I För nedanstående uppsats med afseende p den olycka, som träffade Herr Grosshandlare: I Palm i Thorsdags, har ett rum blifvit begörd Ii bladet. — De reflektioner som deri göras met förutsättning att ekipagets egare befaun sig I vagnen då händelseu inträffade, hvilket äfven v I hört sägas, synas för sådant fall ej olämpliga I Skulle detta ej vara händelsen, så förfalla na Jtorligtvis reflektiorerna. Om det ena och an. Idra torde man få vänta upplysning i Dag bladet. , En berättelse stod i Lördags att läsa såvi i Aftonbladet som Dagbladet, om den Gros:handlanden Palm öfvergångna olyckan, att Thorsdags middag blifva öfverkörd af Hans Excellens StatsRådet Grefve Mörners ekiprge, med bifogad uppgift, att kusken lärer blifva drager till ansvar. I anledning häraf tillåter sig en vid tillfället närvarande åskådare att erinra om några omständigheter att tagas i betraktande vid en blifvande undersökning. Om nemligen Ins:s och många fleres ögon icke bedrogo, så salt Hans Excellens sjelf inuti vagnen, samt tittade jemväl ut derutur, när hästarna ett ögonblick höllos tillbaka derigenom att Hr Palm lärer fått tag i tyglarna och några ögonblick hållit i dessa, medan han låg under hästfötterna, tills han slutligen släppte och lät ekipaget gå öfver sig, hvilket också då körde friskt framåt, utan. att vidare stanna, poeaktadt flere bland den närvarande mängden skreko åt kusken att hålla, och en icke ringa förbittring förspordes, att detta ej blef åtlydt. I anledning häraf synes den frågan ieke olämplig, huruvida Hans Excellens, ehuru vagnsfönstret var nere, icke allenast kunnat vara okunnig om att en person blef öfverkörd af hans täcksläda, fastän han bordt erfara det redan af det momentela uppehållet, utan äfven sedermera icke hört något af den kringstående mängdens rop. Att någonting var å färde, förorsakadt af Hans Exc:s ekipage, synes vid dessa håda omständigheter svårligen hafva kunnat undgå hans uppmärksamhet, och det hade vid sådant fall varit vida värdigare en man med Hans Exc:s upphöjda tänkesätt, att stanna, underrätta sig om den inträffade olyckan och hemföra den skadade i sin vagn, än att vid folkets rop drag2 upp vagosföonstret, såsom många nu tyckte sig varseblifva. Man läste för ett par år sedan, huru Fransmännens Konung Ludvig Filip i sin egen vaga upphemtade en person, som blifvit! omkullkörd på gatan i Paris. Den aktning för: menskolif och mensklighet, som härvid visades sf en Konung, tyckes icke hafva varit opassande äfven för en Excellens, och hvilken annan som helst. Det är icke Ins. mening med dessa rader, att kasta någon oförtjent skugga på Hans Exec. Grefve Mörner, i synnerhet som Ins. har hört säges att Hans Exc. annars är en aktad man ij sina enskilda förhållanden. Lika litet behöfver: man betvifla att Hans Exc. sjelf känner en djup edsnad eöfver händelsen, i synnerhet sedan det ! yppades, att det var chefen för ett af stadenst ormögnaste handelshus, som skadan träffat; ha-! le Hans Exe. kunnat gissa det genast, så är det al troligt, att han också straxt hade befallt vag-t en hålla. — Också bör det icke döljas, att o-) yckan troligen till stor del härledde sig derirån att Hr Grosshandlaren Palm är mycket lomörd, och uader det han i den mycket korsae passagen på Gustaf Adolfs torg skulle se sig m, för att undvika de körande från ett håll, an nolikt icke hört bjellrorna af det Mörnerska kipaget; ty Hans Exc.s hästar äro eljest vissergen inga sprakfålar, som ej kuvna styras, utan yckas fastmer, likasom deras ägare, höra till gubbarnes antal. Men ailt detta upphäfver f galunda verkan af det upprörande deri, ej att r lyckan kunde inträffa, men att Hans Exc. lät! usken kora ifrån alltsammans. Det säges ock-! 1, att Hans Exc., så snart han fått veta hvem!n et var som olyckan träffat, genast befallde ku-!5 cen gå till Grosshandlaren Palm för att bedja d m förlåtelse; men månne det icke hade varit! ärdigare att Hans Exc. vidtagit denna åtgärd 38 elf? t Slutligen vore det väl icke ointressant att fåj? trönt, om några eller hvilka åtgärder H. Exc. 2 idtegit för att korrigera både den seigneurn om körde, och den seigneurn som stod bakpå, en förre för det han icke höll stilla, och den dnare för det han icke genast underrättade H. xc. om att en menniska låg blödande under k en (0 3 mA 1 —— cc