THEATER. Örnnästet. Romantisk Kemisk Opera i 3 akter. Musik af Gläser. I en af de många pittoreska dälderna mellar det beryktade Riesengebirges klippor och gletscher, några tusen alnar upp i luften, der soler endast for några månader smälter de famnshögs drifvornsa, ligger fader Rennvers lilla värdshus, en kär tillflykt för lurendrejare, vanmdtiande botanici, eller en oeh annan engelsk turist, som slagit ved om att tömma en butelj portvin på högsta alpen i denna fjellsträcka. Fsder Renner är en välbehållen patroa; med sina tjugo, trettie getter och lika många kor lefver han höruppe i tjällen ett sorglöst lif, föker sin pipa med god smak och går och ser öfver, hur qvinmorne i huset tillverka de ypperliga gröna estarna, dem han året om förer ner till afsalu i dalarna ruadtderomkring, till Schmiedeberg, till Knieholz, till Langenthal, till der Schlesiska grannstaden Hirschberg, och gud vet allt hvart. Han är dessutom en ganska hederlig man och berömmer sig sjelf med att icke, som andra värdshusvärdar, ha en gråsten, utan ett verkligt hjerta i bröstet. Aktningsvärde fader Renner! Ett bevis på denna hans goda själ är, bland mycket annat, att han just för ett par dagar sedan upptagit i sitt hus, oaktadt fru Reaners invändningar och alla systrars hvisknimgar nere i grannbyarna, en ung, skön flicka, vid namn Rosa, som, husvill och olycklig, en vacker morgon ankommit till denna fjälltrakt och önskat få tjenst på värdshuset. En gubbe med fader Renners tänkesätt lyssnar icke till, hvad malitiöst de beställsamma turgorna tissla och tassla om den arma landstrykerskan, såsom hon får heta; en gubbe med ett ännu så varmt hjerta, sem pappa Renner, kan till och med bli en smula småkär i en liten tärna med så vackra, imtagande ögon, så intressaut och svårmodigt ljuft Fäsen, som vår hulda Rosa. Och i sjelfva verket, denna svårmodighet såknar icke sin djupa betydelse och grund. Om den stackars Rosa någon gång i sin emsamhet vid stäfvan eller ostkaret låter em bitter tår smyga utför kinden, så gråter hon sammerligen icke?för ro -skull som Diana på fontämen, såsom Shakspeare säger. Hennes historia är ganska tragisk. Hoa har i sitt fädermesland Böhmen varit gift med en ung mar, vid namn Rickard, af hvilkor bon likväl efter kort tid blifvit förskjutem och flemnad på bar backe För innerligt fästad vid den ovärdige, för att kumne glömma honom, har den olyekliga makan, ensam f. hela verlden med sitt Klla barn, ifks