iden hedern ait bliva föremål Iör nagra al el goda Tidningarnes särdeles fördömelse, är Ao Jitecks Verldshistoria. Först drog en recense luti Svenska Literaturföreningens Tidning m signaturen P. ut för att dräpa detta arbete. Fr P isamma officin som Litteraturföreningens Tidnii tloch af en förläggare, hvars namn jemväl börj -I med P., utgifves som bekant är, Beckers Verld YI historia. Det betydliga antal subskribenter Ro Itecks utmärkta namn såsom lärd och skriftstä Hare, i förening med det billiga priset, förskaff 1 Iden Svenska upplagan, har naturligtvis framkall Jen farlig medtäflare åt Becker. Man fick derfi (re eckså, redan innan första delen komplett u UU kommit, se er recension af de första häfte: ti som genomgick två numror af Litteratur-fört t ningens Tidning och der Rotteck som historis I skriftställare icke var värd så mycket som e Iskotrasa; der öfversättningen förklarades för d tleländigaste man ännu sett, och hela arbetet me tl undantag af det vackra trycket och papperet, so I Förläggaren beklagades att hafva påkostat I korthet dömdes komplett oanvändbart och odug Jlligt. Efter denna Notiabilitet kom sistlidne Ons Idag Götheborgs Dagblad, som till en varnin latt vetenskaperne icke böra glömma sin hög! bestämmelse än den lägre nyttans hvardags Ii tjenst, och såsom exempel på dåliga skrift latt förleda en lättrogen allmänhet yttrar: Frå I Hr L. J. Hjertas Officin har med äll yttr skönhet utgått ven Rottecks Allmänna Histo TT ria: Författaren, som ledsnat vid sin lärostc I der han icke var hemmastadd, har kastat si Tin i det konstitutionetla lifvets äfventyr, ä neolog i Theologi, ultraliberal i Politik oc ytlig i allt.? Vi föreställe oss den stackars Rottecks häp nad och förskräckelse, om hen händelsevis skul le få veta, hvilke matadorer i vetenskapens verl och hvilka mäktiga, opartiska kritiei som sålun da afkunmat hans dom. Det värsta är att de icke är första gången han får lida på detta sätt Allt hvad de berömda goda bladen i Upsala oc Lund sagt för att krossa honom, är i sanninj ett intet emot den här af den gamla Historisk skolans, godtyckets oeh den gudomliga rätten köpta eller icke köpta Satelliter i Tyskland, son ;likt kopplen i en Engelsk hetsjagt, rusat efte honom både för hans verldshistoria ech andra arbeten, derföre att hans författareskap går nt på att tillvinna förnuftsrätten sitt behöriga rum i tankams och vetenskapens verld, undan förtrycket af den så kallade historiska rättens öfvermakt. Detta antyder Rotteck äfven sjelf i åttonde upplagan af sin historia. Lyckligtvis ligger en liten tröst öfver denna motgång, dels uti den oerhörda debit, som hans arbete erhållit, dels uti den ovanliga hyllsing han rönt för sin person, att få sig såsom äreskänk erbjuden borgarerätten af flsre städer i Tyskland, samt presenter af hederspokaler o. d. från elfva städer. Det är också icke först nyligen eller under de sista årens deltagande i de offentliga angelagenheterna, såsom medlem af HLandidagen i Baden, som Rottecks namn blifvit ryktbart, ehuru den vältalighet och de insigter han derstäde2 ådagalade, ansenligt bidrogo att utbreda hans popularitet. Redan för mer än 25 år sedan var han bekant såsem en utmärkt både författare och lärare i historien, hvari han redan är 1798, vid 23 års ålder blef Professor. Man har illa underrättat det lättrogna Dagbladet melelst uppgiften, att Rotteck lemnat sin plate vid Universitetet, hvilket Dagbladets källa förvexat dermed att R. sednare utbytte den historiska ärostolen mot den i förnuftsrätten och statsveenskapen vid samma universitet, hvartill han, på grusd af sina ådagalsgde statsmanrnaimsigter, sallades såsom den skickligaste. Dessa och flea andra underrättelser om honom fianer man ti den i Tyskland utgifna skriften Zeitgenosen, af Munich. Redan omedelbart efter Napoleons fell, då den historiska och politiska hteraturea i Tyskland började andas med nytt if, väckte han den uppmärksamhet, att tvenne krifter, hvilka han år 1816 utgaf öfver nutilens krigssystem, samt om stående armesr. ch nationalmilis, genast öfversattes både på: rensyska och Engelska, och att den ryktbare rensmannen Benjamin Constant icke ansåg uner sin värdighet att sätta sitt namn, såsom öfersättare till Fransyskan, på en annan af hans; krifter, kort derefter utgifven med titeln: IdeR iidber Landtstände. Uti en år 1819 hos en berömde Cotta i Stuttgard utkommen tidrift, Tribune, yttrar en författare, hvilken i rockhaus konversationslexikon benämnes en stad statsman,? om honom följande: Rotteck öfverförde på det allmämna statslifvet en strängare tankegång och rikedomen af sina nr be Am AMA AA RK mm AN