ven Skolan Crpjuucr dv PsCUSM I Ut PED vor och moraliska undervisningen. Men hvarför tåla en hitförd parasitvext på den goda inbemska stammen! Det högsta och heligaste ho. den bildsamma unga menniskan bör få utveckl sig sj:lfsiändigt, men tillika ombägnas med allt äfven med den yttre disciplinen, hvilken di bör vara annorlunda beskaffad, än den af os: på anförda grunder klandrade, hvilken vi derföre, såsom falsk i sin princip, föreslå att utdömmas el!er åtminstone att förvisa inom sitt mera passande gebit. Denna anmärkning är den hufvudsakligaste vi hafva att göra. Utan att i öfrigt uppehålla oss vid möjliga smärre brister, hvilkas inflytendsynes oss dels oskadligt, dels obetydligare, och lätt afbulpet, förfoga vi oss till betraktandet aj skolan, såsom undervisnings-anstalt, i hvilken egenskap den, efter hvad vi tro ess förstå, kan mäta sig med hvilken annan som helst af det slaget. Hvad som särdeles fågnade oss, var den grundlighet och noggrannhet, hvarmed elementerra i ala läroämnen voro inhemtade. För de pensa, hwilka tillhörde hvarje afdelning, gjordes god reda af hvilken helst som ur högen framkallades. Undervisningen lemnades ialla vid både lägre elementarskolor och gymnasier förekommande ämnen, och till högre mått, än som der äger rum, i geometri, algebra och moderna språk. Modersmålet inlärdes grundliger. Geoafien studerades efter Platou, Hartman eeh Ågren, hvarvid fleres säkra oeh lediga kartritning var foörundransvärd. I allmänna ech Svenska historien följdes Lagergren, Gumålius och Ekelund. I teologien, näst efter katechesen och bibliska historien, vidtogo Ebersteins dogmatik och Möllers kyrkohistoria. De klassika språken, som efter inrättningens plan sedmare tillkomna, voro dock ingalunda eftersatta. Sedan i 4:de och 5.te klasserna noga biifvit gsnomgångne Cornelius Nepos, Salustius, Cieeros Cato Major och Leelius, lästes i öfversta afdelningen Livius och Virgilius. 16 a 17-åringar funnos, som med färdighet öfversatte fem böcker af den förra, samt halfva Eneiden. I grammatik, prosodi samt det hufvudsakligaste af mythologien och antiqvitetsläran voro de väl hemma. I grekiskan explicerades och resolverades med precision olika pensa af Xenophons anzbasis, och en af ynglingarne gjorde fullt nöjaktig reda för hela detta arbete. Några dagar efter det af oss anställda förhöret afgingo 2:ne af elevernme till Universitetet och presierade der med beröm en fullständig studentexemen. Flera äro eller blifva snart till afgång färdiga, hvad kunskaperna vidkommer, em också deras spadare ålder torde göra för dem nyttigt ett längre qvarstadnande i skolan, hvarest de, i öfversta afdelningen, kunna obehindradt och ebekymradt öka kunskapsförrådet I i alla riktningar. j Det är med verkligt nöje vi funnit skolan ! sådan vi nu sökt framställa den; och när, som vi hoppas, den rättelse följt, hvilken vi trott oss böra föreslå i disciplinärväsendet, tveke vi ej att förklara Inrättningen såsom ganska ändamålsenlig och väl förtjent af nationens förtreende, deltagande och uppmuntran. Ea af denna skolas fördelar anse vi oss böra i synnerhet öfverlemna till föräldrars och målsmäns allvarliga behjertande. Då, vid de flesta öfriga elepeentarverken, vare sig Krigs-, Lärdomseller Apolegist-skolor, gossen redan från första inträdet, och innan man ännu rätt vet hvartill naturen ämnat honom, snart sagt är predestinerad till framtida yrket, han må efteråt befinnas dertill tjenlig eller icke, så lemnar denna skola, ander de första åren, endast undervisning i det hvarje bildsd menniska, af hvilken samhålsklass om helst, bör veta. — Den tiden är ej förlo-! ad, som derpå användes: men, under samlan-!! let af denna fond till allmän humanistisk bild-j! ning, yppa och utveckla sig efter hand gossens iclag för hans serskilda bestämmelse i semfundslifvet. Denna må nu blifva krigarens, lär-! lomsidkarens, embetsmannens, den industriidande medborgarens, eller hvilken som helst, så ker hans val af lefnadsyrke med frisinnig kärek oeh klart medvetande, då rätta tiden derill är ipne. Då ser han sin framtid i ögonen, ich vet hvar han har den, omfattar den med opp, och bereder sig till dem med all flit och art. På sin goda lagda grumd bygger han, tark och trygg, och blir, om ej allt bedrager, tälld en gång i samhället på sin rätta plats; ch der aktningsvärd, måhända utmärkt, alltid j. uglig och redbart verksam, till gagn och hugad för både sig och andra. g Sådan är vår åsigt, vår öfvertygelse. Om vilt mA tunvärdiga aaRh wvitstnecsillea så hann. soy! U 1 ( l j g S 1 j! q )