aunan sak är, buru han gjorde den!! man i-
hågkommer hvilken sensation den kort förut er-
hållne notisen om bildandet af en association
för Forsshaga (den G efven förut ansett omöjlhg)
Lunnat åstadkomma på Grefven, då dess verkan
på den eljest så kallblodige Hr James Dickson
var så stark, att han sjelf omedvetet röjde det
han fått est enskildt anbud att bygga slussar
vid nämnde ställe. Vid sådane tillfällen bän-
der det stundom, alt man säger icke just pre-
cist hvad man vill. Läsaren har deremot re-
dan af mina förra artiklar sett, huru förberedde
Grefve Cronstedts åhörare, och deribland jag,
var på hvad vi skulle få höra. Hade Grefvens
framstallning blott innefattat en sådan lös, om
hans egna önskan sig hvälfvande mening, som
Major Ericsson och före honom, förste Landt-
mätaren Örn samt Hot-Jägmästaren Falk först i
Augusti månad framburit, så är det säkert, att
jag, 1 stället för att begära den till protokoll,
tagit mig friheten visa, det ortens innevånare,
at Hr Grefvens förra åtgärder (neml. med Carl-
stads-kanslen) icke hade skälig anledning förtro
sig till Hr Grefvens löfte om att försöka;
men när deremot Grefve Cronstedt, såsom Chef
för Stor-Amirals-Embetets 3:dje afdelning, kate-
goriskt talade 1 Regeringeas namn , så var mig
icke ens tillständigt då hysa tvifvel. Ehuru det
som verkligen passerat i delta fall, redan, efter
alla sunda reglor, måste anses bevisadt, 1:o ge-
nom Herrar Hofmarskalken .Croneborgs och för-
ste Landtmätaren Öres signaturer å den under-
dåniga skriften af den 16 April (ehuru jag med-
ger, att Hr Majoren har rätt, enligt 17 Kap.
26 f. Rätteg. Balken påstå, att den sednares
utsago, såsom ostadig, ej bör gälla.)
2:0o genom skriftliga utlåtandet af Landshöfdin-
gen af Wingård, hvilken, om han, efter den
uppmaning han nu fått af Majoren Ericssen,
vill yttra sig och får förklara sjelf sin mening,
troligen icke lärer glömma att han (vid det tillfälle
skriften i koncept upplöstes för honom i Tit.
Örns närvaro, och efter att hafva afhört den så
kallade uppfattningen af Grefve Cronstedts fram-
ställning), sjelfmant inföll med den reflexionen:
ja så yttrade han sig verkligen, ehurul
jag knappast tror det var hans egentliga.
mening. 3:o emedan hela den öfriga diskus-
sioren, sådan jag ännu oemotsagdt anfört den,
tydligen hvilar på ett bestämdt, och omöjligen
kunnat ega rum på grund af ett obeståmdt löfte.
— Jag tror icke, efter hvad nu är visadt, och
då Hr Majoren ser, att jag följer den regeln,
att allt hvad som är taladt till mig i en eller
flere personers närvaro, rörande denna allmän-!
na affär — äfvensåväl som det skrifoa — till-.
hör publiciteten — att det skall lyckas Hr Ma-
joren rubba den öfvervägande sannolikheten å:
min sida. Och nu kan Hr Majoren också fin-!
na, hvarföre hans offentliga anfall för osannmfär-
dighet icke kunna såra mig. I
Beundra måste jag Hr Majorens skickliga
tournure af bådskapet från Grefve Cronstedt till:
Hofmarskalken Croneborg med anbud af 3000:
Rdr, emot det associaiionen skulle medgifva er-
sättning för ralvägen till Hr Dickson. Detvar
således Hr Majorens fråga till Grefven om
jordersättningar? — en fråga som Hr Majo-
ren, skild från alla enskilda förhållanden,
icke behöft befatta sig med — ja, lika litet
Grefve Cronstedt, hvilken föranledde befallnin-
gen? Hå bevars! Men hvarföre icke låta all-
männa författningerne, som Hr Majoren i sam-
ma period åberopat sig känna, minska embets-
ifvern att göra sådane frågor, när de kunde för-
anleda till sådane befallningar? Det tillhör dess-.
utom icke mig, som i andra hand, eller af Hof-
marskalken Croneborg, fått kunskap om bådska-
pets natur, alt vidare derom gå i utveckling.
Nog af, denne man, som vet att väga orden,
såväl som trots någon, och äfven vidblifver hvad
han yttrat, han, såsom ordförande i a:sociatio-
sen, föredrog ordeniligen bådskapet inför asso-
cistioner, och han tvang Major Ericsson, en
lång tid derefter, nemligen i Permässan, att gen-
sträfvigt erkänna bådskapet, sådant jag: an-
För allt det öfriga af Hr Majorens artikel
står jag hocom i förbindelse, emedan jag slip-
per den tråkiga skyldighet jag eljest trott mi
underkastad att besvara Hr James Dicksovns för-
klaringar öfver Svenska lagar, då han neml. fö-
ga olikt den bekanta, om också föregifna, En-
gelska grundsatser, att man kan taga tre hustrur,
emedan det är endast förbjudet taga två, räson-
nerar om skillnaden emellan vägar till lands och
till ströms samt railvägs-ersättningar på ett sätt,
som målte hafva mycket roat våra jurister. —,
EE