nes man, förlorade hon nästan allt medvetand
betäckte owikorligt sina ögon med händerni
Toch då röfvaresa redan lemnat huset, utan a
Ihafva begått några egentliga grymheter, mås
Iman väcka hesmne ur detta tillstånd. Förskräc
kelse och oro hade hkväl så mägtigt verkat
hennes sinne, att hennes nervsystem efter der
na natt blifvit svagt och retligt, och, hvad so:
måste förefalla besynnerligt, högra ögenbrynt
I grånade på dessa få timmar.
I Det måste medgifvas, att de offentliga aukto
Triteterve vid allt detta icke blifvit sysslolös:
men det var för dem ganska svårt, i anseend
till markens beskafferbet, och sakernas ännu fö
ga ordnade tillstånd, att uppsöka röfvarena
deras smyghål. Man vidtog derfore de mede
som här visat de bästa resultater, äfven vid an
dra farliga företeg. Koloniens guvernör utsatt
nemliger ett ansenligt pris på hvarje förbryta
res hafvud. För fritt folk bestode dessa i e
penningebelöning, men deporterade fingo gemas
pardon och kostnadsfri återresa till England
INi kan lätt föreställa Er huru kraftigt en såda
jutsigt måste verka på fångarres energi; för a
vinna ett par hurdra pund, vågar man icke ger
na sitt lif, men väl vågar man det, för att,
händelse af framgång ,) vinna friheten. De me
del och utvägar, de deporterade använde, för al
locka röfvarena i snaran, voro ofta lika så grym
ma, sem sluga och djerfva. En Irländare gjor
de processen kort. Han lofvade att föra lifs
medel till röfvarema; sem han likväl icke kund
medtaga mågot histånd, utan att ebserveras a
röfvarena, hvilka på afstånd bevakade horom
så skaffade han sig berusande drycker, sem des
se flitigt tillitade, under det han höll sig nyk
ter. Knappt hade de insomnat, förrän han ba
bort deras vapen, och väckte arföraren med d
orden: Ni är min fånge; denne grep likvä
efter en pistol, som han hade i bältet, men Ir
lärdaren förehem benom, aftögg och stoppa-
de hans hufvud i kappsäcken, hvarmed har
skyndsamt inställde sig hos guvernören, och er-
höll dea önskade belöningen. De fleste af des-
sa röfvare he blifvit tillfåegatagne och afrättade,
dels ha de försvunnit; då och då rymmer vä!
en förbrytare från straffenstalterna, och angriper
en resamde eller plundrar något ensamt liggande
hus, men hans bara är hvarken så lysande el-
ler långvarig, som hans föregångares, ty polisen
är väl inrättad, och befolkningen mera konrcens-
trerad. Under mitt vistamde här, sedan 5 år,
har intet sådant ofog mer ågt rum.
Hvad våra infödingar, de svarte, amgår, så
har jag ofta haft tillfälle att umgås med dem,
och observerat dem vid deras måltider och cor-
roberye (dansar och tidsfördrif) samt vid deras
jagter till sjös och lands; men i alla dessa för-
hållanden erbjuder deras anblick föga glädjande.
Deras kroppsliga färdighet, deras skarpa yttre
sinuen väcka visserligen den civiliserade åskå-
darens förvåning. Utför bramta klippor, hvar-
ifrån vi endast kunna nedklälttra steg för steg
med all försigtighet, förfölja de i fullt språng
och reed spjutet i hand Kängaru-djuret, och
med sin weddy, (ett 2 fot långt och 3 finger
bredt rundadt trästycke) döda de en fegel i
flygten. Lika skickliga äro de att uppsöka
spår efter menzniskor och djur; de förfölja dessa
öfver klippor, hvilkas tunsa mossa alls icke er-
bjudsr några märken för det vanliga ögat, ja,
de urskilja till och med, om spåret ar efter em
man eller qvinna, om personen burit något eller
gått ledig, med hvad mean eljest flera gånger läst
och hört talas om dylika yttranden af öfvade ma-
turkrafter hes Amerikas Indianer och andra vil-
der; men i alla dessa hänseenden upphinnas el-
jer öfverträffas de af djuren, och denna jemfö-
else, hvartill mar ovillkorligen föres, aflägs-
nar oss blott ännu mer ifrån dem. De färe-
komma mig derföre intressantare i andra
hänseenden, hvari det rsenskliga mera fran
räder, men man bör endast föreställa sig,
ut man har med barn att göra. Likt dessa
iro de alltid benägne att äta och leka, och ba-
izandla hvar och en, utan afseende på stånd och
rärdighet, på samma sätt. Deras vandrande lef-
iadssätt medger intet egentligt husligt tillstånd;
le hafva öfverhufvud ingen egendom, ech lika
å tomhände de finna sitt natuläger, lika tom-
tände lemna de det om morgonen. De Muss-
or och Kängarer de kunna förskaffa, förtära del
och medföra ingenting anmat än eld, hvars un-!
lerhållande tillkommer deras qviunor, som dock!
cke äro några Vesteler. Om natten har åsynen
f ett sådant läger något eget ech romantiskt;
Idarne, hvaraf de antända flera, upplysa på ett
vittereskt sätt de serskilda grupperne af makna
nän, qvimnor och barn, utan att för ögat upp-
JE NN