter j den förmögenhet, hon och mannen ägde då hemnnet försåldes. Ehuru åtskilligt kan sägas både mot och med i denna sak, synes det likväl främst af allt visa s:z såsom obestridligt, att när någon till annan erdenmiligt försålt en fast egendom och detta köp är lagferet, så tillhör också dem fasta egendomen derefter på intet sätt säljaren, och at följ