Han åstundade ingenting annat, än ett vidtbj
, dande, om möjligt verldsbeherrskande Frankr
ke, samt för sig sjelf och sitt hus besittning
af en med oinskränkt makt omgärdad verldstro
,) Åt krigsärans glans och den i historien
2 I hvardagliga törsten efter välde och stiftanc
af en regentsslägt, offrade han sålanda den
jemförligt ädlare, at ödet honom allena hem
bjudna äran, att bli frihetens stiftare i fäde
jneslandet och mensklighetens välgörare. Få
I detta ändamål skulle väl Frankrike riktas me
nationernas rof, äfven som med egen flit oc
konstfärdighet, det skulle få njuta ordning, lug
och en väl organiserad förvaltning, få idka al
la för kriget och statshushållningen gagnelig
konster och vetenskaper och se sig förherrli
gadt genom storartade — i öfrigt ganska be
römvärda anstalter, (såsom landsvägar, kanaler
land- och vattenbyggnader m. m.;) men de
samlade rikedomen skulle endast fylla diktatorn
skattkammare och vara den ständigt flödande
hjelpkällan för hans herskareplaner och krigs-
lust. Ordning och luga borde utgå från blinc
undergifremhet; seldatlydnad vara förvaltnin-
gems häfsting, soldatanda utgöra Frensmännens
högsta dygd, och soldatära en ersättrving för fri-
hetes. — Allt det vetande och den dygd, som
höjer sinnet, som stärker den ädlare själskraf-
ter, som mgifrer mensklig och medborglig sjelf-
kämsla och frihetsanda, medett ord alla högrs
idger och deras bekännare, som man stämplade
med spenemnet ideologer, skulle ej ega någon fri-
stad i despotriket, de skulle vara hemfallna un-
der föraktet och fiendtlighotes, samt, om så be-
höfdes, under det våldsamma förtrycket. Intet
intellektuelt sseddelande, annat än hvad som
kunde täckas herrskaren, ej mera ljus, än som
syntes horem nyttigt, skulle beskäras det stora
rikets medborgare; kejsaretrenens pragt, de stol-
ta segerfesterna, de främmande makternes för-
ödmjukande och framför allt den glansomstrå-
lade monarkens nåd, skulle ersätta realiseran-
det af de 1789 och 1791 förkunnade och sank-
tionerade verkligt liberala idgerna, eller skulle
deras enthusiastiske vänner och försvarare, samt
dessas urartade arfvingar dermed afspisas, Ian-
seende till de främmande folken rådde samma
egoistiska plan och Frankrikes d. v. s. dess
beherskares ensidiga fördel var principen för
alla relationer med dem i krig och fred. Er-
öfringz, undergifvenhet, tributskyldighet, tjenste-
pligt, under namn af allians, och slutligen en
författning, hvilken säkrast garanterade lefveran-
sen af penningar och menniskor till verldsher-
skarens behof: dessa voro de enda gåfvor, som
:graren eller den föregifne vännen beskörde de
folk, hans starka arm kunde nå. Det blef al-
drig fråga om stora idders utförande, om inrrätt-
ningar för nationalvälfärdens befrämjande, aldra
minst om frihet och rätt. De allierade skulle,
ikasom de föregifne beskyddade och Vassaltsta-
erna, Vara provinser af det stora riket, efter
örbunden af det forn-romerska verldsväldet,
le infödda furstiarne ellec de nya dittvingade
yefälhafvarenaa skulle vara dess -prokonsuler, se-
Jan de genom segrarens maktord förklarats för
bsoluta herskare, i stället att författningar,
grundlagar och Jlandständer förut inskränkte
leras välde. Utom Polens delning har histori-
n, efter Romerska veridsmonarkiens grundlägg-
ring, icke sett något dylikt hånande af folkrät-
en, till karakter och vidd jemförligt med det,
sm Bonapart (eller Napoleon) tillät sig, och
Pysklaud ver dess förnämsta beklegansvärda
kådeplats.
En kort öfversigt af? de7stiftelser, invättningar
ch skapelser, Napoleon Bonapart företog i in-
ch utisedet, skall tjena till bestyckande af den-
a, i mångens tycke allt för hårda dom.
Peodan sättet för direktorislförfattningens stör-
ande (den 18 och 19 Brumaire år VIII, eller
en I och 10 November 1799) i i det):
mot l.
4er än Cromwelska
isade verlden, att DBo-jt
ce femhundrades ri
gpeari föraktede folkrepresentationen , således :!:
irampa det un- 5
fven folket, ja, vore. färdig, at
er fötterna, så snart hans m intresse fer- 11
rade sådant. Republikens nästan fertviflade
slägenhet och ögonblickets bjudande rödvän-!l
ighet kunde likväl här anföras såsom ursägt;
wen konsularförfattningen, som, efter denna
aidsgerning , i hast uppgjordes ech förelades
et öfverraskade folket till antsgande, upp:
äfde alla HFransmännens politiska rättigheter
ed undanteg af några ord och former, och la-
e deras öde, nästan ovillkorligt, i första kon-
sins, Bonaparts, händer, hvilken utnämndes
rr 10 år och sedan åter var valbar. Man
VN AM KN Kärra AA Mm Ar FA