n Ifrån Cannes till Paris är saledes iför honon in tio gånger ärofullare, än hans segermarcher til -! Wien, Berlin, Madrid och Moskwa. Ingenting I vittnar imedlertid mer om hans persanliga stor1s het, än den allians Europas väldige slöto och ja förnyade mot honom, mot dea ende mannen. -j Man hade genom ena formhg dom, utfärdad a -ide åtta makter, som undertecknat Pariserfreden, s I förk!arat honom för verldens fiende och fridsföra i störare, följaktligen ställd utom all lag, och skic-jkade nu nära halfanman million krigare att il verkställa domen. Huru hans öde fullbordades i vid Waterloo, huru den af en verldsdel frukta-I de mannen, som sökte gästfrihet på Brittiska s regeringens skepp, af henne skickades till St. e! Helena i ett evigt fängelse, huru det krönta hufvudet, af andra krönta hufvud, undergick en r ji det nyare Europa oerhörd behandling, des nye, 1 vid en ensam klippa fastsmidde, Prometei sexåriga marter, och sist hans död (den 5 Naj e 1821) som med honom försonade hela verlden i! — allt detta är ännu i foskt och oförstörbart -! minne. Vi stå vid den fallne Kejsarens graf och fråelga: hvad har blifvit öfrigt af hans verk, hvil3 ket är hans åt efterverlden lemnade testamente? fl — Den underhara jättebyggnad han uppförde, -Iden verldstron ham grundlade, fruktea af så 2 många segrar, bragder och rättskränkningar är -l omstörtad, tillintetgjordt hela det politiska -system han stiftade, slocknad hans ätts nyt! födda glans, revolutionen bedragen på vinsten I af alla sina trismfer och värnlöst öfverandtvar-J dad åt kontrarevolationen, ett sorgligt återsteg taget i menniskoslägtets bestämmelse i stället för de väntade och efterlängtade framstegen, samt .jändtehgen för Europa utsigt öppnad, antingen till, tröstlös själsslummer, eller till en förnyad fruktansvärd och vidt utseende strid för och I met ideer, d. v. s. en ny revolution att börja. I Betraktad från denna ståndpunkt, synes visserligen Napoleons verksamhet, till sina slutliga resultater, dels neutraliserad, dels olyckhg, och på sin höjd innebärande en för verldem vigtig, imposant lärdom om haltlösheten af alla mensKliga skapelser, kuru genialiskt djerfva de än må! vara, när de ej hvila på rätt och vishet, utan på våld vevch tillgrepp. Det ges hkväl äfven andra ståndpunkter, hvarifrån vi, oaktadt den I Napoleonska ! hufvudbyggnadens instörtande, kunna se en fortsättning af många från honom utgångna skapelser, och hans andes fortverkande i det goda som i det onda. ot Hit höra de mest storartade af hans materiella ) stiftelser, såsom kanaler, broar, landsvägar m. m. i de flesta länder af hans direkta och imdirekta rike; ja, dessa äro de otvetydigaste d. v. s. de renaste berömvärda monumenter, han upprest åt sig. Af hans intellektuella skapelser består ännu hans civila lagbok, icke allenast i Frankrike sjelft, utan äfven i flera andre linder, som dels voro införlifvade med Kejsarriket, dels såsom Vasall-stater underkastade dess välde, — huruvida till obestridlig nytta eller skada för den sanna rättvisan och det allmänna bästa, vilja vi här icke undersöka — och äfven af hans politiska lagar gälla ännu de flesta i moderlandet, samt, åtminstone? till sina hufvudprinciper flera, t. ex. konskriptionslagan, äfven i utlandet. Att restaurattonen ej upphäfde dem, vittnar ej så mycket för deras godhet som för deras brukbarhet till absolutistiska ändamål. Det samma kan sägas om hans regerings-principer och förvaltningsformer, dem man till större delen bibehö!l i Frankrike och till en del härmade annorstädes ; ett olycksfullt testamente, mea som Lhkväl uppväges genom utvidgningen af folkens intellektuella synkrets, hvarföre man har Napoleon att tacka, emedan hon var den oundgängliga följden af hans eröfringståg genom så många vär verldsdels stater, och a? det, ehuru öfvergående Fransyska väldet, samt ändteligen af de Europeiska härarnes öfversvamning på Frankrikes jord. Vi tillägga ännu en anmärkning: Napoleons verldsthron har väl sammanstörtat, men ideer om ett verldsvälde, eller preponderans-systemet, som utträngt det fordna jemvigts-systernet, har derföre icke gått under. Segraren blir, enligt naturlagen, den besegrades arfving, d. Vv. ss. hvad sem frånryckes den sednare, öfvergår till den förre. De stora makterne, som öfverändakastade Napoleoxs Europeiska diktatur, ärfde sålunda hans makt, och utöfva den, såsom Napoleon fordom gjorde, 1 spets:n för sina skaor eller från sitt kabinett; så utöfva de hennel! wu på kongresser eller i minister-konferenser nedelst gemensamma beslut eller protokoller.