sommar ble fvo gäckade med det vanliga löftet, son ånyo icke ville erkännas, så snart första steget erbjöd: att tagas, för att sätta det i verkställighet. Men ja; vet nu hvarföre detta nya löfte då gals. Det va blott en för visst folk loflig industri. — Några Öfriga falska insinuationer i Hr W:s skrif anser jag icke löna mödan att vidröra, emedan jag redan allt för mycket anticiperat de resp. läsares tå lamod. Det kan komma på ett ut, om de stå fö hans eller min räkning. Jag vill blett fästa den vördade Publici uppmärksamhet derpå, att Hr W. icke gittat vederlägga något enda af de factai målet, son jag sistl. sommar anförde, och att, då han icke kunnat det, han gjort min person till ett mål för sit klander. Jag begagnar äfven detta tillfälle, för att rätta nåsra tryckfel, som insmygt sig i min förra skrift ut det Femte Aftonbladet N: od: 2:dra sidan, 4:de spalten, 29:de raden nedifrån står: häftiga läs: höfliga; 3:dje sidan, 1:sta spalten, 32 dra raden nedifrån, står: afvel läs: areal; hvargenom äfren Hr W:s anmärkning mot min svenska Är besvarad. Såsom det nu är slut på allt hopp om någon folkskola i i Horns Församling genom Hr W:s frikostighet, så är min lifliga önskan, att det ock måtte vara slut på all publik Skriftvexling oss emellan, och icke utan yttersta nödfall fattar jag ämnu en gång pennan till stt möjligen framdeles nödvändigt sjel örsvar. — Jag önskar Hr W:s välgång af allt hjer ta, men förmodar, utt han med större tillfredställelse och lugn skolat ramlefva sina återstående dagar, om han lemnat sin ädernebyggd en för århundraden välsignelserik åminelse efter sig uti den tillärnade folkskolan. Horn den 19 Nov. 1836. P. A. Odhner.