gen och folkets ombud samråda. — Pluraliteter af läsare skall utan tvifvel skaka på hufvude och finma obegripligt, huru man på detia sät kan öfvergå på en gång till de mest absolnt: motsatser. Men de som närmare följt med Hi Biskepens offentliga: tillgöranden vid riksdagarne, kuana lätt upplysa om verkliga meninger härmed. Denna torde väl vara, nekom det icke att vår tid, för att bibehålla lugnet, fordrar konstitutioner, men dessa — märk väl — böra efter) Hr Biskopens i Götheberg tanka, vara ungefär just så beskaffade, som de Tyska kenstitutiomerne, nemligen att folket eller dess ombud framför allt icke må kucma utöfva någon kontroll på styrelsen eller utkräfva någon ansvarighet för lagstridiga åtgärder, sarat att öfverhufvud icke någon obelåtenhet eller klander må kunna göra sig väg till det allmänna genom tryckpressen. — Hela det efterföljande resonnemanget bekräftar, att detta är Herr Biskeppens egentliga öfvertygelse: Urartar konstitutiousliteten, säger han, tll ett kärlekslöst statsmakternes bespejande af hvarandra, slitas de om företrädet och anse den till skiftes vunna öfvervigten för segrem öfver en fiende, så flykta kraften, lugnet och trefnaden, och det som borde vara en lefvande organism, blir ett ofärdigt hjulverk, som går ojemnt och illa, till dess det stannar eller faller i stycken. Vaekra ord, toma ord! Hvad är val då det konstitutionella samhällsskicket till sin hela idd, om icke de styrandes mer eller mindre bersende af folkviljan, på ett eller annat sätt uttryekt och fö-: reställd? Visst vore det utam tvifrel ledigare för hvarje styrelse, om folket kunde öfvertalas, att blindt tro att ett kenstitutionelt samhällsskick kunde ega rum uten allt det der bespejandet från folkets sida, som ligger i revisioner, läsningen af Statsråds-protokoller och: andra lika obehagliga impedimenter, eller åtminstone om man alltid, såsom hitintills merändels varit fallet, kunde till revisorer och ledamöter af honstitutionus-Utskottet erhålla sådane personer, som städse voro beredvillige att med kärlekens mantel och öfverseendets kåpa öfverskyla de! menskliga misstagen och svaghetsynderae i — Stats-råtiet. — Alla äro dock icke af biskopens! tanka, utan de fleste tro tvertom, att långt ifrån det bjulverket skulle stanna eller falla i stycker; äfven i händelse någon gång en liten ruckning skulle komma att äga rum efter 107an eller en och annan förnött kugge rekryteras, sådant skulle medföra en förunderligt hälsosam verkan till en både jemmare och raskare gång af det hela. Nu kommer sjelfva musten af den politiska afdelningen i talet. Partitiden, menar Herr Biskopen, synes gå igen; åtminstone voro sista Riksdagens försök flera i sak och sätt att! förringa Konungamakten. Folkviglarne (Hu!) : herde dock icke kunna vinna sina afsigter, e-l medan allvaret hos Svenska folket väl sitter . djupare, än att det kan bortfläktas af Dag-! bladsvädret. — Effekten af detta kraftställe !l skulle vara slående, i fall icke premissen hade! det missödet att vara falsk. Vid hela sista Riks-1 dagen väcktes nemligen icke något förslag med: ens den aflägsnaste syftning, att förringa Ko-!( nungamakten, så framt man icke dit vill räkna t en i Konstitutions-Utskottet väckt motion, att!s Riks-Stånden sjelfveskulle få upprätta förslag tills Talmän och vice Talmän, af hvilket förslag Ko-ll nungen sedan skulle utnämna en af dell uppförde. — Det är väl möjligt, att det ärr på denna motion Hr Biskepens ultra rojalistiska f nit syftar, likasom detsamma, var en af de or-t saker, som vållade att motionen redan qväfdesk i födsela i Konstitutions-Utskottet; men någond annan kan väl aldrig befara, att en inskränkning k i verkställande makten, som utgör Regeringens ik egentliga attribution, kan uppstå af en så ytterst moderat begäran, som att em Riksförsamling sjelf skulle åtminstone få upprätta!t förslag till sina Talmän, då det annarsd är representativa församlingars vanliga rättighet t att sjelfve helt och hållet välja dem. Hvarutis bestod således felkvigleriet? jo deruti, att re-In presentationen gjordes och blef uppmärksam påilF vådan af den ytterligare tillökning i konuagabh makten, som hade uppstått, om regeringen fått!n insteg i bankens styrelse; deruti att Dagblads(( vädret råkade blåsa bort snömoset af alla dels vackra ord, hvarmed biskopen i Götheborg och!h hans medbröder i Konmstitutions-utskottets plu-jri ralitet Ville inleda Rikets Ständer att borttagan juryinrättningen i tryckfrihetsmål, för att tillls detta pris få köpa Hr Biskopems och hans kol lic legers medgifvande; att tillstyrka indragningsmak-!d tone tönonanende. och slutligen att rätta haltenl!n