med baronessans onkel, der han alltid medi
ens skall afkasta sin förställning, icke för-
mår göra tillräckligt skarp och påtaglig kontras-
ten mellan sin verkliga och sin låtsade karakter;
han måste här i en handvändning visa sig som
en ung man med lågande känsla, kraft och
esprit, i stället för en enstafvig tölp, sådan han
framställar sig för baronessam, men det tyckes
oss som alltid en portion af denna tölpighet,
långsamhet, ljumhet, följde med in i den nya
karakteren. Med litet mera eld, der det fordras,
skulle Hr H. i flera roller än demna vara en
icke vanlig skådespelare, han är nu för ensidig.
Att fru Erikson spelar förträffligt baronessan,
behöfver icke sägas, så fort man har något be-
grepp om denna roll, ep rik enka, behagsjuk,
elegant, förtjusande, nyckfull, befallande, envis.
Ar Pfeiffers kostymering är ganska lycklig, och
hars spel fullt ut så löjligt som det bör vara.
Vi kunna icke underlåta att fördelaktigt om-
nämna äfven M:ll Höök, såsom den påklädda
kammarpigan; hon spelar med en sanning, som
i vissa momanger gransar till fullkomlig illusion.