iden hedern ait bliva föremål Iör nagra al
el goda Tidningarnes särdeles fördömelse, är Ao
Jitecks Verldshistoria. Först drog en recense
luti Svenska Literaturföreningens Tidning m
signaturen P. ut för att dräpa detta arbete. Fr
P isamma officin som Litteraturföreningens Tidnii
tloch af en förläggare, hvars namn jemväl börj
-I med P., utgifves som bekant är, Beckers Verld
YI historia. Det betydliga antal subskribenter Ro
Itecks utmärkta namn såsom lärd och skriftstä
Hare, i förening med det billiga priset, förskaff
1 Iden Svenska upplagan, har naturligtvis framkall
Jen farlig medtäflare åt Becker. Man fick derfi
(re eckså, redan innan första delen komplett u
UU kommit, se er recension af de första häfte:
ti som genomgick två numror af Litteratur-fört
t ningens Tidning och der Rotteck som historis
I skriftställare icke var värd så mycket som e
Iskotrasa; der öfversättningen förklarades för d
tleländigaste man ännu sett, och hela arbetet me
tl undantag af det vackra trycket och papperet, so
I Förläggaren beklagades att hafva påkostat
I korthet dömdes komplett oanvändbart och odug
Jlligt. Efter denna Notiabilitet kom sistlidne Ons
Idag Götheborgs Dagblad, som till en varnin
latt vetenskaperne icke böra glömma sin hög!
bestämmelse än den lägre nyttans hvardags
Ii tjenst, och såsom exempel på dåliga skrift
latt förleda en lättrogen allmänhet yttrar: Frå
I Hr L. J. Hjertas Officin har med äll yttr
skönhet utgått ven Rottecks Allmänna Histo
TT ria: Författaren, som ledsnat vid sin lärostc
I der han icke var hemmastadd, har kastat si
Tin i det konstitutionetla lifvets äfventyr, ä
neolog i Theologi, ultraliberal i Politik oc
ytlig i allt.? -
Vi föreställe oss den stackars Rottecks häp
nad och förskräckelse, om hen händelsevis skul
le få veta, hvilke matadorer i vetenskapens verl
och hvilka mäktiga, opartiska kritiei som sålun
da afkunmat hans dom. Det värsta är att de
icke är första gången han får lida på detta sätt
Allt hvad de berömda goda bladen i Upsala oc
Lund sagt för att krossa honom, är i sanninj
ett intet emot den här af den gamla Historisk
skolans, godtyckets oeh den gudomliga rätten
köpta eller icke köpta Satelliter i Tyskland, son
;likt kopplen i en Engelsk hetsjagt, rusat efte
honom både för hans verldshistoria ech andra
arbeten, derföre att hans författareskap går nt
på att tillvinna förnuftsrätten sitt behöriga
rum i tankams och vetenskapens verld, undan
förtrycket af den så kallade historiska rättens
öfvermakt. Detta antyder Rotteck äfven sjelf i
åttonde upplagan af sin historia. Lyckligtvis ligger
en liten tröst öfver denna motgång, dels uti
den oerhörda debit, som hans arbete erhållit,
dels uti den ovanliga hyllsing han rönt för sin
person, att få sig såsom äreskänk erbjuden bor-
garerätten af flsre städer i Tyskland, samt pre-
senter af hederspokaler o. d. från elfva städer.
Det är också icke först nyligen eller under
de sista årens deltagande i de offentliga ange-
lagenheterna, såsom medlem af HLandidagen i
Baden, som Rottecks namn blifvit ryktbart, ehu-
ru den vältalighet och de insigter han derstä-
de2 ådagalade, ansenligt bidrogo att utbreda
hans popularitet. Redan för mer än 25 år se-
dan var han bekant såsem en utmärkt både för-
fattare och lärare i historien, hvari han redan
är 1798, vid 23 års ålder blef Professor. Man
har illa underrättat det lättrogna Dagbladet me-
lelst uppgiften, att Rotteck lemnat sin plate vid
Universitetet, hvilket Dagbladets källa förvex-
at dermed att R. sednare utbytte den historiska
ärostolen mot den i förnuftsrätten och statsve-
enskapen vid samma universitet, hvartill han,
på grusd af sina ådagalsgde statsmanrnaimsigter,
sallades såsom den skickligaste. Dessa och fle-
a andra underrättelser om honom fianer man
ti den i Tyskland utgifna skriften Zeitgenos-
en, af Munich. Redan omedelbart efter Na-
poleons fell, då den historiska och politiska ht-
eraturea i Tyskland började andas med nytt
if, väckte han den uppmärksamhet, att tvenne
krifter, hvilka han år 1816 utgaf öfver nuti-
lens krigssystem, samt om stående armesr.
ch nationalmilis, genast öfversattes både på:
rensyska och Engelska, och att den ryktbare
rensmannen Benjamin Constant icke ansåg un-
er sin värdighet att sätta sitt namn, såsom öf-
ersättare till Fransyskan, på en annan af hans;
krifter, kort derefter utgifven med titeln: Ide-
R iidber Landtstände. Uti en år 1819 hos
en berömde Cotta i Stuttgard utkommen tid-
rift, Tribune, yttrar en författare, hvilken i
rockhaus konversationslexikon benämnes en
stad statsman,? om honom följande: Rot-
teck öfverförde på det allmämna statslifvet en
strängare tankegång och rikedomen af sina
nr be Am AMA AA RK mm AN