toll alekUuc I DIR RU Hyta Db, Ud UC WSLEPTIKTSAA
Kejsare-dottren, Marie Louise, räckte sin hand
låt honom, revolutionens som, hvarigenom han
I kunde anses upptagen i de legitima monarker-
nes krets. Hens lycka hade uppnått sim kul-
, minationspunkt, då han följande året (den 20
Mars 1811) i detta äktenskap erhöll en son,
Napoleon Franz Cal Josef. Barnet bekläddes
med titeln: Konung af Rom, och med Orien-
I talisk prakt hembars folkets hyllnieg åt Maje-
,stätet i vaggan. Men denna herrlighet försvann
vid Napoleons fell. Foörgäfves hade Kejsaren i:
sin afsägelseakt intagit orden: till förmån för
jmin son Napol:on UU. De främmende mak-
terna gjorde ej afseende på denna disposition;
men som Österrikiskt blod flöt i modrens och
sonens ådror, erforo dessa naturligtvis en väl-
villig behandling, svarande mot denna härkomst.
Merie Louise utnämndes, för sm lifstid, till
Storhertiginna af Parma och Piacenza och den
unge Napoleon öfverlemnades åt sin Kejserlige
- morfader, som karleksfullt uppfostrade honom
under titel: Hertig af Reichstedt och gaf
honom rang mäst efier prinsarne af Kejserliga
huset. Verirldems ögon voro fästade på den, ge-
nsm sullets och hjertats aclag utmärkte, och,
som dst syntes, till stora öden mogoande, yng-
lingen. Efter Julireveolutionen i Frankrike 1830,
kastade många sina blickar på honom, såsom
den lämpligaste till en medlare mellan det nya
och gamla Europa, mellan revolution och legi-
timitet. Ödet tillintetgjorde likväl alla deasa
förhoppnisgar. genom den unge mannens död:
des 22 Juh 1832.
Nepeleou, utan historiskt märkvärdiga förfä-
der, och nu mera äfven utan efterkommande, !
står sålnada aldeles ensam i häfderna, en en-!
slig bild, lik ew andes uppenbarelse. Denna ;
bild viser oss, i ett imposaut exsmpel, menni-
skans förvånansvärda kraft, i godt som i ondt,
men äfven de af en evig naturlag derför satta
gränserna. Hon förkunnar omisskänneligt mo-
derationevs och vishetens läror, och varnar, än-!:
da in i den aflägsnaste tid, alla, som kunna ;
varnas, för megtens missbruk, för öfvermod i,
lyckan, för fräckt hånvande af rättvisan, och för
bemödendet, att förtrycka anden. Visserligen
väcker hon äfven dea nedslående föreställningen ;
om nationernas, ja, hela veildsdelars och deras:
länders beroende af en mans åsigter o-h vilja,
eller hans bestämmelse. Milionmer hafva under,
en half menniskeålder hidit, blödt och offrat sig
för mättandet af den starkes ärelystnad. På
det onaturhgaste sätt söndersletos och samman
fogades nationer, stiftades och öfverärmdakastades !
stater, författningar och regeringssystem, bestäm-:
d:s, omformades och förblandades folkens vig-
tigastt lefoadsförhållanden — alltsammans efter
en endes infall eller intresse, men alltid efter
hans maktord. Och den så kostsamt uppförda )
verldsmonarkien sönderföll likväl genom hans
fell, och af hans hundrade, och åter hundrade
segrar, blef icke ens en trofg öfrig. Audra
händer bemäktigade sig tyglarna, och Europas,
ja, hela verldens riktaing beror sedermera, väl
icke af en enda, men dock af några få. j
Men äfven denna nktoing är underkastad
den eviga raturlagen. Hon skall icke alltid
förbli densamma. Ett mål är satt för hvarje
menskligt bemödande; efter ebben kommer
floden, och på verkar följer motverkan. Indi-
viden — han vare sig hög eller låg, stor eller,
iten — bör alltid söka göra tydligt för sig
huruvida det är honom möjligt, att här eller
der verka något godt eller förebygga något
ondt, i mån af sin ställning och sina krafter,
samt i eolighet med verldens allmänna förhål-
landen och de för perioden rådande stjernorna,:
och på detta mål bör man rikta alla sina tan-;
kar och sin förmåga. Men den mägtige bör
bemöda sig att gifva akt på tidens och natio-
I nernss suda, och derefter lämpa sin riktning.
I Evdast förtroligheten med denna anda förlänar
honom trygghet och varaktig kraft. En strid
I deremot kan väl stundom för ögonblicket krö-!
nas med framgång, men hon medför stora fa-
ror, och förr eller sedmare kommer Hterverk-
ningens stund.
d
Vi hafve här ofvan meddelat Läsaren slutet från
AT ooANM Pp Ib .—92 bb: 1Nr 2 9 a AA