utan de förskansa sig i stället bakom det vic första betraktandet onekligen starkare påståendet. att instruktionen saknar all kraft och verkar, och är blott ett projekt, hvilket aldrig antagit torm af lag. Sådant tro mina värda motparter hevisas, förnämligast deraf, att ordet projekt igenfinnes på ifrågavsrande handling och att densamma ej är försedd med presentatum eller antecknad i K-ngl. Hofstallets Diarium. Jag behöfve: ej slosa många ord till svar på dessa anmärkningar. Främst på det papper, hvarå instruktionen, eller likgodt projektet till instruktionen, är skrifven, står tydhgen att läsa: Gillas till efterlefnad M. Brahe. Om men nu, med bibehål ande af det för motparterna så vigtiga ordet projekt, will fullständigt defioiera denna handling, så kommer den na!urligtvis att heta: ett tull efterlefnad gilladt projekt til instruetion. Detta är något helt anmat, än blow och bart ett projekt till iastruktion, såsom mina motparter förkunna. Hvad en underordnad tjeasteman prejekterar eller föreslår till förmannev, källas för den förres råkning projekt eller förslag, men samma stund det godkännes eller gillas af förmannen, så upphöjes det till dennes mening, och det projekterade eller föreslagna blir nu något som gäller. Så måste ock ett af vedecbörande gilladt projekt till instruktion innebära alldeles detsamma, som blotta ordet instruktion. Detta är så klart och för öfrigt af erfarenheten så tillräckligem inhemtadt, att icke ens någon skymt af tvekan borde kunna uppstå. Dea anmärkta omständigheten, ait instruktionen ej blifvit utrustad med prxsentatum eller omnämnd i Stallets Diarium, är ännu obetydligare, och försöket att derpå grunda densammas ogillande, måste jag till det minsta kalla fåviskt. Instruktionens 2 4., som metparterne i detta hänseende åberopa, föreskrifver: att alla till Kongl. Hofstall-Koutoret hörande rakenskaper, ankommande bref och handlingar, böra vid ansvar hållas i behörig ordning samt Diarier deröfver upprättas. Kongl. Moaj:ts sam! Publike Verkens kungörelser och förordningar iabindas och förblifva vid Kontoret. — Härvid får jag till en början erinra, att stadgandet ej är tillämpligt på sjelfva instruktionen, enär detsamma ej förut fsnos till, utan med den tillkom. Vidare kan anmärkeas, att instruktionen, såsom varande en handling af likhet med kungörelse, förordniug m. fl. ej behöfde intagas i Diarium, heldst den icke åtföljdes af särskild skrifvelse, och att det icke fiaones bestämdt hvad slags ansvar bör följa på försummad anteckmng af en handling. Att en sådan, oaktadt den i sin fullständighet finnes i behåll, skulle vara utan all kraft och verkan, derföre att en kort rubrik på densamma saknas i ett Diarium, det är så orimligt, att det knappast borde kunna tänkas. Emellertid vore kanhända mången beiåten med en sådan förnuftig lag, som den motparterne velat st.fia, ty liten glömska blott hos Registratern, och vid nödiga tillfällen sluppe man ifrån obehagliga papper. Hvad jag uu haft äran anföra, torde mer än behöfligt ådagalägga, att icke sdet ringaste afseende kan fösias å motparternas yrkande, att instruktioner ej är förbindande. Det måste i sanning förundra, att mina motparter, hvilka tala för Kongl. IHofstallet, hvaröfver H. Ex. m. m. Herr Grefre BRAHE är högsta styresman, sälla så litet värde på en handling, som bär Hans Excellences egenhändiga påskrift om giltighet. Jag förmodar dock att de i sin brydsamma belägenhet icke så noga betänkt denna förnärmelse för Högste Embetsmannen inom Konungens Hof, och att så väl ds vid lugnare eftersinnande, som äfven Fans Excellence sjelf, i fall han derom får kännedom, skola hålla mig räkning för bekämpandet af dylika angrepp, tvilka tillåfventyrs kunde hos personer af ömlå 13 hederskänsla framkalla mindre angenärna oudömen. N Motsidan har vidare påstått, att då jag tillades räv i likbet med Kronans redogörare att ernålla afskrifoing, följde deraf, att jag äfven, å sätt de åro skyldige enligt Kongl. Kungöcelsen al ö. 8 Sept. 1824, skulle utkräfva mina fordringar inom året näst efter det, hvarunler desarima tillkommit. Hvem annan än mia motparier förmår göra denna slutledning? 1 vögstberörde Kungörelse är det fråge om fordran hos Stalen, men till mig står Konrungens Hofstal! i skuld, och detta har icke med Stajen annorluuda att skaffa, än att fvurage-anslaset till hästarnes utfodring deritrån utgår. För HS sfrigt äro dess räkenskaper helt och hållet afslida fana os ss oo ans ARMh hs Dt JE STON