fina sällskapslifvets seder och bruk. Herr R bieson fattade så mycket tycke för sina sval n I följeslagare, att han bemödade sig på allt s djatt få dem vänligt och gästfritt bemötta, 0 man kunde icke glädja honom mer, än då m f. bevisade dem mnigot godt, hvilket naturligt hl inskränkte sig till mat och drick. Derem å underlät han aldrig att framställa dem på d n l intressantaste sidan; han anställde nattliga på yltier i deras läger, der de utförde dansar, så -) ger och alla slags upptåg. För anständighete tt I skull gingo qvinnorna beständigt klädda; äfv männen buro underbyxor, då de gingo ur lägre aloch i synnerhet då de voro i hvita qvinne sällskap. Vid dylika aftonnöjen plågade v -Ita område. Sålunda se vi der prinsar oc a I prinsessor af blodet mycket nedlåtande oc tj bernsligt roa sig, klädda uti hvita frisrockar ot röda nattmössor. Deras matsmältningsorganer ära utemerdentl ig; en af deras favoriträtter var rofvor; en ds gaf jag dem tillåtelse, att bemta från fältet 4 mycket de kunde föra med sig. Redam und sjelfva upptagningen från sängarne, började c att smaka på dem; de åto flitigt på vägen ti lägret, dit de bure en betydlig qvamtitet, oc som aftonen var bestämd till en briljant fest begef jag mig dit i god tid, för att ordna an Istalterna till deras förplägning, Herr Robinse I bad dem förgäfves lägga bort rofvorna, och be reda lägret till gästermas emottagaade, i synner het, som en ofantlig pudding simmade i en ke I kande kittel, hvarpå han gjorde dem uppmärk samme, och erinrade dem att de förstörde hels sin aptit för densamma; mer en sådan khändels var för dem obegriplig; svarte man kan alltic äta, mente de, och fortforo utan att låta stör: sig. Ändtligen låte de likväl genom förnyade föreställningar öfvertala sig att lagga bort rofvorna, och fega anstalter till sin toilett. Qvinnorna tyckas mindre fråga efter prydnader, och visa sig alltid vid dylika fester utan mägonting utmärkande i sin klädsel. Dock använda de vanligtvis någet rödt, icke såsom åtskilliga de ras hvita systrar i Europa, för att ersätta bristande naturlig rednad på kinderna, utan användandet sker medelst starka, friska drag på kinderna, pannam och hakan; stundom blanda de rödfärgen med ett slags pulveriseradt blyerts, eller färga näsans cfra del med det sednare, hvarigenom det röda starkare framsticker. Halsband af små lysande musslor, ganska skickligt uppträdda på kängaru-senor, träffar mana hos de yagre. Karlarne använda mycken uppmärksamhet på sitt yttre; fett, rödfärg och blyertspulfver konsumeras af dem i mängd, och när de sålunda, drypande af fett, visade sig för oss, syntes de mycket glädja sig öfver det bifall och beundran, vi yttrade för dem; likväl kunde man ;e på dem, att de räknat derpå. Representationerne bestodo hvarje afton i fansar, än af enskilda, än i massa, i sånger, ulehanda lekar o. s. v. Deras gemensamma lansar utgå alltid från någon idd, hvilken sälan är svår alt utleta. Ån föreställa de en känsaruhjord, hvarvid de sätta sig hukade, och värma dessa djurs vanliga rörelser, än förvandla le sig i en skara Exuis, hvarvid de med utträckta armar härma denna fogels låimga hals, ch, lika honom, med stora steg söka efter föla i gräset. Någre bland de förnämste bland lem gifva likväl serskilda och ännu råare företällningar. Krigaren — ty i sådan mening yckas de uppfatta sin rol — ställer sig midt i retsen, som slutes kriug en liten eld, och börar, än sjungande, än reciteranee, ett tal till de ringstående, hvilket synes göra föga intryck på ans kamrater, men hvaraf han sjelf blir mäggt upplifvad, så att han, efter några minuter, nappt kan tala, utan endast frambringar oammanhängande ljud, beledsagade af vredens ch stridslystnadens åtbörder; på sådant sätt aretar han sig in i ett tillstånd, nära liknamde ansinne. Denna moment tyckes vara hela ;reställningens egentliga effektpunkt, ty genast amstörta de andra karlarne, och börja under uktansvärdt skri en dans, som har anför. De ringa omkring elden så fort, att åskådaren näan svindlar dervid, och slå tid efter annan ed flata hander mot marken, hvarvid de likom tyckas studsa tillbaka, och slå upp i luf-— AA, sh mm meal Lida frttarmneae ne UA mm FRA mm AK