vild dysterhet , i hvaremot han trodde s
böra söka en motvigt i de yttre sir
Rena döfvande rus, och gaf sina fiend
sjelf i händerna det Bedröfliga bevise
att de riktigt förfarit emot honom. H:
torde likväl vara den enda regert, historie
känner, som, störtad från thronen, aldrig mi
kännt begäret att åter uppstiga dit, och ms
kan icke tillvita honom ens försöket till en ar
läggning emot dess innehafvare, ja, han har a
drig någon gång yttrat någon ovilja emot den
Han har blott yttrat en sådan emot nationer
emedan hon, enligt hans tanka, brutit samhälls
kontraktet. Var detta höjden af filosofi, ell
var det bristen derpå? Om man icke kan ovil
korligt antaga det sednare motivet, kan ma
icke heller medgifva det förra. Kanhända gö
man rältast, em man tillskrifver det hans in
stinktlika trohet mot löften, hans aldrig rubbad
ordhållighet. Han hade afsagt sig kronan, oc
denna afsägelse var för honom helig. Hur
skulle han då icke hållit en konstitutionell ed
i fall han gjort ea sådan!
Men desse mäktige, som sågo honom, en gån;
lika mäktig som de sjelfve, nu en ringa flykting
bannlyst från det land, som i tre sekler emol
tagit konumg af hans stam, irrande utan bestäm:
boning fråm sted till stad i deras länder, ensan
atanpå postvagmen, sjelf bärande in sina sake
och förrätteande de ringaste sysslor, hafva d
väl dragit nytta af dem lärdom, denna åsyn pre:
likade? MHafva de betänkt nödvändigheten at
ifva akt på tiden, på folkens vilja, att ej blind
och oböjligt sätta sig deremot? Vi vilja önsk:
let. Om någon tid varit rik på läror af dette
lag, så är det vår; om någon sett ramlade thro-
er, störtade välden och landsflyktige furstar, si
r det vår. Och likväl måste man utropa mec
kalder: . -
Men hvad är allt, som följt deraf för verlden?
itt stort exempel — som ej varnar den!