dran. Men de bara suit ode med vard:gnet,
och verlden vänder mot dem en rörd blick af
aktningsfullt deltagande.
Napoleons fader, Carlo Bonaparte, ättling af
en gammal, till Corsika flyttad, Italiensk adels-
familj, gifte sig år 1767 med den sköna Maria
Letitia Ramolino (född i Ajaccio 1750), med
hvilken bean hade 5 söner:! Josef, Napo-
leon, Lucien, Ludvig och Jerome, samt tre
döttrar : Elise. Pauline och Caroiina. Fadren
dog redan år 1783, och modren flyttade, efter
Corsikas eröfring af Eagelsmännen, år 1793 till
Marseille, samt, efter sin sons upphöjelse, till
Paris. Här förklarades hon för Madame Mere,
och beskyddarinna för alla rikets milda stiftel-
ser. Efter Kejsarens fall begaf hon sig till Rem,
jemte sin halfbroder kardinal Fesch, öfverlefde
sin stere son, flera döttrar, barnbara och sido-
förvandter, framställde, böjd af årens och smär-
tans tyngd, under stilla tålamod, ett ämne för
hvarje känslofullt bjertas innerligaste deltagande
och dog först den 2 Februari förlidet år.
Den andra af hennes söner, Joseph (född
1768), steg, i mån af sin broders upphöjelse,
fråa den ena värdigheten till den andra, ut-
märkte sig mer genom talang för underhandlin-
gar än för krig, afslöt frederna i Lineville och
Amiens, blef, efter Bourbonska husets förjagan-
de från Neapel, utnämnd till Konung af Nza-
pel och Sicilien (dem 30 Mars 1806), men kort
derefter (den 6 Juni 1808) till Konung af Spa-
nien och Indierna, förlorade ännu före Napo-
leors fall denna sistnämnda thron och reste, ef-
ter katastrofen vid Waterloo, öfver till Ameri-
ka, der ham, under namn af Grefve Survilliers,
stiftade en koloni vid floder Mobile. Här lef-
I
j
ver han som privatman, men har, från sin landt-
j
liga fristad, likväl tid efter anpan, genom of-
fentliga deklarationer, sökt erinra Frauska fol-
ket om sin familjs anspråk på dess thron. Hans:
gemål, Julie Clary, den nuvarande Drottningens;
af Sverige syster, bor, som Grefvinna Sarvil- 1
liers, med sina båda döttrar i Brässel.
Lucien Bonaparte (tödd 1772), den ende af
Napoleons bröder, som ej erhöll någor thron,
d. v. s. som försmådde en sådan, då den en-
dast skulle vara en vasall-stol, en genom sina;
själsegenskaper och sin karaktersfasthet ganska
utmärkt man, hade, så om, då varande president!
i de Femhundrades Råd, — ehuru kanske icke:
på det mest berömvärda sätt bidragit till re-;
volutionen den 18 Brumaire. Såsom sändebud
och minister för inrikes ärenderna gjorde han
sedermera sin broder genska vigtiga tjensier,.
men ogillade hans despotiska åtgärder och å-!
dreg sig derigenom, äfvensom genom upprätt-!
hållande af sin personliga frihet, Kejsarens vre-
de. Sedan 1804 bebodde han derföre en Villa
i Bom, tegs år 1810 fången af Engelsmönnen
och vistades en tid i London, men flyttade se-;
dan tillbaka till Rom, endast sysselsatt med
konster ech vetenskaper, samt med en smak-
full pjutniog af sin stora rikedom. Under de
hundrade dagarna förnyade han den broderliga
vänskapen med Napoleon, hvilken nu tycktes
vilja blifva mindre despot äm förut; men etter
hans sista fall vände han å nyo tillbaka till
Kyrkosiaten, der han ännu lefver såsom Furste
af Canino, hvilken titel Påfven förlänat honom.
Ludvig Bonaparte (född 1778), lik Josef upp-
höjd af Napoleon redan som förste konsul från
den ena värdigheten till den andra, förklarades
slutligen 1806 tll Konung af Holland, herskade
der med vishet och godhet, men bemödade sig
förgäfves, att sätta en gräns för Kejsarens stän-
digt växande fordringar. Slutligen förtviflade
han om möjligheten, att förena pligterna mot
sitt folk med iydnaden för Napoleon, och ned-
lade derföre kronan (den 1 Juli 1810), då Hol-
land genast föremades med Franska riket. Un-
der namn af Grefve St. Leu flyttade Ludvig
till Gräz, och efter Napoleons fall till Rom.
Hans äktenskap med Hortensia, Napoieons stjuf-
dotter, var olyckligt. Oaktadt hennes älskvärd-
ket, egde hon likväl icke sin makes kärlek och
- skiljdes från honom år 1815. Hon gjorde ho-
nom till fader för tre söner (hvaraf den ena
likväl dog i sin barndom). Den äldste af dem,
Napoleon Ludvig, usnämndes år 1809, under
Kejsarens förmynderskap , till Storhertig — af
Berg, men delade, efter Napoleons fall, den
öfriga familjens öde. — Under de, efter Juli-
revolutionen, utbrustma rörelserna, nämndes de
båda Prinsarnes af St. Leu namn på ett bey-
delsefullt sått. Modrens bestörtning deröfver
förvandlades snart i den djupaste smärta, genom
dessa Prinsars död, efter em kort sjukdom. Hen
- laddas sn oo LlaAtt an cANn Efnie