jder granskning hvarken af Kronans embetsmän jeller Ständeros, enär H. M. Konungen dispoirar det för sin enskilda räkning och sjelf atlönar tjenstemånnen dervid. Awu de förbindelser, som ingås af Hofstallet, således äro aldeles lika med dem ef enskilde personer, borde väl icke kunna bestridas. Lika litet väntade jag få höra, ait den enskilda tjenaren, som af sin husbonde tillägges enahanda lön med någon Kronans tjensteman, derigenom förbinder sig att utkräfva lönen inom samma tid, som denne möjligtvis åligger. Hvar och en fernuftig inser, att en sådan förbindelse först uppstår, då derom serskildt öfverenskommes. Nu har jag aldrig förpligtat mig till någonting så oklokt och följaktligen måste allmänna lagen i afseende på penningeförhållanden enskilde emellan här vara den enda gällande. Forsöket att tillrinna det Kongl. Hofstallet en prescriptionstid af blott ett år för uttagande af fordringar derstädes, är så mycket mera förvånande, som, efter hvad jag här pedan skall närmare utreda, fordringsegare vanligen för penningbrist måst uppehållas utöfver året, ja flera år, med sin fordrans godtgörande. Dea föreslagna lagen blefve således tör Konungens Hofstall högst förmånlig, ty derigenom skulle tilläfventyrs det förhållandet inwäffa, att Hofstaliets värdighet och anseende,utan alla betalningsbekymmer, hölles vid makt. Men månne ej, om saken från en annan sida betraktas, åtswilligt obehag kunde för Hofstallet uppstå genom tillämpninningen af detta nymodiga stadgande? Då de personer, hvilkas biträde Hofstallet anlitade, icke egde längre tid än ett år för vinnande af sin ersättning härför, men, såsom mnämndt är, betalningen derutöfver blifvit fördröjd, måste de naturligtvis, på det att anspråken ej skulle gå förlorade, hasta att lagenligen göra dem gillande, och Kongl. Hofstallet komme då att alltför efta besväras af stämnings-memorialer utaf enahanda natur med dei som grundlagt förevarande rättegång. Ännu icke vilja motparterne godkänna mina uppgifter om Kongl. Hofstallets skuldsatta stallning och den deraf härledda oförmågan att godtgöra min fordran. Motparterne yttra i afscende härpå, att Jag framkommit med den oriktiga insinuationen, som skulle Kongl. Hofstallet vara skuldsatt och af sådan anledning ej kunna godtgöra dem, som der haft fordringar; vidare, att erfarenheten visat att alla de personer, som för arbeten och leveranser till Kongl. Bofstallet haft något att ferdra, derför erhållit sia fulla betalning och mina uppgifter i dessa fall äro således bestämdt sanningslösa. Detta tvingar mig att uppdaga några hittills dolda förhillanden, ehuru jag önskat att få desamma förbigå. Jag får således till påseende af mine värde moiståadare nu öfverlemna ett sammandrag öfver Kongl. Hofsta!llets räkenskaper från år 1821 will och med år 1834, hvaraf inheratas att Hofstallet hvartenda af dessa år stannat i betydlig skuld, som löpt dels med, dels utan ränta. För att vidare visa, huru länge Hofstallet pröfvat sina fordriz res tålamed, bifogas en af Vagnmakare-a mannen Hallström utfäirdad vittnes-attest (Lit. F.), den der torde tåla en närmare begrundring. Dessutom och till motparternes ytterligare öfvertygelse, att Hofstallet flerfaldiga är upskjutit med siaa skulders godtgörande, vill jag nämna, att ett i och för H. M. Konunsens höga kröning år 1818 från Ryssland ankommet stycke sammet icke, fastän trägra påminnelser, blifvit liqvideradt förrän fter mitt anställande vid Kongl: Hofstallet ji lå jag år 1821 ctler 1822 beredde utväg wärtill. I fall denna omständighet ej skulle idkännas, anhålier jag att, till bestyrkande der-! f, få såsom vittne hö:d Hr Grosshandlaren och Uuddaren af Kongl. Nordstjerne-lOrden FF, Sterky. Tills vidare anser jag mig kunna förtiga de lera exempel i deua häaseende, om hvilka ag eger fullkomlig kännedom. Skulle dock i aina motparter fortsätta sina maktlösa försök : tt förringa hvad jag i ämnet framlagt, skall 23 icke underlåta att utreda detsamma, så ait aotparierne måste, fullkomligen besegrade, draa sig ur striden. Stockholm den 17 Decemer 1836. J. O. v. IVernstedt. Euligt det åberopade Räkenskaps sammandraet utgjorde Hofstallets skuld år 1824: 6282 Udr 2 sk. 6 r:st., deraf 3000 med 5 Proc. äata och 1600 med 6 proc. År 1825: 5302: 7 A AIsaf IRAN AVI Kn AL ANNAN 0 hd