VAN DIEMENS LAND.
(Utdrag af ett bref i Maj 1836.)
(Forts. fr. Lördagsbl.)
Tom, Åh hå, det är godt, massa guvernör
ni tar allt hans, hans Kängaru, hans land, oc
ger honom bröd och ylletäcken, och säga:
din väg; jag säger, den svarte skall aldrig bli
vän med er, aldrig, aldrig, det går inte an.
Guv. Nå väl, så vill jag skicka dem til
Maria Island. (Deona ö kan icke uppnås a
hvita simmare, men de svarta besöka henne ef-
ter behag.)
Tom (utbrister i ett högt skratt). Ria Is-
land! jag hör gerna talas så der tokigt, Ria
Island, ja då kan han gå och komma när ban
vill.
Guv. Så vill jag sätta dem i fängelse och
bevaka dem.
Tom. Sätta i fängelse, massa guvernör? Ni
tar hans eget land, tar svarta hustrun, slår hen-
ne ihbjel och slår små barnen ihjel, och sen
sätter i fängelse! Om ni vore svarte man?
tyckte ni om det? mig inte alls behaga, massa
guvernör.
Guv. Nå, Tom, så vill jag skicka dem till
en ö i Bassessundet, och der underhålla dem.
Tom underrättade sig härvid om öns afstånd
från kusten, och om villebråd fanns der; till-
fredsställd 1 detta hänseende, forifor han: Ni
skickar till den ön och tar hans eget land! hvad
ger ni för hans land ?.
Guv. Jag vill ge dem, föda och ylletäcken,
och lära dem arbeta.
Tom (skrattande). - Ni göra svarta man ar-
betande? jag vill se det en gång (här pekade
Tom på en fluga, som gick på bordet). Ni ser
den man? q
Guv. Ja, Tom, jag ser en fluga.
Tom. Ni befalla denna man arbeta. Ni tror
han arbeta för er.
Guv. Nej, Tom, det tror jag inte.
Tom. Nå, svarta man är alldeles lika,) han
vara fördömdt lat.
Guv. Nå, Tom, om de icke vilja arbeta,
så må de gå på jagt, och komma igen när de
ha lust, och jag skall skicka dit folk; som sko-
la taga vara på barnen och lära dem arbeta.
Tom. Ack, det är bra, det tycker jag om;
barnen efter hand lära arbeta; ni så tala, vill
jag fånga alla svarta man.
Tom höll ord, oeh nästa hop, somide mötte,
slöt sig till dem, ehuru efter lång motsträfvig-
het och mycket) öfvertalande. Herr Robinson
utsökte deribland de män och qvinnor, som
syntes honom lämpligast att befordra hams af-
sigter. Under loppet af hans vidare exkursio-
ner slöto sig flere till denna elitkorps, som ll:
bestod af 20 personer, åtföljde honom på hans
ströftåg och bistodo honom troget. Med dessa
utvalde besökte han ofta våra besittningar. Det
tita umgänget med Herr Robinson, och den
mångfaldiga beröring de hade med de hvite, ha
ej blifvit utan inflytande på våra svarta vänner,
dock endast så vida, att de blefvo mindre skyg-
ga i sitt förhållande till oss, och kunde göra
sig mer begripliga; på bruten Engelska, ty nå-
gon ökad själsbildning märkte man ingenstädes;
deras begrepp voro inskränkta efteråt som förut.
Vid vår sista sammanvaro, och sedan karlarne,
för att rea oss, kastat med spjutet på ett visat