örmodas, som är riktig, kallas ett beriktigande,
lier hvad plägar ett sådant dumdrygt sätt atti
ste sig i dispyter kallas, när det passerar il
lmänna lifvet? Om svar anhålles.
(Införes på begäran.)
Till Gensvararen fr i N:o 6 af Sjette Afton-,s
ladet, angående skillnaden i rättigheten för Bruken
nom och utom Bergslag.
Och dermed nog! utropar Gensvararen i slutet i
f sitt gensvar, efter att hafva åter bragt sin harm
ill klämda utgjutningar. Artikelförfattaren skall icke l
leraf bringas ur rolen, och skall bemöda sig aitickel:
ns låta ett skämt undfalla sig Öfver det löjliga sträf-l.
randet att draga uppmärksamheten från saken till
versonligheter. Han erinrar blott att sedan de tvi-
stande en gång båda gått till hvila, existera likväl de
omtvistade intressena och personernes vigt eller obe-
ydlighet borde icke inblandas.
Med Gensvararens sista insända artikel är icke än-
mm nog sagdt. Men på det frågan icke må öfver-
skyggas af Gensvararens ostädade utflygter på per-
sonlighetens område, vill artikelförfattaren härmedelst
förkorta kapsonslinan och återkalla den ostyrige till
centrum. — Alltså:
Frågan var huruvida Bruken inom Bergslag fått,
genom det nya lagförslaget, lika utvidgning på fri-T
ochrättigheter för narmgen, som den der blifvit;
medgifven bruken utom Bergslag. Det var sjelfva!
frågan. — I första anfallsuppsatsen äfvensom i den
sista har Gensvararen påstått ungefär lika som or-
den lyda i N:o G af Sjette Aftonbladet det vara up-
penbart att Bergskollegii förslag som utgar(!) och;
måste utgå från en allmän princip, verkligen til
lägger alla bruk lika rättigheter, så vida som de
för alla enahanda vilkoren för fri smidesrätts vin-
nande på ett eller annat sätt, i enlighet med 13
S i förslaget uppfyllas.;
Ja! Hr Gensvarare! Om så förhölle sig! men e-
mot så rent af oförskämdt ljugande i sak, måste ar-
tikelförfattaren göra utdrag ur Kollegii tryckta för-
slag, hvars rubrik, likt Gensvararens, låter godt, men
hvars innehåll är annorlunda än rubriken. I denna
omnämnes oinskränkt förädlingsrätt så inom som
utom Bergslag, men i den, af Gensvararen åberopa-
de 13 . af sjelfva förslaget, bestämmer A:sta mo-
mentet 450 skeppunds privilegieradt smide per härd
för bruken inom Bergslag, och 2:dra momentet al-
lenast 400 för bruken utom Bergslag, såsom vilkor
för åtnjutande afoinskränkt smidesrätt.- — Dessutom
stadgar den dubbla 32:dra f. i beskattningsväg för
hela framtiden 8 skeppunds skatt pr helfri härd in-
om Bergslag, men allenast sex, ja! fem skeppund
för dem utom Bergslag; och vid det andra alterna-
tivet af fix skatt nio skeppund för härd vid bruken
inom Bergslag, men endast sju, ja! sex skeppund för
de öfriga. Ar nu sådant enahanda vilkor? - Eller
skall Gensvararen ännu ytterligare våga tredskas med
allmänna vettet, genom ett upprepande af sin nu
förut ivå gånger omsagda osanning?
Kring ofvanstående kardinalpunkter hafva de till
Kongl. Maj:t i underdånighet ingilna Erinringarne?
mot förslaget hufvudsakligast vändt sig.
Men alldenstund Gensvararen icke är belåten med
att låta denna sak afstadna utan fullständigare be-
lysning, vill man göra ett utdrag ur förr nämmda
Erinringar, ett utdrag bredvid hvilket innehållarti-
kelförfattaren vågar ställa sin egen sammanstämman-
de öfvertygelse. i
Frågar man nu, hvarföre skola nödvändigt bruken
inom Bergslag redan ega privilegier på 450 skeppunds
smide pr härd, innan helfrihet kan dem beviljas, men
bruk utom bergslag vinna denna helfrihet när de re-
dan ega privilegier på blott 400 och i vissa fall på
blott 350 skeppunds smide pr härd? så finnes intet
reelt svar på frågan; ty alla dylika svar äro redan
vederlagde i det föregående eller har såeant skett i
protokollet hos brukssocieteten. Icke är det de re-
dan erhållna privilegierna på större ellr mindre smi-
de som bör grundlägga deras förändring till helfri-
het vid härden, utan naturligen, en undersökning
om bruksegaren har så stor cgen oberoende koltill-
gäng, att han kan, utan äfventyr för brukets bestånd
eller någons förnärmande, förändra sitt smide pr härd
från bestämdt till obegränsadt. Detta säger sunda
förnuftet och hvarje åt ämnets begrnndning utan en-
sidighet egnad eftertanka.
Artikeltörfattaren tillägger blott, att sunda förnut-
tet säger vida mer, nemligen att koltillgångens till-
räcklighet för brukets bestånd är en omständighet,
som hör blott och bart under enskilda omtankans
domstol. Men huru mycket skulle icke ett Kollegii
reglementerande vigt och myndighet derigenom falla?
Täcktes Hr Gensvararen förklara sig öfver här an-
förda ämne, hvilket är det egentliga, hvaröfver arti-
kelförfattaren från början yttrat sig. I huru många
slingringar Gensvararen må hvirfla sig, begär man be-
stämdt svar på den frågan, om, vid sammanställning
af A:sta och 2:dra momenternej af 13 i förslaget
till smidesstadgan, samt vid betraktande af den, 50
procent högre skatten inom bergslag, enahanda vil-
kor äro bestämda för bruken inom bergslag och bru-
ken utom bergslag för åtnjutande af obegränsad
smidesrätt. Här måste fö en skarp esanning vågas,
eljest är spelet förloradt oaktadt de redan afgilna
hurraropen.
Skulle Gensvararen slutligen vilja krypa ur anony-
mitetens fula skinn och visa sig i sin egen nakenhet,
så vill artikelförfattaren för sin del icke gömma sig.
Allmänheten skulle då måhända hafva en ledning för
sina gissningar om bevekelsegrunderne för tvisten.
Undertiden måste Gensvararen förlåta att man vågat
titta litet i de Kollegiala korten. Det måtte i vår
tid vara tillåtet, då erfarenheten visat att grofva miss-
tas kunna kollegialiter begås, och en ljusets fiende
torde väl den vara, som med harm emottager den
första stilla anmärkningen derom. — Erinringarnes?
vigt och den uppmärksamhet de väckt inför thronen,
torde kanske till någon del vitsordas af den baklexa
s. v. v. som Kongl. Bergskollegium i anledning deraf
(0 Tf 4 Maist avkSIlkt