de att skillnaden i priserne uuder dessa tiotal
endast utgjorde 7 sk. 2:r, som markegångspriset
under de sistförflutna 10 åren varit lägre än
under åren 1808—1817, och hvarigenom begge
embetsverken ansett den egentliga grunden för
Presteståndets underdåniga hemställan vara un-
danröjd. I öfrigt har Kammar-Kollegium upp-
lyst, att den till Kongl. Maj:t och Kronan re-
dan indragne behaglig tids förlävingsspannemål
utgjorde eit belopp af 964 tunnor 10 kappar,
men att deremot den så beskaffade spannemil,
hvilken af Presterskapet ännu innehades, bestege
sig till 1,131 tunnor 3 kappar; hvaremot Stats-
Kontoret påstått att med siörre delen af den
behaglig tids förJäningsspanaermiål, som varit in-
dragning underkastad, en sådan åtgärd redan
hlifvit vidtogen. I bufvadsaken har Kammar-
Kollegium afstyrkt och Stats-Kontoret tillstyrkt
bitall å Presteståndets underdåniga ansökning.
Vid ärendets föredragaing inför Kongl. Maj:t
har, enligt derom till Konsistorierne den 30
Juni 1835 aflåtet nådigt cirkulär, förekommit,
att Rikets Ständer vid 1813 års Riksdag an-
slagit all den till indragning ställde behag-
lig tids förläningsspannemål All understöd
för rikets allmänna läro- och uppfostringsverk,
så väl till löneförbättringar som skolmaterialiers
anskaffande; men att Ständerne, vid 1818 års
Riksdag, enligt deras underdåniga skrifvelse d. 23
Maj s. å., icke hade båtire reda på beloppet som
kunde påräknas, än att det endast skulle uppgå till
1000 tunnor, hvaraf 964 tunnor 10 kppr redan
blifvit indragne, så att uti kalkulerade beloppet
endast bruste 36 tunnor. Nu har det likväl
visat sig att totala beloppet, hvilket Ständerne
utan undantag till allmänna läro- och uppfoe-
stringsverken disponerat, rätteligen utgör 2095
Tunnor 13 kappar, och att således, om Ständer-
nes önskan den 23 Maj 1818 sättes i fullbor-
dar, en ytterligare tillgång af cirka 1000 tr suc-
cessive biefve att påräknma för läroverken. Hop-
pet om tillgodonjutendet häraf har likväl blit-
vit betydligen försvagadt, genom Kongl. Maj:ts,
nyss åberopade Nådiga cirkulär, som innehålter
att, alldenstund lefnadskostnaden i allmänhet
stigit: sedan år 1812, samt då tjenstemän vidj
Universiteter, Gymnasier och skolor, ej mindre
än vid andra stater, sedermera fått löneförhoj-
ning, och enär för öftigt de ringaste pastoraten,
vid hvilka bibehållande af behaglig tids för-
läningsspanaemålen egentligen kommer i frå-
ga, vanligen efter tjensteårens mängd erhållas af
äldre prestmän, som sakna utsigt till fördelak-
tigare befordran eller annan belöning för lång-
varigt arbete i församlingarne, ansåg Kongl. Maj:t
rätt och billigt, att en högre löneinkomst än 100
tungor säd må bestämmas såsom vilkor för be-
haglig. tids — förläningens indragning; fastän
Kongl. Maj:t till dess ofvannämnde obetydliga
differans af 36 tunnor blifvit fylld, uppskjutit
sitt definitiva beslut; dock anbefallie Kongl. Maj:t i
Kommercekollegium, Statskontoret och Konsi-
storierne att i de gäll, hvarest indragning ifrå-
gaställes, låta utgöra uträkningar öfver pastora-
hernes belopp efter medlet af de 10 sista årens.
j markegång, för att derigenom undgå den ojima-
het i tillämpningen, som hårrör deraf, att endast ,
det löpande årets markegång tages till rättelse.
Af det anförda inhemtas hurusom läroverken,
för hvilka åtminstone de 3:ne Riksstånden vid;
flere Riksdagar ansett sig böra göra allt som
stått i deras förmåga, äro på väg att förlora icke
mindre än 1000 tunnors årligt spannmils-bi-
drag. Granska vi den förut åberopade Stiän-
dernes skrifvelse den 23 Maj 1818, erera vi,
Jatt naturligtvis msd beräkning att behaglig tids-
förläningsspannmålen endast kunde antagas lem-
Ina en tullgång af 1000 tunnor, de måst vägra
det i sanning angelägna anslag bland annat ll
Emeritorum vid läroverken löner och peasio-
ner, hvartill det sedermera utredda öfverskottet
I vore tillräckligt. Bristen att ej kunna pensio-
nera föråldrade lärare, har länge nog låtit mär-
Ika sig, och det vore således af högsta vigt, att
Kongl. Maj:ts definitift Nådiga beslut om den
lännu återstående behagligtidsförläningsspanne-
målens indragning måtte uppskjutas till Ständer-
nas nästa sammankomst, på det de måtie blifva
Ii tillfalle, att närmare förklara meningen af de-
Iras vid 1815 och 1818 årens Riksdagar härom
Ividtagna beslut, innan genom framgången af
presteståndets i detta ämne väckta anspråk,
I möjligheten af en rättelse afskäres. - Vårt enda
hopp hvilar på lårgsamheten uti :våra reglerin-
Igar, hvarpå såsom ett färskt exempel må tjera,
alt eburu Kongl. Maj:t uti Nådig skrifvelse, d.
113 December 1834, ålegt Kousistörierne att
linom den 1 Maj 1835 inkomma med deras eg-
ER AA