ra gjordt med iamme-nageln på insidan af kortet så att det syntes en smula på frånsidan. Spel husvärden hade framvisat 4 andra kortlekar som voro märkta på samma sätt. Sju eller ått mornar hade kommodoren varit tillstådes, då d kort granskades, med hvilka Lord de Roos spe lat aftnarne förut, och de hade alla befunnit märkta på samma sätt. Ett annat vittne, Sir William Ingilhy, vill väl icke taga på sin ed, att han 100 gånge sett Lord de Roos slå volt med korten vid spel bordet, men var ganska säker på att han set honom göra det 50 ginger. Det kort, som li; på botten af kortleken innan man kuperade hade Lorden alltid genom en volt praktiserat : botten af leken, äfven sedan kuperingea skett. Då Lorden gaf, hade han alltid hostat, för at afvända uppmärksamheten fråm korten och gifningen. Öfverste Anson ech en Hr Payne hade äfven vid ett tillfälle i Grahams klubb spelat med Lord de Roos, men ingendera åf dem hade varit i stånd att få äss eller kungar då han gaf. Hr Payne hade då tagit upp tvenne äss och tvenne kungar, och hållit dem emot ljuset, då han upptäckte att de voro märkta, hvarpå han kastade korten och begärde af markören en ny lek. De märkta korten hade Hr Payne sedermera emöitagit af markören, och behållit i sitt förvar. Lord de Roos advokat sökte framställa hela rättegången såsem en anläggning emot Lorden, hvars ställning i samhället, såsom Pär af Englinds Öiverhus och innehafvare af en betydlig förmögenhet, i advokatens tanka gjorde det omöjligt, att hams Lordskap skulle kunnat törnedra sig till någontirg så lågt, som att spela falskt. Juryn fann sig dock, efter en kort öfverläggning af omkring em qvart timma, så öfvertygad af de skäl som blifvit förebragta emot Lorden, att den frikände den af honom instämde svaranden.