Något om det lagbundna samhällsskickets idi. Det är nogsemt bekant att den stora strid, som föres emellan de båda politiska partierna i Europa, hufvudsakligen hvälfver sig kring frågal om syreisemaktens ansvarighet och beroende ell:r icke beroende af 12g och kontroller. Men i de Europeiskt monarkiska samhällen är det co af de soc ala hufvuddogmerna eller grund lärorna, att sjelfva den regerande Monarken är för sin person ställd öfver all lag och icke kan dragas till ansvar, ehvad han än må företags sig med land och rike, äfvensom att denna person icke, såsom i republiker, kam och få ombytas genom val, som förnyas efter vissa år, emedan makten öfver folket i Europa ärfVves såsom annan egexdom. Det enda möjliga sältet, att i monarkiska samhälen införa hvad man kallar: en lagbunden styrelse, d. v. s. en tyrelse, beroerde af lagen, är således tydhgen aslägga ansvaret för olagliga eller förderfliga regeringsåtgärder, som ej kan utkräfvas af konungen, på någon annan, hvilket måste blifva dem, som deltaga med honom i ärendernas behandling, e!ler med andra ord, att skilja emellan msjestärets person och styrelsemakten. Men det är iydiig!, att detta ieke liter sig göFa, Om, såsom hår i Sverge, rådgilvarne äre skyddade mot ailt ansvar, blett de reservers