(Insändt.)
Om indragning af behaglig tids förlänings-
spannemål vid lediga pastorater.
Detta ämue synes troligen vid första påseen-
det nog magert för en tidningsartikel; men åt-
skillige deruti ingående märkvärdiga omstän-
digheter torde dock uppfriska det och göra det
mera interessant, än mången läsare på förhand
anar.
Hisiorien lärer oss huru från forntiden det
Hogvördiga Presteståndet vetat att för sig och
efcerkomrgande bevaka och mär det ske kunnat
utvidga sina så väl stånds- som enskilda för-
delar, förmåner och rättigheter. Såsom verkan
häraf kan räknas, att vid vissa förmodligen den
tiden mindre folkrika och i följd deraf mindre
indrägtige pastorater, framfarna konungar för-
unnat af särdeles gunst och nåde, på behaglig
tid, vissa qvantum spannemil af Krono tionden,
hvilka fått namn af behaghg tids förlänings-
spannemål. Under 1809 års Riksdag, då det
Högvördiga Ståndet sannolikt ansåg sin politiska
existence såsom Riks-stånd vara i större fara än
någonsin tillförene eller, efteråt, försökte eller
förmådde Ståndet ej att motsätta sig det beslut,
sow då fattades, att hos Kongl. Maj:t begära
en allmän undersökning af presterskapets så
kallade vederlag, och uu nådigt bref till Kam-
-mar-kollegium och Statskontoret af den 29
April 1812, förordnade Kongl. Maj:t att den
på behaglig tid förlänade spannemiålen skulle
föreslås till indragning vid det lediga pastorat,
der kyrkoherdens inkomster öfverstiga 100 tun-
nor. Uti underdånig skrifvelse vid sista Riks-
Ståndet om en sådan föreskrift om tillämpnin-
gen af det nådiga brefvet af den 29 April 1812,
att, enär tidsförhållanderne sedan år 1812 blifvit i
så måtto hufvudsakligen förändrade, att spanne-
målen betydliger fallit, utan att priset på andra
förnödenheter i samma mån blifvit nedsatt, i-
ifrågavarande Kronotiondespannemålsanslag måt-