pt. Sekreterare. REVY AF TIDNINGARNE. Det är onekligen icke utan all betydelse, att sjelfva hans Excellens Förskräckelsens , eller den utomordentliges tidning Freja, påstår eller rättare medgifver att ett missnöje existerar här i landet , och att detta missnöje af Freja slaldras nästan i starkare färger, än det skett i någon oppositronstidning. — För vår del tro vi icke, att folkeis mnissbelåtenhet med sin mate7iella ställning just är större nu, än den var för tre eller f-m eller tio år sedan; snarare röjer man spir till en partiel förbättring genom den stigande associationsandan för rörelsens lättande, genom den enskildes omtanka att förbättra sin ekonomi och genom den högre rang, som industrien inrtager i samhället nu emot fordom och hvilken snart sagdt gör det nödvändigt för hvar och en, som vill åtnjuta anseende i sin krets, att deltaga i den allmänna rörelsen framåt. Men i samma fåån som ideerna hos medelklassen och propriztärerne sålunda blifv amera rigtade åt det progressiva och allmänt nyttiga, samt skicklighet, kunskaper och förijenst börja bestämma hvars och ens plats i umgängshivet , i samma mån måste ea tilltagande reaktionär riktning i samhällets moraliska angelägenheter, genom hyllande af motståndsprincipen och fruktan för reformer i lagstiftningen och genom synbara företräden åt börd och familjrelationer i befordringar blifva mera afstickande. Så mycket märkvärdigare är det då , att finna det man till den grad kan misstaga sig om missnöjets orsak som Freja, hvilken skrifver dess tillvaro hufvudsakligen på — Stuildringarnes räkniog. Huru stor talang en Författare än må ega, så är det likväl icke möjligt för honom , att absolut omvända eller af intet skapa en så beskaffad opinion, så vida hans framställningar icke tillika äro träffande och upptaga facta, hvilkas sanning allmänheten till största delen kar hafva tillfälle att pröfva. Det var icke Voltaire och encyclopedisterne, som gjorde Franska revolutionen, utan den mängd af missbruk, som gåfvo dem ämnen åt sina satirer — vare detta för öfrigt sagdt utan afsigt att likna Frankrikes ställning då vid vår nuvarande. Imedlertid skall det troligen interessera en och annan att se den paniska fruktam, som den nya editionen af Skildringarna injagat, och vi meddela derföre det stycke i Freja, som handlar härom: En bok, som värfvat flera anhängare åt den ifrågavarande fraktionem, än man kanske i allmänhet skulle föreställa sig, är de beryktade Skildringarne. Kanske har också aldrig en med större talang och med mera beräkning att reta nyfikenheten författad skrilt någonsin framträdt i den Svenska Bokhandein. De skuggor, som har med lätt, men djerf hand kastas; det inbjudande hslfdunke!l, htan författaren håller sina karakterer, utan att någonsin strämgtnyansera dem; det rena ädla språket, troligtvis ädlare, än skriftens syftning ; författarens öfverträffande fyndighet i sammanställningar ; den ton af episkt lugn och grauskamde rättvisa, som råder i det med obesvidlig partiskhet författade arbetet (och hvilket acbete öfver det närvarande har ännu icke varit skrifvet med partiskhet); den mystiska sloja af trovärdighet och författarens msedvetenhet; om alla den sednoare tidens Svenskt politiska transaktioner, hvilken lätt och luftigt sväfvar dfver skildringarna; författarens fyndighet att utur sina föruisättningar, åtminstone med sker af rimlighet, draga ungefär hvad slutsatser hen behagar ; alt skall naturligtvis bidraga, att göra en bok af denna beskaffenhet och med denna talang författad, särdeles begärlig. När man härtill lägger, att den snillrike författarens politiska partigängarelif af ett vidi utgrenadt parti framställes i en ljusare dager, än det måhända förtjenar, så undanrödjes derigenom ull betydlig del den tvekan, hvilken man annars med fog kan hysa om en personlighet, som genom ett politiskt förräderi köpt sig tillgångar till de materialier, bvarpå han uppfört sin djerfva och oftast mog lufiiga byggnad. Afven inom den krets, dit sällan några andra bokhandels-alstoar mixen Få än de för folkbildningen ytterst be