vild dysterhet , i hvaremot han trodde s böra söka en motvigt i de yttre sir Rena döfvande rus, och gaf sina fiend sjelf i händerna det Bedröfliga bevise att de riktigt förfarit emot honom. H: torde likväl vara den enda regert, historie känner, som, störtad från thronen, aldrig mi kännt begäret att åter uppstiga dit, och ms kan icke tillvita honom ens försöket till en ar läggning emot dess innehafvare, ja, han har a drig någon gång yttrat någon ovilja emot den Han har blott yttrat en sådan emot nationer emedan hon, enligt hans tanka, brutit samhälls kontraktet. Var detta höjden af filosofi, ell var det bristen derpå? Om man icke kan ovil korligt antaga det sednare motivet, kan ma icke heller medgifva det förra. Kanhända gö man rältast, em man tillskrifver det hans in stinktlika trohet mot löften, hans aldrig rubbad ordhållighet. Han hade afsagt sig kronan, oc denna afsägelse var för honom helig. Hur skulle han då icke hållit en konstitutionell ed i fall han gjort ea sådan! Men desse mäktige, som sågo honom, en gån; lika mäktig som de sjelfve, nu en ringa flykting bannlyst från det land, som i tre sekler emol tagit konumg af hans stam, irrande utan bestäm: boning fråm sted till stad i deras länder, ensan atanpå postvagmen, sjelf bärande in sina sake och förrätteande de ringaste sysslor, hafva d väl dragit nytta af dem lärdom, denna åsyn pre: likade? MHafva de betänkt nödvändigheten at ifva akt på tiden, på folkens vilja, att ej blind och oböjligt sätta sig deremot? Vi vilja önsk: let. Om någon tid varit rik på läror af dette lag, så är det vår; om någon sett ramlade throer, störtade välden och landsflyktige furstar, si r det vår. Och likväl måste man utropa mec kalder: . Men hvad är allt, som följt deraf för verlden? itt stort exempel — som ej varnar den!