ven Skolan Crpjuucr dv PsCUSM I Ut PED vor
och moraliska undervisningen. Men hvarför
tåla en hitförd parasitvext på den goda inbem-
ska stammen! Det högsta och heligaste ho.
den bildsamma unga menniskan bör få utveckl
sig sj:lfsiändigt, men tillika ombägnas med allt
äfven med den yttre disciplinen, hvilken di
bör vara annorlunda beskaffad, än den af os:
på anförda grunder klandrade, hvilken vi der-
före, såsom falsk i sin princip, föreslå att ut-
dömmas el!er åtminstone att förvisa inom sitt
mera passande gebit.
Denna anmärkning är den hufvudsakligaste vi
hafva att göra. Utan att i öfrigt uppehålla oss
vid möjliga smärre brister, hvilkas inflytend-
synes oss dels oskadligt, dels obetydligare, och
lätt afbulpet, förfoga vi oss till betraktandet aj
skolan, såsom undervisnings-anstalt, i hvilken
egenskap den, efter hvad vi tro ess förstå, kan
mäta sig med hvilken annan som helst af det
slaget. Hvad som särdeles fågnade oss, var den
grundlighet och noggrannhet, hvarmed elemen-
terra i ala läroämnen voro inhemtade. För
de pensa, hwilka tillhörde hvarje afdelning,
gjordes god reda af hvilken helst som ur högen
framkallades. Undervisningen lemnades ialla vid
både lägre elementarskolor och gymnasier före-
kommande ämnen, och till högre mått, än som
der äger rum, i geometri, algebra och moderna
språk. Modersmålet inlärdes grundliger. Geo-
afien studerades efter Platou, Hartman eeh
Ågren, hvarvid fleres säkra oeh lediga kartrit-
ning var foörundransvärd. I allmänna ech Sven-
ska historien följdes Lagergren, Gumålius och
Ekelund. I teologien, näst efter katechesen och
bibliska historien, vidtogo Ebersteins dogmatik
och Möllers kyrkohistoria. De klassika språ-
ken, som efter inrättningens plan sedmare till-
komna, voro dock ingalunda eftersatta. Sedan
i 4:de och 5.te klasserna noga biifvit gsnom-
gångne Cornelius Nepos, Salustius, Cieeros Ca-
to Major och Leelius, lästes i öfversta afdelnin-
gen Livius och Virgilius. 16 a 17-åringar fun-
nos, som med färdighet öfversatte fem böcker
af den förra, samt halfva Eneiden. I gramma-
tik, prosodi samt det hufvudsakligaste af my-
thologien och antiqvitetsläran voro de väl hem-
ma. I grekiskan explicerades och resolverades
med precision olika pensa af Xenophons anz-
basis, och en af ynglingarne gjorde fullt nöjak-
tig reda för hela detta arbete.
Några dagar efter det af oss anställda förhö-
ret afgingo 2:ne af elevernme till Universitetet
och presierade der med beröm en fullständig
studentexemen. Flera äro eller blifva snart till
afgång färdiga, hvad kunskaperna vidkommer,
em också deras spadare ålder torde göra för
dem nyttigt ett längre qvarstadnande i skolan,
hvarest de, i öfversta afdelningen, kunna obe-
hindradt och ebekymradt öka kunskapsförrådet I
i alla riktningar. j
Det är med verkligt nöje vi funnit skolan !
sådan vi nu sökt framställa den; och när, som
vi hoppas, den rättelse följt, hvilken vi trott
oss böra föreslå i disciplinärväsendet, tveke vi
ej att förklara Inrättningen såsom ganska ända-
målsenlig och väl förtjent af nationens förtreen-
de, deltagande och uppmuntran. Ea af denna
skolas fördelar anse vi oss böra i synnerhet
öfverlemna till föräldrars och målsmäns allvarli-
ga behjertande. Då, vid de flesta öfriga ele-
peentarverken, vare sig Krigs-, Lärdoms- eller
Apolegist-skolor, gossen redan från första in-
trädet, och innan man ännu rätt vet hvartill
naturen ämnat honom, snart sagt är predestine-
rad till framtida yrket, han må efteråt befinnas
dertill tjenlig eller icke, så lemnar denna skola,
ander de första åren, endast undervisning i det
hvarje bildsd menniska, af hvilken samhålsklass
om helst, bör veta. — Den tiden är ej förlo-!
ad, som derpå användes: men, under samlan-!!
let af denna fond till allmän humanistisk bild-j!
ning, yppa och utveckla sig efter hand gossens
iclag för hans serskilda bestämmelse i sem-
fundslifvet. Denna må nu blifva krigarens, lär-!
lomsidkarens, embetsmannens, den industriid-
ande medborgarens, eller hvilken som helst, så
ker hans val af lefnadsyrke med frisinnig kär-
ek oeh klart medvetande, då rätta tiden der-
ill är ipne. Då ser han sin framtid i ögonen,
ich vet hvar han har den, omfattar den med
opp, och bereder sig till dem med all flit och
art. På sin goda lagda grumd bygger han,
tark och trygg, och blir, om ej allt bedrager,
tälld en gång i samhället på sin rätta plats;
ch der aktningsvärd, måhända utmärkt, alltid j.
uglig och redbart verksam, till gagn och hug-
ad för både sig och andra. g
Sådan är vår åsigt, vår öfvertygelse. Om vilt
mA tunvärdiga aaRh wvitstnecsillea så hann. soy! U
1
(
-
l
j
g
S
1
j!
q
)