ING anspråk på ett rum i samma tidning, hvarom ar
hålles.
En Räntegifvare N:o 2 har i Aftonbladet Nr 30 (
a. omluggat de uti en kungörelse om uppbörden .
Kgl. Andra LifGren. Regmts räntor för förlidet i
såsom uppbördsmynt icke upptagna koppsrsönam
och de gamla respektabla riksgäldssedlarne. Chac
a son gout. Men alldeles tullfritt bör ej denna a
tikel passera. Den är åtföljd af ett litet bihan;
som innehåller kungörelsen om skatteköp å lägenhe
ten Ultverbergskärret, Båda de klandrade kungörel
serna hafva utgått från Landskontoret i OÖstergöth
land. Hade den anonyme räntegifvaren inskränkt sj
tjenstaktighet till ett enkelt meddelande af dem oc
hans egna åsigter öfver deras innehåll, så, ehuru ma
visserligen kan säga mycket nog till dessa kungörel
ser försvar, hade det varit en billig sak, att lägg
RNE SENERER ers REERER ER ELREREE ERE
hans artikel ad acta: men då han varit nog oskickli
att alltför synbart låta påskina sin hufvudsakliga a
sigt vara, att under framställningen af dessa kungö
relserna, bana sig vägen till en mention honorable öj
ver Landssckreterarens bepröfvade duglighet, oc
detta på Landskamrerarens bekostnad, så må ha
icke förtänka, att man anser det vara en alltför ring
tillrättavisning, att endast och allenast ölfverlemn
hans artikel åt straffet ar dess egen tillvarelse. Nå
gra ord mer, än hans, må han också höra och tål:
— Låtom oss återgå ett ögonblick till sjelfva cor
pora dilicti. Hvad först vidkommer den ringa upp
märksamhet, som Landskontoret visat kopparslantar
na, så har räntegifvaren sjelf ganska tillräckligt för
svarat Landskamrerarens uraktlåtande, att specilicer
dem i uppbördskungörelsen, då Hr Räntegifraren rig
tigt kallar dem skiljemynt. Sjelfva namnet utvisa
så .behofvet af detta bihang i liqvid, att dess om
nämnande var alldeles — öfverflödigt, äfvensom at
detta mynt således icke är något egentligt liqvida
tionsmynt. Det vore ett stycke rätt artigt tidsför
diif, att tillräkna sig en uppbörd af flera tusen riks
daler i kopparslantar och runstycken; och skulle rän
tegilvaren vara nödsakad, att företaga detta gstorverk
så kunde han gerna sätta det i bredd med ett a
Alkmenes sons, t. ex. tillpyntningen af Augias stall
men säkert är, att hans nit för klander skulle stäfja
imnan ändan krönte verket. Litet svårare, än -:skil
jemyntets, hafver det sig med våra gamla respekta
bla riksgäldssedlars förglömmande. De hafva visser
lig gen blifvit offer för tidens muvemang, och äro ith;
så sällsynta, att de i det närmaste finnas blott i ei
tacksam och vördad åminnelse.
Men kanske hade de just derför och för deras ål
riga anor bordt sättas i första rummet af upbörds-
myntet. Detta hade ock påskyndat uppfyllandet a
deras behof, att ju förr, desto helldre, : komma til
10 uti sina fäders stad. En Kongl. Kungörelse ha
också redan bestämt deras ändalykt. På en annar
sida åter taget, kunna de, i anledning af hvad redar
sagdt är, egentligen anses blott såsom spridda vålna-
der på den gamla, goda tidens graf. De mortuis
nil, — nisi bene. De båda räntegifvarne, om hvilka
man efter all sannolikhet kan säga: de tu äro ett,,
hafva dock gjort hvad de kunnat till en anständig Ibe-
grafningsakt öfver våra vänner riksgäldssedlarna, , hvil-
ket dem gemensamt till mycken ära länder. — Ett
misstag i kungörelsen kan man icke undgå att an-
märka. Hvilka uppbörder af mig förrättas, heter
dets Häraf synes tydligt, att Regementsskrifvarens
amn varit ämmadt till underskrift, och derefter den
vanliga ateckning, att kungörelsen passerat Landskon-
toret. Dock minskar detta på intet sätt kungörel-
sens verkan, tydlighet, och bestämmelse af tid och
ort för uppbörden, Men dock bör man vara försig-
tig för bredren med bjelken i ögat, den sig ock
Käntegilvaren i Ostergöthland kallar.
Hvad dernäst kungörelsen om skatteköpet ä
Ulfvebergs-kärret amwbelangar, så upptger den
ingenting mer, än hvad som tillhör Konun-
gens Befallningshafvande, att — tillkännagifva — för
sådana händelser. ull helgd för annan mans
anspråk och rätt. Och om man icke har full
avledning, att hänvisa räntepifvaren till ny tentamen
i kamerallagfarenhete N så kan det icke skada, alt
låta honom repetera 8:de budordet. - Vi skola finna
att sådant hafver sina randiga skäl, då vi fästa vår
uppmärksamhet på det egentlig a syftemålet med rän-
tegifvarens artikel. Stekoset i ett gästvänligt och
godt hus skall, efter sednare tiders rön, hafva ett un-
derbart. och välgörande inflytande på tillgifvenhetsor-
ganen; och många ha, vid ett vida mindre läckert
bord, än Landssekreterarens i Östergöthland, för-
svurit sig till en evärderlig tacksamhetskandidat.
Men huruvida den glada och gästlria värden är, belå-
ten med sådana räntegilvares bona offici ia, är en sak
för sig. Säkert är, att den nämnde på intet vis är
i behof af dem; och ännu säkrare är, alt hvar och en
som nitälskade för detta länets väl, och kunde klart
och epartiskt bedöma ställningen, lifligt önskade, att
vid tillsättningen af de sednast : timade vakanserna
nom Länstyrelsen, sadana män kommo i fråga, som
unde hindra en alltför stor maktutöfning i en hand.
En sådan hopning af myndighet och göromål ; är ett
nvitationskurt till despotism, och om Get faller
vå en underordnad embetsmans lott, så besan-
var säkert erfarenheten Napoleons ord: ,intet ivran-
i är odrägligare, än subalterntyranniet. -
Redan under Hr Landshöfdingen Grefve Hamiltons
ifstid lärer ett förslag till tjensteac kord emellan Herr
ammar Rådet Hertzman och tillförordnade Lands-
Samereraren Stenqvisl varit å bane. För den gamle,
edbare Embetsmannens skull, som nära nog c it halft
ekel tjent staten, var önskan, att något dylikt. kun-
ullvägabr ingas, liflig och allmän. Den var också rätt-
18. KammarRådet Hertzman hade troligen sjulf tillträdt
jensten genom ackord, och hans lefnadsallon hotades
f verklig nöd, så vida detta nu sick honom ur hän-