ra gjordt med iamme-nageln på insidan af kortet
så att det syntes en smula på frånsidan. Spel
husvärden hade framvisat 4 andra kortlekar
som voro märkta på samma sätt. Sju eller ått
mornar hade kommodoren varit tillstådes, då d
kort granskades, med hvilka Lord de Roos spe
lat aftnarne förut, och de hade alla befunnit
märkta på samma sätt.
Ett annat vittne, Sir William Ingilhy, vill
väl icke taga på sin ed, att han 100 gånge
sett Lord de Roos slå volt med korten vid spel
bordet, men var ganska säker på att han set
honom göra det 50 ginger. Det kort, som li;
på botten af kortleken innan man kuperade
hade Lorden alltid genom en volt praktiserat :
botten af leken, äfven sedan kuperingea skett.
Då Lorden gaf, hade han alltid hostat, för at
afvända uppmärksamheten fråm korten och gif-
ningen.
Öfverste Anson ech en Hr Payne hade äfven
vid ett tillfälle i Grahams klubb spelat med
Lord de Roos, men ingendera åf dem hade va-
rit i stånd att få äss eller kungar då han gaf.
Hr Payne hade då tagit upp tvenne äss och
tvenne kungar, och hållit dem emot ljuset, då
han upptäckte att de voro märkta, hvarpå han
kastade korten och begärde af markören en ny
lek. De märkta korten hade Hr Payne seder-
mera emöitagit af markören, och behållit i sitt
förvar.
Lord de Roos advokat sökte framställa hela
rättegången såsem en anläggning emot Lorden,
hvars ställning i samhället, såsom Pär af Eng-
linds Öiverhus och innehafvare af en betydlig
förmögenhet, i advokatens tanka gjorde det o-
möjligt, att hams Lordskap skulle kunnat törne-
dra sig till någontirg så lågt, som att spela
falskt. Juryn fann sig dock, efter en kort
öfverläggning af omkring em qvart timma, så
öfvertygad af de skäl som blifvit förebragta e-
mot Lorden, att den frikände den af honom
instämde svaranden.