) hvars inkomster skildras såsom ganska tillfreds
ställande, Presidenten föreslår Kongressen at
stifta en lag, som lättar kontrakters afslutand:
med jernvägsbolagen om posternas befordrande
Bådskapet slutar på foljiande sätt: Erfarenhe-
ten och eftertankan hafva styrkt mig 1 den öt
vertygelse, hvilken jag så ofta uttalat inför Kon-
gressen, att en förändring i grundlagen är önsk-
värd, som i alla händelser bindrar, att valet a
p eilent och vicepresident i Förenta Statern:
icke måtte tillfalla Representanteraes hus och 5Se-
naten. Tillåten mig att ännu en gång få fästa
eder uppmärksamhet på detta ämne.
Innän jag slutar detta bådskap, är det min
pligt, att önska de särskilta grenarne af den
exekutiva makten lycka till den blomstrande
ställning, hvari deras departementer befiona sig,
och att göra rättvisa åt den skicklighet och sam-
vetsgrannhet, hvarmed ärenderne varit ledda.
Jag har alltid bemödat mig att rekommendera
nit och redlighet i alla bandlingar åt statens
embetsmän, och det är mig en tillfredsställelse
tro, att icke någon klagan kan äga rum öfver
det sätt, hvarpå de uppfyllt sina åligganden.
Må det tillåtas mig, då jag i dag för sista
gången talar till Kongressens bäda kamrar, att
förklara hela min tacksamhet för denna stora
korps af mina medborgare, hvilkas välvilja och
öfverseende uppmuntrat och upprätthållit mig
under de svåra och påkostande omständigheter,
det blifvit min lott att genomgå på min politi
ska bana.
Ehuru det djupt smärtar mig, att mina be-
mödanden icke varit krönta af en framgång mot-
svarande den höga ynnest, för hvilken jag va-
rit ett föremål, är jag öfvertygad att mina med-
borgare skola anse dem hafva utgått från ett
brinnande begär, att befo:dra mitt fäderneslands
bästa; och jag finner en ljuf tröst i tankan, att
le fel, som kunna hafva blifvit begångna, skola
jodtgöras genom våra efterkommandes upplys-
ing och klokhet. Aik bvad som tilldragit sig
mder min förvaltning, är ägnadt att ingitva
urg förnyadt förtroende för varaktigheten af våra
nrättnivgar, och em det åter förumnas Pig atti
juta det lugn, som så väl passar för min ål-
ler och min svaga helsa, skall jag uppsända
rinnande böner till det välgörande väsen, hvars
örsyn vi hafva att tacka för så många välger-
ingar, att det måtte forifara att utgjuta sina
älsignelser öfver vårt älskade fädernesland.
Washington d. 6 December 1836.
Andreas Jackson.