Article Image
iringad på sadelknappen. Den består af en lå: jsammanhängande rimz:a, skuren ifrån en rå ki hud, och sedan starkt hopsnodd till en rur liva. Dess ena ända är fästad vid sadelgjorde idea andra är försedd med en rännsnara. Ty larna ligga vanligtvis tilksamman i ryttarens hi rigra hand, men då han vill begagna el laz t släpper han dem, fattar den uppringade lina k med venstra harden, tager deraf uti den hög hlså många bugter han profvar nödigt, för att m idelst hastiga svängningar öfver huvudet gif e fart åt snaran, som han derefter i rak linie me a förvånande hastighet och precision framslung I på sitt föremål. Jag har sett dessa snälla ry altare under full! carrigre förfölja en häst, ell , Jannat djur, samt de under slungat sin fazo om t jkring djurets hals eller fot, efter godtycke, oc på ett otroligt afstånd. Deras höstar äro for ändamålet inridne och följ t ofta, utan tygel, ,yttarens rörelser. När — som nä I stan alltid är fallet — snaran träffat, håller ryttare lin tygeln; hästen stannar då genast och vände sidan mot det fangade föremålet, sami lutar krop pen åt det motsatta hållet. När iinan utlupi -joch spännes, har hästen igenom denna ställnin -Jen så öfvervägande styrka, att det träffade dju ret vid chocken alitid stannar, och ofta faller öf -I ver ända.) Hästarne i Valparaiso och trakterna derom tj kring äro — i anseende till bristen på rymlig Ibetesmarker — sämre än i det inre af lande lJoch de södra provinserna. Uti berättelsen on Istaden Santyago skall sättet för deras tämjandi loch inridning m. m. utförligare beskrifvas. mn Å a M dd I) Jeg var år 1827 ögonvittne vid ett tillfälle då en guazo ådagalade ett sällsynt prof på sin skicklighet med el! lazo. — Ett skepp, Arethusa, från Neapel, dref under stark vesthg storm på klipperna af Valparaisos strand, på ett afstånd af omkring 10 famnar ifrån vägen emellan hamnen och Almendral. folket hade kunnat räddas så länge fartyget änuwu höll tillsamman ; men Kaptenen föreställda sig icke faran så stor, och bibehöll besättningen om bord, för att vårda skepp och gods. Dock snart lösstöttes fartygets botten; masterna ginge öfver bord och det flytande aflasten, som bestod af styckegods, betäckte hela vattenytan emellan vraket och landet. Stycmannen med åtta matroser, som alla kunde simma, kastade sig då i sjön från lofvart sidan, och fördes lyckligt af vågorna förbi den klippiga stranden till ändan af bajen, som består af sandbotten, och blefvo der alla räddade. Kaptenen, hans son och sju af besättninsem voro ännu qvar om bord; men då skeppet hotades att upp slukas af sjöarna, störtade sig ytterligare iyra matroser i vattnet, men ifrån lä-sidan af vraket, och blefvo genast krossade emellan frag menterna af skeppet och lasten. — Hela stranden var uppfylld med folk, som gerna ville hjelpa de olycklige, hvilka ännu vero ombord; men iutet medel fanns till deras räddning. Man försökte att med stenar kasta linor ombord, men förhindrades af stormen, som blåste emot: man lyckades slutligen, att medelst en kanons svaga laddande — hvarvid ett nystan tjenade till förladdning — och skottets lossning i direktion öfver vraket bringa en smal lina embord; men folket var stelt af fasa och köld, och kora sig icke till att vid linan fästa ett tåg eller tross, hvarmedelst de kunnat äntra i land, utan omkommo alla för våra ögon, lemnande ess det smärtans och fasansfulla uttrycket af deras föstviflan. En behjertad Engelsk matros, — stark simmare — hade imed!ertid kastat sig i sjön på något afstånd ifrån vraket, och gjort den yttersta ansträngning, för att i sned riktning oblikt korsa brottsjöarna och arbeta sig fram till fartygets lofvartsida, under hopp att kunna simma i land med någon af de skeppsbrutne; men — vid hvarje förnyadt försök återkastad af den rasande böljan, sjönk an slutligen, uttröttad af arbete, kom upp igem tvenne gånger, men förblef sedan långe osynlig, och ansågs för alltid förlorad, då ännu en gång hans hufvud rest2 sig öfver böljan och en guazo med blixtens snabbhet slungar sin lazo om den käcke sjömannens hals och drager honem lyckligt i land under flera tusende rösters skallande Viva. FE nrnoelska tidningarne amtala en Jas 3 landet -—-— (0 Mr nu Ma AMA MM MM en mA MA

23 februari 1837, sida 3

Thumbnail