han för sjelfva folketY ofta är lett föremål för misstroende och misstankar. Denna sednare svårighet bör ej förvåna e3s, ty de arbetande klasserne hafva, ty värr, alliförofta och rättvist haft att beklaga sig att de blifvit förrådde afsina ledsre, och de fres:elser, hvilka öfverallt belägra den, som försöker arbeta på de mångas lycka, äro så mäktiga och talnka, att redan detta lemner en tillräcklig anledmng till misstanka. Verkan häraf är i hög grad skadlig. Folket, icke vetande till hvem det skall förtro sig, ser med tvekan på hvarje åsigt, som skiljer sig från deras individuella meningar, och den som i folkets namn kämpar emot despotismer af de fa, ledes derföre ofia att uppoffra aktningen för sig sjelf och sitt eget omdöme, och att, för att bibehålla sitt inflytande, adoptera tänkesätt och meningar, desa han sjelf anser irriga. J torden fiåga, hvarföre jag här nämner detta? Emedan jag förutser, att jag vid många tillfällen kan finna det vara min pligt, att uttrycka opinioner, som icke äro enliga med plaralitetens tankesätt bland mina landsmän. Då jag sålunda uppfyller min första och största pligt, den att alluid förklara hvad jag avser för sanning, skall jag nödvändigt ofta äfventyra att förlora deras bifall. Tiden eopsam kan utvisa, hvem som är hederlig eller icke; men jag lagger på Edert sinne att icke gömma, att den icke kan vara eder fiende, som uppriktigt önskar att tillvinna nationen styrelsen af dess egna angelägenheter. Hade vi en sådan styrelse 1 morgon, så skulle hvarje ärlig man lyda majortetens lagar, men skulle tillika fast och stådse uttrycka sina egva åsigter. Han skulle icke erkänna någon autoritet öfver dessa, och skulle anse det för ett lika stort tyranni, att vara slaf under den befallande mängden, som under det befallande förtalet. — Ursäkten mig, för det jag dröjt vid detta ämne. Mitt uppförande måste bevittna och bevisa uppriktigheten af min bekännelse, men jag hoppas, att uppriktigheten altid skall mötas af ynnest i edra ögon, om äfven de opinionmer jag uttrycker, icke alltid skulle stå i öfverensstämmelse med era egna. De satser Mr. Roebuck i detta svar uttryckt, förtjena behjertas öfverallt. De visa, att han är en sann och uppriktig folkets vän, men ingen popularitetsjägare; justus et tenax propositi — quem non civium ardor — non vultus instantis tyranni.