ING anspråk på ett rum i samma tidning, hvarom ar hålles. En Räntegifvare N:o 2 har i Aftonbladet Nr 30 ( a. omluggat de uti en kungörelse om uppbörden . Kgl. Andra LifGren. Regmts räntor för förlidet i såsom uppbördsmynt icke upptagna koppsrsönam och de gamla respektabla riksgäldssedlarne. Chac a son gout. Men alldeles tullfritt bör ej denna a tikel passera. Den är åtföljd af ett litet bihan; som innehåller kungörelsen om skatteköp å lägenhe ten Ultverbergskärret, Båda de klandrade kungörel serna hafva utgått från Landskontoret i OÖstergöth land. Hade den anonyme räntegifvaren inskränkt sj tjenstaktighet till ett enkelt meddelande af dem oc hans egna åsigter öfver deras innehåll, så, ehuru ma visserligen kan säga mycket nog till dessa kungörel ser försvar, hade det varit en billig sak, att lägg RNE SENERER ers REERER ER ELREREE ERE hans artikel ad acta: men då han varit nog oskickli att alltför synbart låta påskina sin hufvudsakliga a sigt vara, att under framställningen af dessa kungö relserna, bana sig vägen till en mention honorable öj ver Landssckreterarens bepröfvade duglighet, oc detta på Landskamrerarens bekostnad, så må ha icke förtänka, att man anser det vara en alltför ring tillrättavisning, att endast och allenast ölfverlemn hans artikel åt straffet ar dess egen tillvarelse. Nå gra ord mer, än hans, må han också höra och tål: — Låtom oss återgå ett ögonblick till sjelfva cor pora dilicti. Hvad först vidkommer den ringa upp märksamhet, som Landskontoret visat kopparslantar na, så har räntegifvaren sjelf ganska tillräckligt för svarat Landskamrerarens uraktlåtande, att specilicer dem i uppbördskungörelsen, då Hr Räntegifraren rig tigt kallar dem skiljemynt. Sjelfva namnet utvisa så .behofvet af detta bihang i liqvid, att dess om nämnande var alldeles — öfverflödigt, äfvensom at detta mynt således icke är något egentligt liqvida tionsmynt. Det vore ett stycke rätt artigt tidsför diif, att tillräkna sig en uppbörd af flera tusen riks daler i kopparslantar och runstycken; och skulle rän tegilvaren vara nödsakad, att företaga detta gstorverk så kunde han gerna sätta det i bredd med ett a Alkmenes sons, t. ex. tillpyntningen af Augias stall men säkert är, att hans nit för klander skulle stäfja imnan ändan krönte verket. Litet svårare, än -:skil jemyntets, hafver det sig med våra gamla respekta bla riksgäldssedlars förglömmande. De hafva visser lig gen blifvit offer för tidens muvemang, och äro ith; så sällsynta, att de i det närmaste finnas blott i ei tacksam och vördad åminnelse. Men kanske hade de just derför och för deras ål riga anor bordt sättas i första rummet af upbördsmyntet. Detta hade ock påskyndat uppfyllandet a deras behof, att ju förr, desto helldre, : komma til 10 uti sina fäders stad. En Kongl. Kungörelse ha också redan bestämt deras ändalykt. På en annar sida åter taget, kunna de, i anledning af hvad redar sagdt är, egentligen anses blott såsom spridda vålnader på den gamla, goda tidens graf. De mortuis nil, — nisi bene. De båda räntegifvarne, om hvilka man efter all sannolikhet kan säga: de tu äro ett,, hafva dock gjort hvad de kunnat till en anständig Ibegrafningsakt öfver våra vänner riksgäldssedlarna, , hvilket dem gemensamt till mycken ära länder. — Ett misstag i kungörelsen kan man icke undgå att anmärka. Hvilka uppbörder af mig förrättas, heter dets Häraf synes tydligt, att Regementsskrifvarens amn varit ämmadt till underskrift, och derefter den vanliga ateckning, att kungörelsen passerat Landskontoret. Dock minskar detta på intet sätt kungörelsens verkan, tydlighet, och bestämmelse af tid och ort för uppbörden, Men dock bör man vara försigtig för bredren med bjelken i ögat, den sig ock Käntegilvaren i Ostergöthland kallar. Hvad dernäst kungörelsen om skatteköpet ä Ulfvebergs-kärret amwbelangar, så upptger den ingenting mer, än hvad som tillhör Konungens Befallningshafvande, att — tillkännagifva — för sådana händelser. ull helgd för annan mans anspråk och rätt. Och om man icke har full avledning, att hänvisa räntepifvaren till ny tentamen i kamerallagfarenhete N så kan det icke skada, alt låta honom repetera 8:de budordet. Vi skola finna att sådant hafver sina randiga skäl, då vi fästa vår uppmärksamhet på det egentlig a syftemålet med räntegifvarens artikel. Stekoset i ett gästvänligt och godt hus skall, efter sednare tiders rön, hafva ett underbart. och välgörande inflytande på tillgifvenhetsorganen; och många ha, vid ett vida mindre läckert bord, än Landssekreterarens i Östergöthland, försvurit sig till en evärderlig tacksamhetskandidat. Men huruvida den glada och gästlria värden är, belåten med sådana räntegilvares bona offici ia, är en sak för sig. Säkert är, att den nämnde på intet vis är i behof af dem; och ännu säkrare är, alt hvar och en som nitälskade för detta länets väl, och kunde klart och epartiskt bedöma ställningen, lifligt önskade, att vid tillsättningen af de sednast : timade vakanserna nom Länstyrelsen, sadana män kommo i fråga, som unde hindra en alltför stor maktutöfning i en hand. En sådan hopning af myndighet och göromål ; är ett nvitationskurt till despotism, och om Get faller vå en underordnad embetsmans lott, så besanvar säkert erfarenheten Napoleons ord: ,intet ivrani är odrägligare, än subalterntyranniet. Redan under Hr Landshöfdingen Grefve Hamiltons ifstid lärer ett förslag till tjensteac kord emellan Herr ammar Rådet Hertzman och tillförordnade LandsSamereraren Stenqvisl varit å bane. För den gamle, edbare Embetsmannens skull, som nära nog c it halft ekel tjent staten, var önskan, att något dylikt. kunullvägabr ingas, liflig och allmän. Den var också rätt18. KammarRådet Hertzman hade troligen sjulf tillträdt jensten genom ackord, och hans lefnadsallon hotades f verklig nöd, så vida detta nu sick honom ur hän