Blard mycket snnat af våra förfäders gamla goda, som börjat frätas af tidens tand, för hviiken, såsom en berömd andelig Riksdsgsman vid sista Riksdag yttrade sig, ingenting mer är heligt, är äfven rangordningen. Ägget vill lära hönan värpa ; skomakaren blifver icke mer vid sin läst, stalldrängen vill vara lika god som kusken ech kammartjenaren, och kokerskan går knappt ur vägen för husmamsellen. Så förhåller det sig i hushållet, och så i staten. Har man icke nyligen hört omtalas den för all subordination betänkliga händelsen, ait en Öfverste kom in i ett större sällskap, utan att en Kapten vid regementet, som förut var inne, och stod med ryggen vänd mot dörren, genast observerade honem och helsade; för hvilken brist på extra ögoa Kaptenen också blef, disciplinen till ära, behörigen insatt i en månads arrest, eller 14 dagar längre än Notarien Olander. Hvarje bemödande att motarbeta denna den nya tidens jemningsprocedur, bör icke lemnas obemärkt, och det är af sådan anledning vi utbedja oss få fåsta uppmärksamheten på en händelse, som nyligen timat i en af Rikets miadre städer. Vid en hegrafning i denna stad i slutet af December, voro bland gästerne bjudne en krenofogde med assessors nmamn, heder och värdighet, samt en borgmästare. Härvid hände det, att värden, af okusnighet om rangerdningens föreskrift, placerade borgmästaren, såsom en autoritet inom staden, i första ledet emellan enklingen och presten, med förbigående af den titulerade 2ssessorn. Detta fortröt naturligtvis dena sistnämnde: Brott uppå brott hela dagen, Allsingen lydnad för lagen, Ingen aktning för embetsmän, eller åtminstone för rangen, tänkte han, med embetsbrodren Polykarpus i pjesen Kronfogdarna, satte sig ned och skref följande bref till borgmästaren, utur hvilket vi, af lätt begripliga skäl, utesluta alla namn: Jemte det jeg får —— — — — —I får jag till förekommande af ömsesidiga ledsam heter, i händelse vi komma tilsammans vid några tillfällea der rangordningen skall gälla, bedja dig vara uppmärksam på rangordningens föreskrifter, så att du ej låter okunnige värdar förleda dig att taga högra handen af den som rangordningen gifvit plats framför dig, emedan sådant icke skulle förråda annat än antingen okunnighet om rangordningens föreskrifter eller ock uppsåt att den trotsa, hvilket åter ingendera larer anstå någon embetsman med pretention på bildniog, och kan ej aflöpa utan den ledsamima följd, rangerdningen för dess öfver skridande stadgar, nemligen att böta 1500 Räår banko och för sådanrt vill säkerligea hvarken du eller jag biottställa oss. — Jag huppas du ej misstycker eller missförstår denna min af vänskap gjorda ermran, i anledning deraf, att du vid sista tillfället glömde nämnde förordnings föreskrifier, då du ställde dig på och intog högra sidan i det led, du var af en i rang okunnig värd placerad. Än en gång, missförstå mig icke! Med al egard för ditt embete och din myndighet i efficiella ärender, hvaremot j:g i yttre afseenden aldrig tillåter mig brista, måste: jag respektera en författning så långe den är. gällande och densamma efterlefva, för att und gå dess stadgade straff, och i händelse du ej kommit i tillfalle att få tog i nu gällande rangordnizg, den du likväl såsom embetsman ej kan undgå att känna, så kan du få låna den ef mig, då du skall finna att assessorers rang än högre än borgmästares i småstäder, att de förre böra till N:o 36 och de sednare till N:o 38. Med sann vänskap (namnet.) — d. 4 Januari 1837. Borgmästaren, ledsen att hafva varit en oskyldig anledning till detta missnöje, fann nödigt åläggaa sig sjelf såsom ett slags vådabot att kommunicera brefvet för sina vänner, och rådslå, hvad som vore att göra, till Assessorns blidkande, och de mest upplyste i den lilla staden, som instämt med honom . angående nödvändigheten att gifva någon set off eller satisfaktion åt den förorättade numro 36 på rangordvingen, Där de hädanefter råkas, lära i anledning häraf beslutat, att vid framtida kel ationer, ingen af gästerna får taga sexan innan ftrettisexan supit först, Den politiska predikan. Ibland de sednare veckornas spekutationer i i bokhandelsväg är äfven en skrift kallad: Den