Något om det lagbundna samhällsskic-
kets idi.
Det är nogsemt bekant att den stora strid,
som föres emellan de båda politiska partierna i
Europa, hufvudsakligen hvälfver sig kring frå-
gal om syreisemaktens ansvarighet och bero-
ende ell:r icke beroende af 12g och kontroller.
Men i de Europeiskt monarkiska samhällen är
det co af de soc ala hufvuddogmerna eller grund -
lärorna, att sjelfva den regerande Monarken är
för sin person ställd öfver all lag och icke kan
dragas till ansvar, ehvad han än må företags
sig med land och rike, äfvensom att denna
person icke, såsom i republiker, kam och få
ombytas genom val, som förnyas efter vissa
år, emedan makten öfver folket i Europa ärf-
Vves såsom annan egexdom. Det enda möjliga
sältet, att i monarkiska samhälen införa hvad
man kallar: en lagbunden styrelse, d. v. s. en
tyrelse, beroerde af lagen, är således tydhgen
aslägga ansvaret för olagliga eller förderfliga
regeringsåtgärder, som ej kan utkräfvas af ko-
nungen, på någon annan, hvilket måste blifva
dem, som deltaga med honom i ärendernas
behandling, e!ler med andra ord, att skilja e-
mellan msjestärets person och styrelsemakten.
Men det är iydiig!, att detta ieke liter sig gö-
Fa, Om, såsom hår i Sverge, rådgilvarne äre
skyddade mot ailt ansvar, blett de reservers