jder granskning hvarken af Kronans embetsmän
jeller Ständeros, enär H. M. Konungen dispo-
irar det för sin enskilda räkning och sjelf atlö-
nar tjenstemånnen dervid. Awu de förbindelser,
som ingås af Hofstallet, således äro aldeles li-
ka med dem ef enskilde personer, borde väl
icke kunna bestridas. Lika litet väntade jag få
höra, ait den enskilda tjenaren, som af sin hus-
bonde tillägges enahanda lön med någon Kro-
nans tjensteman, derigenom förbinder sig att
utkräfva lönen inom samma tid, som denne möj-
ligtvis åligger. Hvar och en fernuftig inser,
att en sådan förbindelse först uppstår, då
derom serskildt öfverenskommes. Nu har jag
aldrig förpligtat mig till någonting så oklokt
och följaktligen måste allmänna lagen i afseende
på penningeförhållanden enskilde emellan här
vara den enda gällande. Forsöket att tillrinna
det Kongl. Hofstallet en prescriptionstid af blott
ett år för uttagande af fordringar derstädes, är
så mycket mera förvånande, som, efter hvad
jag här pedan skall närmare utreda, fordrings-
egare vanligen för penningbrist måst uppe-
hållas utöfver året, ja flera år, med sin
fordrans godtgörande. Dea föreslagna lagen
blefve således tör Konungens Hofstall högst för-
månlig, ty derigenom skulle tilläfventyrs det för-
hållandet inwäffa, att Hofstaliets värdighet
och anseende,utan alla betalningsbekymmer,
hölles vid makt. Men månne ej, om saken
från en annan sida betraktas, åtswilligt obehag
kunde för Hofstallet uppstå genom tillämpnin-
ningen af detta nymodiga stadgande? Då de
personer, hvilkas biträde Hofstallet anlitade,
icke egde längre tid än ett år för vinnande af
sin ersättning härför, men, såsom mnämndt är,
betalningen derutöfver blifvit fördröjd, måste de
naturligtvis, på det att anspråken ej skulle gå
förlorade, hasta att lagenligen göra dem gillan-
de, och Kongl. Hofstallet komme då att allt-
för efta besväras af stämnings-memorialer
utaf enahanda natur med dei som grund-
lagt förevarande rättegång.
Ännu icke vilja motparterne godkänna mina
uppgifter om Kongl. Hofstallets skuldsatta stall-
ning och den deraf härledda oförmågan att godt-
göra min fordran. Motparterne yttra i afscen-
de härpå, att Jag framkommit med den orik-
tiga insinuationen, som skulle Kongl. Hofstal-
let vara skuldsatt och af sådan anledning ej
kunna godtgöra dem, som der haft fordrin-
gar; vidare, att erfarenheten visat att alla de
personer, som för arbeten och leveranser till
Kongl. Bofstallet haft något att ferdra, derför
erhållit sia fulla betalning och mina uppgifter
i dessa fall äro således bestämdt sanningslösa.
Detta tvingar mig att uppdaga några hittills
dolda förhillanden, ehuru jag önskat att få de-
samma förbigå. Jag får således till påseende
af mine värde moiståadare nu öfverlemna ett
sammandrag öfver Kongl. Hofsta!llets räkenska-
per från år 1821 will och med år 1834, hvaraf
inheratas att Hofstallet hvartenda af dessa
år stannat i betydlig skuld, som löpt dels
med, dels utan ränta. För att vidare visa,
huru länge Hofstallet pröfvat sina fordriz -
res tålamed, bifogas en af Vagnmakare-a
mannen Hallström utfäirdad vittnes-attest
(Lit. F.), den der torde tåla en närmare be-
grundring. Dessutom och till motparternes yt-
terligare öfvertygelse, att Hofstallet flerfaldiga
är upskjutit med siaa skulders godtgörande, vill
jag nämna, att ett i och för H. M. Konun-
sens höga kröning år 1818 från Ryssland
ankommet stycke sammet icke, fastän träg-
ra påminnelser, blifvit liqvideradt förrän
fter mitt anställande vid Kongl: Hofstallet ji
lå jag år 1821 ctler 1822 beredde utväg
wärtill. I fall denna omständighet ej skulle
idkännas, anhålier jag att, till bestyrkande der-!
f, få såsom vittne hö:d Hr Grosshandlaren och
Uuddaren af Kongl. Nordstjerne-lOrden FF,
Sterky.
Tills vidare anser jag mig kunna förtiga de
lera exempel i deua häaseende, om hvilka
ag eger fullkomlig kännedom. Skulle dock i
aina motparter fortsätta sina maktlösa försök :
tt förringa hvad jag i ämnet framlagt, skall
23 icke underlåta att utreda detsamma, så ait
aotparierne måste, fullkomligen besegrade, dra-
a sig ur striden. Stockholm den 17 Decem-
er 1836.
J. O. v. IVernstedt.
Euligt det åberopade Räkenskaps sammandra-
et utgjorde Hofstallets skuld år 1824: 6282
Udr 2 sk. 6 r:st., deraf 3000 med 5 Proc.
äata och 1600 med 6 proc. År 1825: 5302:
7 A AIsaf IRAN AVI Kn AL ANNAN 0 hd