Article Image
löshet och brist på Pkyrkotut som skall visa sig
deri, att politiska predikanter, som hon kallar
det, skola få uppträda här i landet, men detta
är synbarligen endast gjordt på omslag, och för
att hålla färgen.
Det är egentligen nyssnämnda beskärmelse,
som föranleder oss att nämna några ord ora den
ifrågavarande skriften. Vi kunne först och
främst icke finna att en predikan behöfver kallas
politisk, derföre att den ianehålier ett par all-
mänra och tomma fraser om den falska
upplysningens befordrare, m. m. så oskyldiga,
som en menlös landtkaplan någonsin kunnat gö-
ra dem; (icke ett enda ord politik finnes i hela pre-
dikan) och lika litet lärer det kunna förmenas en
prest mer än en annan, att försöka sin lycka hos
publiken, genom bifogande vid tryckningen af några
glåpord mot tidningarna, som hade orätt! att
harmas öfver en så klen och obetyd!ig produkt.
Alltsemmans är ett af dessa meningslösa genljud
i kyrkhvalfvet , hvilkas största nytta är att lulla
församlingen i en god sömn, och den enda
lärdormen deraf är, att man bör hafva upplyst
sig sjelf innan man går att upplysa andra; hvil-
ket presten likväl sjelf tyckes mest af alla vara
i behof et besinna. Uu anmärkningarna,
som egentligen skola vara riktade mot Afton-
bladet, medelst några !loci communes, finner
man dock verkligen ett roligt infall som
det blott är skada att predikanten icke sjelf
uppfumnit, emedan vi seti det tryckt någonstädes
förut. Bonde! prenumerera med 10 Rår ban-
ko årligen på min tidning eller mina brochy-
rer, så skall jag visa dig att du betalar 5 rdr
för mycket i onera! Detta epigram, som är
af god kemisk effekt, visar dock hvad slags an-
da som råder i det hela. Predikanten har
mästan i hvarje hushåll inom hufvudstaden fun-:
nit ett framlagdt tidningsblad ; i synnerhet af
en viss smutsig f rg; en smädlig flygslr fi, mer
sällan en uppsiagen bibel eller annan andakts-
bok — —; någon annan kärlek än till all-
mänhetens penningar har på ett och annat håll
ej förnummits, sedan Jurnalist- och Pampflett-
yrket kunnat blifva ett någorlunda lönande nä-
ringstfång. Man betrakte de uthängda skyltar-
pe, jemförliga med hvilken modkrämares söm
helst, det välljudasde kolportörropet : en-
dast jag lärer dena rätta visheten, och man
skall beklaga, att en del af litteraturen ned-
dragits till marktschreyeryrket; — — — des-
sa och mågra dylika utfarter utgöra an märknir-
garna; det är, med ett ord, såsom läsaren finner,
några ordagranna eller parafraserade aftryck ur
Göthebocgs Dagblad.
Som skriften är anonym, så hafve vi icke att
göra med författaren annorlunda, än i så måtto,
att han i slutet af anmärkningarna högtidligt
inviger sin återstående lefnad till bekämpande,
så i sitt enskilda, som offentliga lif, af tryck-
frihetens missbruk.? Detta är ganska beröm-
ligt, ehuru det säges att han i det enskilda lif
vet alldeles icke skall vara fiende, utan tvert--
om vän af friheten att trycka, åtminstone vid
bordet. Helt annat är det i det offent-
liga, och frågan bhfver här endast, såsom År-
gus ytirade i representationssaken, om sältet.
I detta afseendet våge vi vördsamt föreslå, om
Författaren ej skulle finna den tjenligaste utvä-
geu för att få använda hela sin lefnad till be-
kämpande af tryckfrihetens missbruk vara, att
söka en vaktmästareplats 1 Hofkanslers-expedi-
tiooen. KVi Presterskapet, sade spögubben,
och på samma sätt kunde författaren då om sig
utropa: Vi tryckfrihetens väktare! — Denna
plats synes också i alla afseenden bäst emotsva-
ra hans andeliga mojenger; och om hågen lek-
te för starkt på att producera, hade han lätt att
f ut tillståndsbevis på en tidning, som kunde
t. ex. kallas Sopqvasten, såsom på en gång en
emb em af dess tendens att sopa det allmänna
rent från tryckfrihetens missbruk, och af hans
ordinarie befatining att hålla embelsrummen stä-
dade. Der kunde han då också låta inflyta nå-
gra minnexr af rediga stunder.
Det säges väl af somliga, att anledningen
till hela denna predikan skall vara, att en tid-
ning en gäng kommit att omtala en process,
som Förf. haft med en handtverkare för oqvä-
dinsord och svordom, och hvarvid Förf. skall
blifvit pliktfäld till sju gånger större summa än
bandtverkarn , derföre att ban hade svurit sju
gånger mer än denne; men detta är visst bara
förtal. Andre säga också, att Förf. i allmän-
het skall hafva ett hetsigt och afundsjukt sin-
nelag emot nästan alla mennisker , men detta
tro vi vara lika ogrundadt. Huru oskyldigt en
kan få sådana rykten på sig känner, man af den
Thumbnail