I För nedanstående uppsats med afseende p
den olycka, som träffade Herr Grosshandlare:
I Palm i Thorsdags, har ett rum blifvit begörd
Ii bladet. — De reflektioner som deri göras met
förutsättning att ekipagets egare befaun sig
I vagnen då händelseu inträffade, hvilket äfven v
I hört sägas, synas för sådant fall ej olämpliga
I Skulle detta ej vara händelsen, så förfalla na
Jtorligtvis reflektiorerna. - Om det ena och an.
Idra torde man få vänta upplysning i Dag
bladet. ,
En berättelse stod i Lördags att läsa såvi
i Aftonbladet som Dagbladet, om den Gros:-
handlanden Palm öfvergångna olyckan, att
Thorsdags middag blifva öfverkörd af Hans Ex-
cellens StatsRådet Grefve Mörners ekiprge, med
bifogad uppgift, att kusken lärer blifva drager
till ansvar. I anledning häraf tillåter sig en vid
tillfället närvarande åskådare att erinra om nå-
gra omständigheter att tagas i betraktande vid
en blifvande undersökning. Om nemligen Ins:s
och många fleres ögon icke bedrogo, så salt
Hans Excellens sjelf inuti vagnen, samt tittade
jemväl ut derutur, när hästarna ett ögonblick
höllos tillbaka derigenom att Hr Palm lärer fått
tag i tyglarna och några ögonblick hållit i dessa,
medan han låg under hästfötterna, tills han slut-
ligen släppte och lät ekipaget gå öfver sig, hvil-
ket också då körde friskt framåt, utan. att vi-
dare stanna, poeaktadt flere bland den närvaran-
de mängden skreko åt kusken att hålla, och en
icke ringa förbittring förspordes, att detta ej blef
åtlydt. I anledning häraf synes den frågan ieke
olämplig, huruvida Hans Excellens, ehuru vagns-
fönstret var nere, icke allenast kunnat vara o-
kunnig om att en person blef öfverkörd af hans
täcksläda, fastän han bordt erfara det redan
af det momentela uppehållet, utan äfven seder-
mera icke hört något af den kringstående mäng-
dens rop. Att någonting var å färde, förorsa-
kadt af Hans Exc:s ekipage, synes vid dessa
håda omständigheter svårligen hafva kunnat und-
gå hans uppmärksamhet, och det hade vid så-
dant fall varit vida värdigare en man med Hans
Exc:s upphöjda tänkesätt, att stanna, underrätta
sig om den inträffade olyckan och hemföra den
skadade i sin vagn, än att vid folkets rop dra-
g2 upp vagosföonstret, såsom många nu tyckte
sig varseblifva. Man läste för ett par år sedan,
huru Fransmännens Konung Ludvig Filip i sin
egen vaga upphemtade en person, som blifvit!
omkullkörd på gatan i Paris. Den aktning för:
menskolif och mensklighet, som härvid visades
sf en Konung, tyckes icke hafva varit opassan-
de äfven för en Excellens, och hvilken annan
som helst.
Det är icke Ins. mening med dessa rader, att
kasta någon oförtjent skugga på Hans Exec. Gref-
ve Mörner, i synnerhet som Ins. har hört sä-
ges att Hans Exc. annars är en aktad man ij
sina enskilda förhållanden. Lika litet behöfver:
man betvifla att Hans Exc. sjelf känner en djup
edsnad eöfver händelsen, i synnerhet sedan det !
yppades, att det var chefen för ett af stadenst
ormögnaste handelshus, som skadan träffat; ha-!
le Hans Exe. kunnat gissa det genast, så är det
al troligt, att han också straxt hade befallt vag-t
en hålla. — Också bör det icke döljas, att o-)
yckan troligen till stor del härledde sig deri-
rån att Hr Grosshandlaren Palm är mycket lom-
örd, och uader det han i den mycket korsa-
e passagen på Gustaf Adolfs torg skulle se sig
m, för att undvika de körande från ett håll,
an nolikt icke hört bjellrorna af det Mörnerska
kipaget; ty Hans Exc.s hästar äro eljest visser-
gen inga sprakfålar, som ej kuvna styras, utan
yckas fastmer, likasom deras ägare, höra till
gubbarnes antal. Men ailt detta upphäfver f
galunda verkan af det upprörande deri, ej att r
lyckan kunde inträffa, men att Hans Exc. lät!
usken kora ifrån alltsammans. Det säges ock-!
1, att Hans Exc., så snart han fått veta hvem!n
et var som olyckan träffat, genast befallde ku-!5
cen gå till Grosshandlaren Palm för att bedja d
m förlåtelse; men månne det icke hade varit!
ärdigare att Hans Exc. vidtagit denna åtgärd 38
elf? t
Slutligen vore det väl icke ointressant att fåj?
trönt, om några eller hvilka åtgärder H. Exc. 2
idtegit för att korrigera både den seigneurn
om körde, och den seigneurn som stod bakpå,
en förre för det han icke höll stilla, och den
dnare för det han icke genast underrättade H.
xc. om att en menniska låg blödande under k
en (0 3 mA 1 ——
cc -