Han åstundade ingenting annat, än ett vidtbj , dande, om möjligt verldsbeherrskande Frankr ke, samt för sig sjelf och sitt hus besittning af en med oinskränkt makt omgärdad verldstro ,) Åt krigsärans glans och den i historien 2 I hvardagliga törsten efter välde och stiftanc af en regentsslägt, offrade han sålanda den jemförligt ädlare, at ödet honom allena hem bjudna äran, att bli frihetens stiftare i fäde jneslandet och mensklighetens välgörare. Få I detta ändamål skulle väl Frankrike riktas me nationernas rof, äfven som med egen flit oc konstfärdighet, det skulle få njuta ordning, lug och en väl organiserad förvaltning, få idka al la för kriget och statshushållningen gagnelig konster och vetenskaper och se sig förherrli gadt genom storartade — i öfrigt ganska be römvärda anstalter, (såsom landsvägar, kanaler landoch vattenbyggnader m. m.;) men de samlade rikedomen skulle endast fylla diktatorn skattkammare och vara den ständigt flödande hjelpkällan för hans herskareplaner och krigslust. Ordning och luga borde utgå från blinc undergifremhet; seldatlydnad vara förvaltningems häfsting, soldatanda utgöra Frensmännens högsta dygd, och soldatära en ersättrving för frihetes. — Allt det vetande och den dygd, som höjer sinnet, som stärker den ädlare själskrafter, som mgifrer mensklig och medborglig sjelfkämsla och frihetsanda, medett ord alla högrs idger och deras bekännare, som man stämplade med spenemnet ideologer, skulle ej ega någon fristad i despotriket, de skulle vara hemfallna under föraktet och fiendtlighotes, samt, om så behöfdes, under det våldsamma förtrycket. Intet intellektuelt sseddelande, annat än hvad som kunde täckas herrskaren, ej mera ljus, än som syntes horem nyttigt, skulle beskäras det stora rikets medborgare; kejsaretrenens pragt, de stolta segerfesterna, de främmande makternes förödmjukande och framför allt den glansomstrålade monarkens nåd, skulle ersätta realiserandet af de 1789 och 1791 förkunnade och sanktionerade verkligt liberala idgerna, eller skulle deras enthusiastiske vänner och försvarare, samt dessas urartade arfvingar dermed afspisas, Ianseende till de främmande folken rådde samma egoistiska plan och Frankrikes d. v. s. dess beherskares ensidiga fördel var principen för alla relationer med dem i krig och fred. Eröfringz, undergifvenhet, tributskyldighet, tjenstepligt, under namn af allians, och slutligen en författning, hvilken säkrast garanterade lefveransen af penningar och menniskor till verldsherskarens behof: dessa voro de enda gåfvor, som :graren eller den föregifne vännen beskörde de folk, hans starka arm kunde nå. Det blef aldrig fråga om stora idders utförande, om inrrättningar för nationalvälfärdens befrämjande, aldra minst om frihet och rätt. De allierade skulle, ikasom de föregifne beskyddade och Vassaltstaerna, Vara provinser af det stora riket, efter örbunden af det forn-romerska verldsväldet, le infödda furstiarne ellec de nya dittvingade yefälhafvarenaa skulle vara dess -prokonsuler, seJan de genom segrarens maktord förklarats för bsoluta herskare, i stället att författningar, grundlagar och Jlandständer förut inskränkte leras välde. Utom Polens delning har historin, efter Romerska veridsmonarkiens grundläggring, icke sett något dylikt hånande af folkräten, till karakter och vidd jemförligt med det, sm Bonapart (eller Napoleon) tillät sig, och Pysklaud ver dess förnämsta beklegansvärda kådeplats. En kort öfversigt af? de7stiftelser, invättningar ch skapelser, Napoleon Bonapart företog i inch utisedet, skall tjena till bestyckande af dena, i mångens tycke allt för hårda dom. Peodan sättet för direktorislförfattningens störande (den 18 och 19 Brumaire år VIII, eller en I och 10 November 1799) i i det): mot l. 4er än Cromwelska isade verlden, att DBo-jt ce femhundrades ri gpeari föraktede folkrepresentationen , således :!: irampa det un5 fven folket, ja, vore. färdig, at er fötterna, så snart hans m intresse fer11 rade sådant. Republikens nästan fertviflade slägenhet och ögonblickets bjudande rödvän-!l ighet kunde likväl här anföras såsom ursägt; wen konsularförfattningen, som, efter denna aidsgerning , i hast uppgjordes ech förelades et öfverraskade folket till antsgande, upp: äfde alla HFransmännens politiska rättigheter ed undanteg af några ord och former, och lae deras öde, nästan ovillkorligt, i första konsins, Bonaparts, händer, hvilken utnämndes rr 10 år och sedan åter var valbar. Man VN AM KN Kärra AA Mm Ar FA