likväl icke hafva förledt Hr Biskopen att vid ett så högtidligt tilifålle tala så mycket onödig politik, och så mycket, som efter hvad vi här ofvan visat, snarast kaude kallas biskopsväder, såsom sidostycke till Dagbladsvädret. Här slutar den delen af herdabrefvet, som egentligen innefattar öfverherdens allmänna statsoch verldsåsigter. Nödvändigheten att följa detsamma, mening för mening, för att ej beskyllas att rycka något ur sitt sammanhang vid citationerna, har redan gjort denna uppsatts längre än den bordt vara, och vi måste derföre här afbryta, till en annan gång, då vi, om läsaren behagar, torde få tillfälle att taga 1 betraktande dea mera speciella tillämpningen af Hr Biskopens åsigter på folkumdervisningen, sedevården och presteembetet.