Vv han har i sina beskrifningar en oskattba fördel framför denve, i sitt slag. ojemnför lige, resande. Majoren är nemligen ick någon lärd, söker icke efter inskrifter och rui ner, oeh med något beriktigande af geografisk uppgifter bråkar han icke alls sin hjerna; har öfverlemnar sig således obekymradt åt intrycker af det dagliga lifvet, som omger honom, oc beskrifver sina äfventyr med eu liflighet och enkelhet, som ger läsarem en förträfflig bild a dessa länder. Vi välja, bland dei interessant; denna resbeskrifning innehåller, några ställen som handla om Skinners vistande i Damaskus ioch som bidraga att kasta ljus öfver karakterer af det nya Egyptiska herraväldet derstädes. Ma. jor Skinner inqvarterade sig i Damaskus i Fran: I siskaner-klostret, och besökte staden i sin Eu ropeiska drägt, emedan Scherif Bey, den Egyptiske generalguvernören, yttrat sin ön skar att Europeger icke måtte byta om drägt, 1y han vill tvinga de bigotte Damaskusboerne alt vänja sig dervid ). Majeren furtfar: Det var fredag, och hela den Mohamedanska befolkningen var, efter middagsbönen, i rörelse och på j vägen till de trägårdar, som utgöra deras paradis. Resande må skrifva hvad de vilja, de skola dock icke vara i ståad att gifva den, som lär obekant med Orienten, ett begrepp om en Orientalisk folksamling. Jag blandade mig i hvimlet, som uttågade genom den förnämsta porten, och väckte genom min drägt en grad a nyfikenhet, som var mig något obeqvåm. — Pi litet afstånd från porten är en fri plats, omkring 200 foi lång, der Turkarne pläga kas Dscherid, och förbi hvilken floden Bakahda strömmar med snabb fart. Vid stranden sitta en mängd grupper af Turkar, som röka tobak, på rika mattor, Under det ryttarre tumla om sina hästar, tilldess de knappt mera orka stå. Qvinnorne sitta på en höjd och se på; ty fastän de i Damaskus icke våga låta se sig, så få åtminstove de se hvad de behaga. När Kristna och Judiska qvinnor komma ut, sätta de sig på något afstånd under träden, eller vid äflägsna krökningar af strömmen; här prata och röks de understundom cbeslöjade, och min ovanliga drägt förskaffade mig ofta tillfälle, stt skåda de skönaste anleten i verlden, emedan de af nyfikenhet öppnade sina slöjor, för att bättre kunna se mig. Qvinnorna i Damaskus anses föl de skönaste i Orienten, och, att döma efier dem jag sett, är jag fallen för att tro förhållandet vara sådant. ccherif Bey, den Egyptiske gere ralguvernoren, satt, omgifven af sin stab, vid floden, till dess Dscheridspelet var i full gång, då han besteg en präktig häst, och störtade sig in i hvimlet. Detta ställe är Damaskusboernes favoritplsts; likväl söka många grupper mera ensliga ställen, der de satta sig under blommande aprikosträn; öfverallt der en hop folk samlat sig, uppslås ett vandrande kaffe-stånd, och vid stränderne af de otaliga bäckarne, stå personer med pipor, och bjuda dem, som gå förbi, att röka. Jag vandrade hela eftermiddagen omkring bland mängden, för hvars stora nyfikenhet jag liksledes var ett föremål, emedan många ibland dem aldrig förr sett en Frankisk drägt. I jemnförelse med Turkarnes vida kläder tog jag mig slätt nog ut, och de Turkiska qvinnorna mumlade för sig sjelfva: Gud är barmhertig! och tycktes anrepa honom om skydd emot min olycksbringande anblick, och de kristna qvinnorna skrattada högt, och gjorde med sina väl ljudande stämmor kommentarier, som icke smickrade min fåfänga. Jag passerade förbi en grupp af qvinnor, och drog tillfalligtvis upp min näsduk ur fickan, för att torka dammet ur ansigtet, hvilket väckte ett så omätligt löje, att jag trodde mig hafva begått någonting mycket oanständigt. Jag stod der högst förlägen, med näsduken i handen, och en måuvgd qvinnor smögo sig förbi för att beskåda undret. Omsider stack jag orsaken tiil deta jubileraude ater i fickan, hvilket hade till följd en allmän handklappning och fördubbladt löje. — Jag återkom mot aftonen till Fransiskaner-klostret. Det har åtta munkar, hvilka der underhållas för att studera arabiska språket, och klostret är för detta ändamål doteradt af Spanska kronan. De goda munkarne äro mycket vänliga, men hålla ganska stränga fastor. Jag hade glömt att det var fastetid, till dess jag kom till aftonmåltiden, då jag, efter en mödosam dag, måste åtnöja mig med en rätt kål. Munkarne hafva många jemmerliga historier att berät a om det tyranni, för hvilket de fordom vo) Hvarje Europ hade annmars förlorat lifvet, om han företagit detta vågstycke. . Ämnu Lamartine måste förkläda sio.