Norges Rikes nu församlade Storthing, Mil fr
Maj:t fästa Storthingets upmärksamhet på nöd-
vändigheten af, att den föreslagna tillökningen
beviljas. Aj räkenskaperne såväl för mini-
ster- som konvoykassan, hvaraf IH. Maj:t
nådigst vill anbefalla att det härefter år-
ligen skall tillställas Revisionen i Norge vå
afskrifter öfverensstämmande med dem.
som årligen tillställas vederbörlig auktoritet
i Sverge, skola kommande Storthing få an-
ledning att erhålla kunskap om nödvändig-
heten af de bidrag, som till dessa kassor
för framtiden erfordras. Vi beivifla icke,
att Aftonbladets redaktion efter deana uplys-
ning skall förena sig med oss derom, att ofvan-
stående kongl. ord väl må gifva säkerhet, för
att en befallning verkligen är wfärdad till ve-
derbörande, att tillställa revisionen i Norge de
afskrifter af omförmälde räkenskaper, dem man!
imedlertid ännu saknmar.
Så långt Morgenbladets reflexioaer. För, så
vidt de röra vår tanka, angående Herr Hjelms
yttrande, att Konungens befallmng icke kunnat
förmå Sverges utrikesminister till en redogörel-
se för ministerkassan, erkänna vi, att Mergen-
bladet kommit bevisningen temligen nära ; men
i afseende på de förmenta inflytelserna å Norges
inre angelägenheter, eller de unionella förhållan-
den af något svenskt parti,:torde det interesse-
ra läsaren att kunna jemföra Morgenbladets åsig-
ter i detta ämne med den Constitutionelles.
Aftonbladet hade nemligen, i en not till N:o
21 för den 26 förl. månad, yttrat någon för-
undran deröfver, att den GCönstitionelle, som
skulle gälla för en ministeriell tidning, visat
nog hetta i den del af frågan om norska han-
delsflaggan, hvars närvarande skick isynnerhet
berott af norska regeringen sjelf, och Morgen-i
bladet tog sig deraf anledning att äfven förun-
dra sig, nemligen öfver den Constitutionelles
frikostighet med de 600,000 riksdalerna, för att
utverka norska handelsflaggans erkännande på
alla haf; till följe af denna Morgenbladets åt-
gärd, framrycker den Constitutionelle med ett
svar, hvaraf vi här i sammandrag införa den
del, som afser Aftonbladets omförmälda not.
Efter en förklaring, att det icke är möjligt,
att Den Constitutionelle kan gälla för en mini-
steriell tidning, der den har stadigvarande och
uppmärksamma läsare , och att dess oberoende
(är det sanna oberoendet af makten på eva si-
dan, så väl som af en efemerisk folkgunst på den
andra, yttras slutligen: Att det svenska bladet
!eljest gerna ville välta all skuld för det att
I norska grundlagens 111: blifvit så föga
(saa maadelig) iakttegen, från Sverge öf-
iver till den Norska regeringen, deri finne vi
lintet onaturligt, hvaremot vi finna det enfaldigt
af Norrmän att taga slikt påstående för god va-
ra. Vi anse det icke omöjligt, att Norges ställ-
ning, i omförmälde och flera hänseenden, hade
i varit värdigare och bättre, om alltifrån början
i Konungens Råd och folkets representanter an-
Jtagit sig dem raed mera kraft. För att imed-
lertid icke döma orättvi.t, må men icke under-
låta att fästa vederbörligt afseende på de svå-
righeter Norge straxt efter föreningen hade at!
kämpa med. Blott enskilda personer gjorde sig
jen klar föreställning om föreningens väsende,
den år 1814 upplågande allmänna andan hade
i sjunkit tillbaka i brist af näring, nationen val
utarmad, och dess näringskällor flöto icke, der
heliga alliansen höll Europa i fjeitrar. Hvac
under då, att Norges rätt och och höghet, som
i sjelfständigt rike i förening med den mägtigare
granmen, icke städse blefvo strängt iakttague.
Mer nu äro förhållanderne ändrade, oech v
betvifla icke vidare, att Sveriges regering ej vil
I misskänna rikets eget intresse till den grad, at
(den skulle beverka att Norges rättmätiga for-
dringar blefve lemnade utan afseende.
I Då med denna mångfotade förklarivg jemfö
res Den Constitutionelles ofvan intagna försä-
kran att hålla sig lika obesmittad af magter
som af folkgunsten, framter den ett serdele:
I bryderi i valet mellan de många gudarne i han:
T rika lararium. Vi fiona det ganska naturligt
att i Norge, liksom öfverallt annorstädes och
främst i vårt eget kära fädernesland, mycket
i afven det som har klar lag för sig, efterlitits
genom brist på vederbörandes vilja, uppmärk-
jösmhet, kraft eller nödvändiga sjelftillit, och v
, äro de första att i dessa fall göra tillbörligt af
seende på de vanskligheter hvarmed äfven Nor
1ge kunnat hafva att kämpa; men då vi billig:
Idenna förklarirgsgrund, finna vi det så mycke
1) Man ser häraf, att representernas revision a
ee ee ee -