alUlilg, ve sdÄÅÄJPPMoooooooooooo ro MM
straff. för verkliga förbrytelser. Långt ifrån
att vår strafllag är begriplig för menige man
består den tvärtom af spridda lagbud, hvil-
kas tillämpning ofta sätter lagskiparn i för-
tviflan, och gör domarens utslag till terningkast,
och hvilka så mycket mindre kunna begripas af
menige man, som deras mening ofta döljer sig
för den lagfarnes alfvarligaste forskning. Hvad
straffinrättningarne angår, så kan väl på dem än-
nu med fog lämpas Upsalafakultetens yttrande ,
att de snarare äro vaxelundervisningsskolor för
förbrytelser än förbättringsarstalter, men Justitie-
departemextet har dock uppiyst, att de med
måttlig bekosinad kusna bringas 1 det stånd för-
slagets verkställande fordrar. Äfven under för-
utsättaing af den pya lagstiftnivgens mindre full-
komlighet, behöfver man ändock icke frukta
att förlora vid dess antagande.
Kommiticea afstyrker derföre premiers u!sät-
tande, och iberopar Justtiedepartementets i
dess hemställan framställde yttrande: att verket
icke är fullkomligt e!ler felfritt, bör hka
lika hbtet betviflas, som att det aldrig blifver
fullkomligt, samt att, um detta än tänktes omöj-
ligt, de rättslärdes omdömen ändock skulle blif-
va ganska stridiga. Att lagar, sammanflickade
af den skärt hvarje enskild lemnar, blifva ofull-
komligsre än de, som utgifvas af en enda un-
derstödd af lagkunnigas råd, är otvifvelsktigt,
och ett stort antal anmärkningar framkallade så
att säga, gerom drifhusvärma, skulle äfven lätt
kunna förstöra enheten och harmonien i det
hela. Premier äro för detia förslag flera gån:
ger usatte, ech genom utbjudande af nya, tor-
de man vid 9:e (nästkommande) Storthing fiura
sig lika aflsgsen från målet som förut vid 7:e
eller 8.e. Dessutom har kriminsl-lagstiftningen
på de sednare åren gjort stora framsteg. Man
har nu i dette fack en rik litteratur att bygga
på, och man skulle således gå tillbaka om man
med premier sökte framkalla vetenskpliga re-
censioner.
Ett annat medel återstår, långt säkrare än det
föreslagna: Erfarenheten; och dennas använ-
dande fordrar att ju förr dess hel!re bringa det
långa och förberedda arbetet till slut. Att man
bättre bygger på en sådan erfarenhet än på
teorien, visar Beyerska kriminal-lagens öde; o-
aktadt tvenane gånger omarbetad af Europas be-
römdaste kriminalister, Kleroschrod och Feuer-
bach, och underkastad en grundlig pröfning
förr äv den 1813 antogs, har den likväl seder-
mera måst uadergå en mängd förändringar. Re-
dan 1822 utkom ett nytt utkast, och 1831 är
äfven ett dylikt utgifvet.
Sättet att å Storthinget tili sluteligt antagan-
de granska ifrågavaradde förslag är ett svårlöst
problem och flera förslag hafva blifvit väckta.
Det är tydligt, att ett så vigtigt och vidt omfattande
mål ej kan behandlas hka med mindre vigtiga,
mindre vidlyftiga, och ringare politiska och ju-
ridiska kuuskaper fordrande ärender. Kom-
mittgen har enstämmigt varit af den tanka , att
en kemmission af Storthingets egna medlem-
mar borde nedsättas, för att inom nästa Stor-
thing förbereda saken. Man har invändt att
ett föjande Storihing ej är förpligtadt taga no-
tis om det, som, mellan Storthingen, af ett iöre-
gående Sterthings medlemmar är tillvägabragt ;
men man måst; medgifva att denna invändning
träffar äfven de af Storihingets egna medlem-
mar efter uppdrag utförde arbeten, sarst att frå-
gan ej är af hvem förberedelsen och betinkan-
det äro frambragte, utan huruvida de äro ända-
målsenlige. Deremot har inom kommiteen stri-
dighet yppat sig om huruvida kommissionen
borde oizedelbart utnämnas af Storthinget, eller
gecom anmodan till regeringen. För den sed-
nare meningen anfördes; att då förslaget är. ge-
aom regeringens försorg utarbetadt, det äfven
vore i sin ordning att det af regeringen förbe-
resdes; att man eljest kunde tå två förslag
framlagda iör thinget; att regeringen bäst kun-
de välja; ait Storthingets verksamhet upphör
med samlingstiden, och att den derföre ej
kan sträcka sig längre, samt att man ingen
säkerhet hade att förslaget verkligen af kom-
missionen ordnades och framlades. Plura-
liteten bestimde Sig för första åsigten, på
följande grunder: Regeringen har juitiativet
och sanktionen , men åt nationalrepresentatio-
pen , såsom beslutande, tillkommer förbere-
delserna ; exa maktens förberedelser göra ej kon-
trollerande förberedelser öfverflödiga, och om man
skul!e medgifva kontrollen ät den som skell
kontrolleras, samt således öfverlemna förbere-
delserna åt :ezeringen, så tvingades Stortbinget
att antinge. -ntaga förslaget utan granskning,