med charta, J0 sid. 0:0 IC SK. OKO.
De många företag i missionsväg, hvilka de!
fromma nitet föranledt, kunde i sin ordning
föranleda till sällsamma betraktelser. Att de
flesta missionsföretag under de sednare århun-
draderna antingen åstadkommit intet, mer än
ett lysande martyrnamn åt några fromma svår-
mare, eller verkat intet till de menniskors och
stammars moraliska och sociella trefnad och
lycka, hos hvilka man infört den så kallade
kristendemen, torde erfarenheten tillrackligen
ha utvisat. Ett bland de mest talande bevisen
bärpå i vår tid har man i Caffrernes exempel,
som jemte kristna lärans välgerningar äfven blif-
vit belastade med tyngden af de civiliserade be-
herrskarnes förtryck och laster. En djupare
blick i menniskosjälen och i tingens ordning
säger oss, att all religion, den må kallas kri-
stendora eller hvad som helst, icke är något i-
soleradt, för sig bestående, som bebor ett ser-
skildt rum i hjertat och hfvudet, der det lyser
och värmer, under det köld och mörker herr-
skar rundt omkring; utan att religionen är en
gren af den allmänna kulturstamrmen. Ingen-:
ting är mera välgörande än religionsundervis-
ningen, i synnerhet den kristma, i anseende: till
de milda sygder den inplantar i menniskohjer-
tat, men den måste då stå i sammanhang med
andra borgerliga och kulturförhållanden. Flyt-
ta en vildes barn uti ett Europeiskt samhälle,
säg det intet ordå omireligionsdogmerna, men
undervisa det i yrkerm, konster och vetenskaper,
låt det uppväxa under skydd af förnuftiga
lagar, låt det kämna behaget oeh välgernia-
garna af ett godt samhällstillstånd, och det
skall af waturlig instinkt ech af sjeifva behofvet
bilda sig, rena de religionsbegrepp, hvilka först
då kuuna rätt höjas af den uppenbarade religio-
nen, samt sålunda blifva en god kristen i detta
ords vigtigaste bemärkelse, hvartill uppenbarel-
sens dogmer ensamme deremot aldrig skola göra
det.
Skola vi för öfrigt återföra minnet på religio-
nernas historia, och i symnerhet på den kristnas?
skola vi erinra om de fasor, de för mennisko-
tankan och menniskovärdet förnedrande handlin-
gar, som begåtts i religionernas namn? skola vi
påminna om den fruktansvärda massa af brott,
hvartill ej Kristendomen gjort sig skyldig —
men som sankitionerats genom ett kaos af grote-
ska sagor, spusfundigheter och vanveit, som man
kallat kristendom, föröfvade af odjur i mennisko-
skeprad, som kallat sig kristendomens tjenare,
och hvilka mennmiskor, som kalla sig kristna,
åsett och gillat? Om dessa brott icke i vår tid
kunna förayas, hvems är förtjensten? icke pa-
pismens, ty den bar ännu i våra degar icke af-
stått från någon emda af sina dogmer, icke med-
givit något enda misstag. De principer, enligt
hvilka den brände kättare, organiserade djefvuls-
uppfinsingen: !nquisition, gaf sig rättighet, att
bryta eder och lofien, kränka förtroenden, tram-
pa under fötterna naturens heligaste band och
ädlaste böjelser, alla dessa principer qvarstå än-!
än oförändrade i dess kyrkas läror. Om de icke
mera våga framträda i handling, hvems är skul-
den? den tillväxande upplysningens. Det är så-
ledes kulturen som förbättrat religionen, och
som sträfvar att återföra den till dess rezhet.
Men dessa betraktelser föra oss allt för långt
bort från vårt ämne, som var, att anmäla der
tyske missionären Girslaffs underrättelser om
Shina. Denne man, född i Preussiska Pom-
mern, afgick år 1826 i Holländska Missions-
kompagniets tjenst till Batavia och åtföljde se-
dan Engelska fartyg till China, om hvilket land
han i synnerhet medeelar flera intressan!a upp-
gifter. Man kan dock i allmänhet säga om
missions-resorna, att, ehuru de föga uträttat för
det direkta ändamilet, ha de dock på några
ställen nedlagt frön til ett reformeradt saw hälls-
tillstånd, likasom kristendomen i början, uti sin!
renaste skepnad, bidragit till hela den Europei-
ska verldsdelens omgestaltande. Dessutom haf-
va de icke varit utan nytta för de geografiska
kunskapernas utbildande, och detta är äfven fal-
let med Gitslaffs, ur hvilken vi derföre tro oss
göra läsaren ett nöje med några utdrags med-
delande. t
Boken börjar med några notiser om Siam,
hemtade dels ur hans, dels ur dess följeslagare,
Missionären Thomlins, dagbok. Man vet hvilken
slafvisk vördnad de Österländske monarkerne lå-
ta bevisa sig, och hura legitimitets-principen der
hålles i ännu större helgd än i Europa, ganskaj
naturligt, emedan okunnigheten och förtrycket!
derstädes är äanu större, än i våe verldsdel.
ee - - Pe 1 . . 2.4 Pa -