knappt I procent. -2IC Olas UPplystlllaal, SOIR J lemnat, har Hr W. icke vidrört utan vedbrand, sor Hr W. uppgifver såsom en lön-intrad, men som ja samnerligen icke förstår huru dem skall erhållas af e skogsmark, som dels är bortförpantad och odlad dels beväxt med småskog, icke en gång duglig ti stängsel. — Jag kände och känner ganska väl, hva Hr W. yttrat om ändamålet med den årliga afgifte för den bortförpantade Axtorps betydliga, vackr och odalbara utmark; men jag urnderställer trygg sakkunniges bedömmande, om denna afgift, upp gående till icke fullt 50 Rdr bko, är den högst reveny, sem man kan erhålla af 30 å 40 tunnland lät teligen odlad lermylla, ech om således det uppgifn visserligen vackra ändamålet, mb. om det hade reali serats, icke mycket förr vunnits, om marken ick blifvit afsöndrad från gården, utan odlad af dess in nehafvare. Jag förblifver således vid min yttran, at egendomen blifvit betydligen försämrad genom dess förpantningar. Hvad smädelsen mot skolinrättningen i Horn be. träffar, så bevisar den än ytterligare Hr W:s sätt at gå tillväga. Hr W. har sig dock, såvida han vill bekant, att den egentliga folkskolan i Horn unde de 3:ne sist förflutna åren varit skött af vice Kom: ministern i församlingen och upphörde den 4 sistl Maj, då denne förflyttades till annan församliug Detta är ett ytterligare bevis derför, att en folkskola läter förena sig med en extraord. prestsyssla, äf ven om det vore en pastorsadj., hvarpå i Skars stift kan anföras åtminstone ännu ett exempel, mycket mer med en brukspredikants syssla, som blifvit erbjudet. Sedermera har skolsysslan i Horn varit obesatt af den enkla och giltiga anledning, att klockaresysslan blef ledig, vid hvilken man hoppades att, enom stadgade förmånligare lönevilkor, både genom örsamlingens och privata uppoffringar, kunna fästa en man, som vore församlingens både klockare och skollärare, och som innehade erforderliga kunskaper dertill. Att fästa en skicklig skollärare för blott ett år, är icke någon lätt sak. Imedlertid torde hända, att inhysesmannen Sven Jonsson finner sig smickrad, att hans ringa namn, genom Hr W:s öma försorg om de fattige, vunnitten publicit, som han visst icke pretenderat, och får han derför aflägga sin tacksägelse, då herrarne träffas. — Som Hr W. behagat äfven gifva offentlighet åt mitt löfte om 30 tr spanmål, af hvilka årliga räntan skulle, såsom ett litet lönebidrag, tillfalla blifvande skolläraren i Horn, hvarom jag icke anmodat hrarketi Hr W. eller någon annan, så får jag härmed förklara 1:o Att räntan med 4 kappar af tunnan redan några år utgått till biträde åt fattiga barns uppehälle under läsetiden i skolan, ehuru jag ieke gjort Hr W. underkunnig derom; 2:o Att detta löfte icke skall uppfyllas på samma snöpliga sätt som Hr W:s; och 3:o Att det redan för längesedan varit uppfylldt, om församlingen hade egt serskildt rum för denna spanmåls förvarande, och om Hr W. icke under så många år hade gäckat församlingen med sina löften och försäkringar. Hr W. har derigenom gjort församlingen mer skada än han förmodar, heldst man icke kunnat vidtaga annat än provisionella författningar i detta afscemade, emedan man förlitade sig på Hr W:s fasta vengelskav karakter, heder och ära. — Skämtet med ,Guds nåd eller smädelsen eller hvad det skall vara, drabbar icke mig, och får siå för Hr W:s och hans organs räkning, såsom ett bevis på deras tänkesätt i det afseendet. Det är dock oförskämdt och bevisar det jag icke vill utsäga. Jag undrar dock huru långt vi komma med våra inrättningar den förutan? — — Hvad för öfrigt rentvättningsprocess, heder, ära, karakter m. m. angår, så får jag hänvisa Hr W. till uppdraget i Stockholm för de 2:ne torparne, LandshöfdingeEmbetets i Skaraborgs läns utslag, Hr W:s försök i Hom sistl. sommar, sem dock strandade mot Hornsoch Fräsviboernas rättskänsla och sanningskärlek, den fattige Lundberg m. m. Hr W. förstår mig. — Jag får äfven hugna Hr W. med upplysning, att Vännen redan fullt nog känner Hr W:s ,verkliga tankar. Brefvet af icke d. 30, utan den 414 sist. Apri!, har flera resor utan stympning blifvit honom föreläset. Han är icke den förste, som får uppbära erkänsla af sådan beskaffenhet för bevisade tjensser. Hr W. gifver icke otydliga vinkar derom, att, om icke en och annan förargelse träffat honom i Horn, så hade han måhända tagit i Öfvervägande, att antinsen antaga en icke presterlig lärare eller föga sig efier Kons. erbjudande. Ack hvilka svängningar! hvilken fasthet! hvilket lynne! hvad är det då för förargelser, som mött Hr W. i Horn? aldeles icke några andra, än demHr W:s retliga och anspråksfulla lynue tillfogat sig sjelf. Både herrskaper och allmoge hafva visat honom all möjlig attention och heder och gästfrihet, så ofta han behagat emottaga denna, och det blott för hans goda löfte om skolan, hvars upp1y lande så högligen intresserade alla. — Härtill kan Ir W. icke neka. Det tillfälle, då hans sjelfkänsla ansäg sig mest sårad, tyckes vara det, då Kons. erbjudande kommuniserades, honom och han vid sin vägran all antaga det, erinrades om Prot. af den 9 Juni 1833. Men hvem kunde undgå att då finna Hr W:s ogenhet högst besynnerlig? Om då någon af de 3 närvarande, nb. jemt så många som erfordrades fö att göra erbjudandet bevittnadt, som alla voro Hr W:s vänner, och kände alla till målet hörande omständigheter, citerade den gamla sentensen: parturiunt montes c., så var deticke underligt, och blott W:s lynne kunde finna sig såradt deraf i en så inskränkt och så beskaffad krets. Herr Wackson försäkrar3vid slutet af sin skrift, att han ännu är färdig att föra den goda sakeu till eft godt slut, nb. om han kan vinna någon ändring i den emanrerade Kongl. resolutionen. Att gifYa en sådan försäkran är numera icke svårt. Hvem skall icke nu sätta full tillit dertill?! Hr W. torde dock ursäkta, att Hornsboarne icke längre låta narra 3812, synnerligast sedan någon af dem åter sistl.