VAN DIEMENS LAND. (Utdrag af ett bref i Maj 1836.) (Forts. fr. Lördagsbl.) Tom, Åh hå, det är godt, massa guvernör ni tar allt hans, hans Kängaru, hans land, oc ger honom bröd och ylletäcken, och säga: din väg; jag säger, den svarte skall aldrig bli vän med er, aldrig, aldrig, det går inte an. Guv. Nå väl, så vill jag skicka dem til Maria Island. (Deona ö kan icke uppnås a hvita simmare, men de svarta besöka henne efter behag.) Tom (utbrister i ett högt skratt). Ria Island! jag hör gerna talas så der tokigt, Ria Island, ja då kan han gå och komma när ban vill. Guv. Så vill jag sätta dem i fängelse och bevaka dem. Tom. Sätta i fängelse, massa guvernör? Ni tar hans eget land, tar svarta hustrun, slår henne ihbjel och slår små barnen ihjel, och sen sätter i fängelse! Om ni vore svarte man? tyckte ni om det? mig inte alls behaga, massa guvernör. Guv. Nå, Tom, så vill jag skicka dem till en ö i Bassessundet, och der underhålla dem. Tom underrättade sig härvid om öns afstånd från kusten, och om villebråd fanns der; tillfredsställd 1 detta hänseende, forifor han: Ni skickar till den ön och tar hans eget land! hvad ger ni för hans land ?. Guv. Jag vill ge dem, föda och ylletäcken, och lära dem arbeta. Tom (skrattande). Ni göra svarta man arbetande? jag vill se det en gång (här pekade Tom på en fluga, som gick på bordet). Ni ser den man? q Guv. Ja, Tom, jag ser en fluga. Tom. Ni befalla denna man arbeta. Ni tror han arbeta för er. Guv. Nej, Tom, det tror jag inte. Tom. Nå, svarta man är alldeles lika,) han vara fördömdt lat. Guv. Nå, Tom, om de icke vilja arbeta, så må de gå på jagt, och komma igen när de ha lust, och jag skall skicka dit folk; som skola taga vara på barnen och lära dem arbeta. Tom. Ack, det är bra, det tycker jag om; barnen efter hand lära arbeta; ni så tala, vill jag fånga alla svarta man. Tom höll ord, oeh nästa hop, somide mötte, slöt sig till dem, ehuru efter lång motsträfvighet och mycket) öfvertalande. Herr Robinson utsökte deribland de män och qvinnor, som syntes honom lämpligast att befordra hams afsigter. Under loppet af hans vidare exkursioner slöto sig flere till denna elitkorps, som ll: bestod af 20 personer, åtföljde honom på hans ströftåg och bistodo honom troget. Med dessa utvalde besökte han ofta våra besittningar. Det tita umgänget med Herr Robinson, och den mångfaldiga beröring de hade med de hvite, ha ej blifvit utan inflytande på våra svarta vänner, dock endast så vida, att de blefvo mindre skygga i sitt förhållande till oss, och kunde göra sig mer begripliga; på bruten Engelska, ty någon ökad själsbildning märkte man ingenstädes; deras begrepp voro inskränkta efteråt som förut. Vid vår sista sammanvaro, och sedan karlarne, för att rea oss, kastat med spjutet på ett visat