mot föräldrar och husbönder, missämja, tvedräg och annan oordning i borgerliga sammanlefnaden uppkommit; vid öfvervägande af hvilket allt samt vid jemförelse af 4 Kap. 24., 2 Kap. 2 4. och 17 Kap 2 4 i kyrkolagen, med 4 i Cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786, HofRätten pröfvade rättvist, med ändring af underställda utslaget, döma Komministern Dahl att, för ofvannämnade honom til last förda tjenstefel, afhållas från utöfning af presteembetet och de till tjensten hörande förmåner under sex månader, och dessutom, enligt 21 Kap. 3 4. och 47 Kap. 5 f. Rättegångsbalken, Kongl. förordningen den 12 Oktober 1739 och Kongl. brefvet den 2 Juni 1829, utgifra fordrad ersättning icke allenast till åklagaren för dess rese och traktamentskostnad med Tjugufem Riksdaler, utan ock till vittnena SS ee — — — (112 till antalet) likaledes med skjutslega för en häst och sexton skillingar om dagen för hvardera, och till de angifvare, som från anklagelsen icke afstått, med det al Domkapitlet stadgade belopp Sextiosex Riksdaler 32 sk. — — — Deruti ändring i underdånighet blifvit sökt; hvaröfver HofRätten blifvit hörd samt parterne hvaremot annan sig i underdånighet förklarat; Farande af HofRästen anmäldt, att åklagaren Advokatfiskalen Plate enligt bifogadt läkarebevis varit afsjukdom hindrad att förklaring afgifvra; och hafva nämndemannen Anders Johansson i Elseröd, Kommissarien Lundbom, samt Jakob Johansson i Bergane, enkan Rebecka Jakobsdotter och måg Hans Andersson, uti ingifne underdånige skrifter förklarat sig afstå från all talan emot Dahl; med Kongl. Maj:ts Högste Domstol beslutadt; Gifvet Stockholms Slott d. 18 Aug. 1836. Kongl. Maj:t har i Nåder låtit sig föredragas dessea underdåniga besvär, men finner hvarken i afseende på rättegången eller hufvudsaken skäl vara å någondera sidan anfördt, som kan föranleda till ändring i HofRättens öfverklagade beslut. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kongl. Maj:t Sekret d. Alexandersson. Att förestående Höga Utslag är med originalhandlingen enlig intygas af M. von Proschwitz, Maior. J. M. Klingstedt. Sedan man läst ofvanstående, månne det icke väcker en billig förundran, att Domkapitlet ansett en skrapa utgöra tillräckligt straff för ett förhållande, som spridt så mycken oro oech förargelse i församlingen? Ett serskildt karakteristiskt drag, som visat sig af nästan alla rättegångar af detta slag, är att alltid en viss ansenlig portion egennytta och timliga omsorger för egen räkning, medelst uppbärande af offer och dylikt, hos de and:lige männen synts förenad med den stora heligheten och omsorgen för andras eviga välfärd. — Ett rikt ämne till betraktelser!