en himmelsk sanktion gafs äfvem åt den barbariska konskriptionslagen. Slutligen blef jemvä alla folkklassers undervisning ställd under Diktatorns ombud, medelst stiftelsen af det Aejserliga Universitetet, i spetsen hvarför sattes en Stormästare, beklädd med den vidsträcktaste makt, och med hvilket alla undervisnings-anstalter i riket införlifvades, såsom beståndsdelar utgåends från denna medelpunkt och beherskad deraf. Så gagnamde för Frankrike man än må anse diktaturen hafva varit, rättfärdigar hon likväl i sanning icke åtgärder af detta slag, hvilka åsyftade ett fortfarande själsmörker och slafsinne. Diktaturen innebär begreppet om Sfvergående faror; det lefvande slägtet är underkastadt dess makterd för tiden af dylika faror; men hon gaf hvarken uppdrag eller någon tänkbar behörighet att äfven göra kommande slägter till sina underhafvande. Då Napoleon tillät sig att åsyfta det sednare, är han sålunda hemfallen under dessa slägters ogillande. Men han är det äfven, om man endast ser på hans samtidas billiga fordringar, Huru kunde han, revoiutionens arfving, röfva dess dyrbaraste skänk tryckfriheten, den fria själsverksamhetens rätt, från nationen, hvars förtroende mött honom? Huru kunde ban uppställa en princip, som, efter en maktegandes sinne, måste föra till upphäfvande af icke allenast den republikanska friheten, utan äfven af allt rättstillstånd? Liksom Seneca med rätta nedslog alla loftal öfver Alexander den store genom det enda ordet: sed Callistenem occidit, så försvinner äfven allt det stora och goda, Napoleon i någon väg åstadkommit för ordet; han, revolutionens son, har fängslat pressen och underkufvat tankan. Men Napoleon, som till stöd för sin makt valde armeen, hvars tro och tillgifvenhet man kan befalla och betala, i stället för folket, h vars kärlek vill förtjenas, Napoleon besegrade väl makterna, men icke ideerna. — De liberala ideerna ha störtat mig! ropade han klagande, efter sitt fall, och gaf genom dessa ord alla kommande tider den tröstrikaste och mest imponerande lära. Verldsrikets herre var ej stark nog mot tidsandan, mot den eviga rättvisans ideer, sarget den frihet i det inre och sjelfständighet i det yttre, som tillhör folken. Han kunde väl timligt förtrycka dem, men icke fullkomligt döda dem; tvärtom togo de, likt en våldsamt hoppressad luft, i frigörandets ögonblick en så mycket väldigare lyftning, ju större tvånget varit. I striden mot andan är — för framtiden — ingenting gjordt, så länge man icke gjort allt. Med den rättmätiga vreden mot Napoleon, så-! som rättvisans föraktare och frihetens fiende, låter likväl ganska väl förena sig det erkännan-!: de och den beundran, honom tillkomma som ! en stor manrm,? och den vi äfven villigt egna hoaom. Galleriet af dem, som häfden kallar ! stora, skulle inskränkas till några ytterst fål! bilder, om man, såsom vilkor för en plats il: detta tempel, fordrade dygden. För storhet: antager man imedlertid den, 1 förstöring el-ji! ler upphyggande, mäktigt och bragdrikt verkan-! de kraften, krönt af lysande framgångar, eller!t ännu i olyckan utmärkt genom djerft motstånd och ett värdigt fall. 1 detta hänseende är Na-it l r c S V poleons storhet oöfverträffad, ja, oupphuanen af någon annan i historien förekommavde ech möjligen med honom jemförlig. Deremot äro hans synder endast de samma, vi tyvärr i tideböckerna möta på hvarje blad, endast med den skillnad, som hans större kraft medförde, att han begick dem i proportionsvis större omfångv och med förderfligare verkan. Slutligen finnaso äfven några momenter i hans historia, som ärolSs lämpliga att försona eller åtminstone mildra vårld rättmätiga ovilja mot honom, nemligen hans å-n terkomst från Elba, derefter hela Europas stridt mot en enda man, samt ändtligen den skakan-jc del katastrofen och den rysliga klippgrafven.k Napoleon, den landsförviste på Elba, med miss-s ektande blickar betraktad af sina triumferande Fr fiender, återsynes icke desto mindre på FrankIr rikes jord med knappt 1200 krigare, mötes ge-n mast af härens och folkets kärleksfulla hyllning, i förenar med sine tappra de mot honom sändal Fb skarorna och tågar med dagligen växande maktå genom provinserna samt ändteligen in i denid jublande hufvudstaden. — Icke en krigisk eröf-!h ring, utan ett fredligt besittningstagande , återII gifrer honom thronen, som det förenade Euro-v pa sedan beröfvade honom, Frankrike mot-a tog honom denna gång gladt och frivilligt, E c såsom herskare, och afstod sålunda från sia a 1 tå I IA 5 a