fina sällskapslifvets seder och bruk. Herr R
bieson fattade så mycket tycke för sina sval
n I följeslagare, att han bemödade sig på allt s
djatt få dem vänligt och gästfritt bemötta, 0
- man kunde icke glädja honom mer, än då m
f. bevisade dem mnigot godt, hvilket naturligt
hl inskränkte sig till mat och drick. Derem
å underlät han aldrig att framställa dem på d
n l intressantaste sidan; han anställde nattliga på
yltier i deras läger, der de utförde dansar, så
-) ger och alla slags upptåg. För anständighete
tt I skull gingo qvinnorna beständigt klädda; äfv
männen buro underbyxor, då de gingo ur lägre
aloch i synnerhet då de voro i hvita qvinne
sällskap. Vid dylika aftonnöjen plågade v
-Ita område. Sålunda se vi der prinsar oc
a I prinsessor af blodet mycket nedlåtande oc
tj bernsligt roa sig, klädda uti hvita frisrockar ot
röda nattmössor.
- Deras matsmältningsorganer ära utemerdentl
ig; en af deras favoriträtter var rofvor; en ds
gaf jag dem tillåtelse, att bemta från fältet 4
mycket de kunde föra med sig. Redam und
sjelfva upptagningen från sängarne, började c
att smaka på dem; de åto flitigt på vägen ti
lägret, dit de bure en betydlig qvamtitet, oc
som aftonen var bestämd till en briljant fest
begef jag mig dit i god tid, för att ordna an
Istalterna till deras förplägning, Herr Robinse
I bad dem förgäfves lägga bort rofvorna, och be
reda lägret till gästermas emottagaade, i synner
het, som en ofantlig pudding simmade i en ke
I kande kittel, hvarpå han gjorde dem uppmärk
samme, och erinrade dem att de förstörde hels
sin aptit för densamma; mer en sådan khändels
var för dem obegriplig; svarte man kan alltic
äta, mente de, och fortforo utan att låta stör:
sig. Ändtligen låte de likväl genom förnyade
föreställningar öfvertala sig att lagga bort rof-
vorna, och fega anstalter till sin toilett. Qvin-
norna tyckas mindre fråga efter prydnader, och
visa sig alltid vid dylika fester utan mägonting
utmärkande i sin klädsel. Dock använda de
vanligtvis någet rödt, icke såsom åtskilliga de -
ras hvita systrar i Europa, för att ersätta bri-
stande naturlig rednad på kinderna, utan an-
vändandet sker medelst starka, friska drag på
kinderna, pannam och hakan; stundom blanda
de rödfärgen med ett slags pulveriseradt blyerts,
eller färga näsans cfra del med det sednare,
hvarigenom det röda starkare framsticker. Hals-
band af små lysande musslor, ganska skickligt
uppträdda på kängaru-senor, träffar mana hos de
yagre. Karlarne använda mycken uppmärksam-
het på sitt yttre; fett, rödfärg och blyertspulf-
ver konsumeras af dem i mängd, och när de
sålunda, drypande af fett, visade sig för oss,
syntes de mycket glädja sig öfver det bifall och
beundran, vi yttrade för dem; likväl kunde man
;e på dem, att de räknat derpå.
Representationerne bestodo hvarje afton i
fansar, än af enskilda, än i massa, i sånger,
ulehanda lekar o. s. v. Deras gemensamma
lansar utgå alltid från någon idd, hvilken säl-
an är svår alt utleta. Ån föreställa de en kän-
saruhjord, hvarvid de sätta sig hukade, och
värma dessa djurs vanliga rörelser, än förvandla
le sig i en skara Exuis, hvarvid de med ut-
träckta armar härma denna fogels låimga hals,
ch, lika honom, med stora steg söka efter fö-
la i gräset. Någre bland de förnämste bland
lem gifva likväl serskilda och ännu råare före-
tällningar. Krigaren — ty i sådan mening
yckas de uppfatta sin rol — ställer sig midt i
retsen, som slutes kriug en liten eld, och bör-
ar, än sjungande, än reciteranee, ett tal till de
ringstående, hvilket synes göra föga intryck på
ans kamrater, men hvaraf han sjelf blir mäg-
gt upplifvad, så att han, efter några minuter,
nappt kan tala, utan endast frambringar o-
ammanhängande ljud, beledsagade af vredens
ch stridslystnadens åtbörder; på sådant sätt ar-
etar han sig in i ett tillstånd, nära liknamde
ansinne. Denna moment tyckes vara hela
;reställningens egentliga effektpunkt, ty genast
amstörta de andra karlarne, och börja under
uktansvärdt skri en dans, som har anför. De
ringa omkring elden så fort, att åskådaren nä-
an svindlar dervid, och slå tid efter annan
ed flata hander mot marken, hvarvid de lik-
om tyckas studsa tillbaka, och slå upp i luf-
-— AA, sh
mm meal Lida frttarmneae ne
UA mm - FRA - mm AK