sommar ble fvo gäckade med det vanliga löftet, son
ånyo icke ville erkännas, så snart första steget erbjöd:
att tagas, för att sätta det i verkställighet. Men ja;
vet nu hvarföre detta nya löfte då gals. Det va
blott en för visst folk loflig industri. —
Några Öfriga falska insinuationer i Hr W:s skrif
anser jag icke löna mödan att vidröra, emedan jag
redan allt för mycket anticiperat de resp. läsares tå
lamod. Det kan komma på ett ut, om de stå fö
hans eller min räkning. Jag vill blett fästa den vör-
dade Publici uppmärksamhet derpå, att Hr W. icke
gittat vederlägga något enda af de factai målet, son
jag sistl. sommar anförde, och att, då han icke kun-
nat det, han gjort min person till ett mål för sit
klander.
Jag begagnar äfven detta tillfälle, för att rätta nå-
sra tryckfel, som insmygt sig i min förra skrift ut
det Femte Aftonbladet N: od:
2:dra sidan, 4:de spalten, 29:de raden nedifrån står:
häftiga läs: höfliga; 3:dje sidan, 1:sta spalten,
32 dra raden nedifrån, står: afvel läs: areal; hvar-
genom äfren Hr W:s anmärkning mot min svenska
Är besvarad.
Såsom det nu är slut på allt hopp om någon folk-
skola i i Horns Församling genom Hr W:s frikostighet,
så är min lifliga önskan, att det ock måtte vara slut
på all publik Skriftvexling oss emellan, och icke utan
yttersta nödfall fattar jag ämnu en gång pennan till
stt möjligen framdeles nödvändigt sjel örsvar. — Jag
önskar Hr W:s välgång af allt hjer ta, men förmodar,
utt han med större tillfredställelse och lugn skolat
ramlefva sina återstående dagar, om han lemnat sin
ädernebyggd en för århundraden välsignelserik åmin-
else efter sig uti den tillärnade folkskolan.
Horn den 19 Nov. 1836.
P. A. Odhner.