mot föräldrar och husbönder, missämja, tvedräg
och annan oordning i borgerliga sammanlefna-
den uppkommit; vid öfvervägande af hvilket allt
samt vid jemförelse af 4 Kap. 24., 2 Kap. 2 4. och
17 Kap 2 4 i kyrkolagen, med 4 i Cirkulärbref-
vet den 21 Augusti 1786, HofRätten pröfvade rätt-
vist, med ändring af underställda utslaget, döma
Komministern Dahl att, för ofvannämnade honom til
last förda tjenstefel, afhållas från utöfning af preste-
embetet och de till tjensten hörande förmåner under
sex månader, och dessutom, enligt 21 Kap. 3 4. och
47 Kap. 5 f. Rättegångsbalken, Kongl. förordningen
den 12 Oktober 1739 och Kongl. brefvet den
2 Juni 1829, utgifra fordrad ersättning icke allenast
till åklagaren för dess rese och traktamentskostnad
med Tjugufem Riksdaler, utan ock till vittnena
SS ee — — — (112 till antalet)
likaledes med skjutslega för en häst och sexton
skillingar om dagen för hvardera, och till de angif-
vare, som från anklagelsen icke afstått, med det al
Domkapitlet stadgade belopp Sextiosex Riksdaler 32
sk. — — — Deruti ändring i underdånighet blifvit
sökt; hvaröfver HofRätten blifvit hörd samt parter-
ne hvaremot annan sig i underdånighet förklarat;
Farande af HofRästen anmäldt, att åklagaren Advokat-
fiskalen Plate enligt bifogadt läkarebevis varit afsjuk-
dom hindrad att förklaring afgifvra; och hafva nämn-
demannen Anders Johansson i Elseröd, Kommissari-
en Lundbom, samt Jakob Johansson i Bergane, enkan
Rebecka Jakobsdotter och måg Hans Andersson, uti
ingifne underdånige skrifter förklarat sig afstå från all
talan emot Dahl; med Kongl. Maj:ts Högste Domstol
beslutadt; Gifvet Stockholms Slott d. 18 Aug. 1836.
Kongl. Maj:t har i Nåder låtit sig föredragas des-
sea underdåniga besvär, men finner hvarken i afseende
på rättegången eller hufvudsaken skäl vara å någon-
dera sidan anfördt, som kan föranleda till ändring i
HofRättens öfverklagade beslut. Det vederbörande
till underdånig efterrättelse länder.
Under Kongl. Maj:t Sekret
d. Alexandersson.
Att förestående Höga Utslag är med originalhand-
lingen enlig intygas af
M. von Proschwitz,
Maior.
J. M. Klingstedt.
Sedan man läst ofvanstående, månne det icke
väcker en billig förundran, att Domkapitlet an-
sett en skrapa utgöra tillräckligt straff för ett
förhållande, som spridt så mycken oro oech
förargelse i församlingen?
Ett serskildt karakteristiskt drag, som visat sig
af nästan alla rättegångar af detta slag, är att
alltid en viss ansenlig portion egennytta och
timliga omsorger för egen räkning, medelst upp-
bärande af offer och dylikt, hos de and:lige
männen synts förenad med den stora heligheten
och omsorgen för andras eviga välfärd. — Ett
rikt ämne till betraktelser!