der fortsatte han, rakt i strid med det skrifna
betyget, att han af Hr Wernstedt fitt befailnin-
garma alt mottaga all hafra, att han för Hr W..
redo visat all sådan, som; utlevererades, ochwatt
He W. föreskrifvit honom att se efter, det haf-
ran icke toge skada 1 magasinet och att befall-
niag om den mesta hafrans utleverering medde-
lats af Hr W.
I anledning af hvad Molander sålunda på sin
vittnesed yttrat och hvilket afvek från hans
skrifiliga attest, förklarade Hr W. helt simpel:
att denna attest vore falsk, eller såsom det i
protokollet med icke så skärande ord upptogs,
i högsta motto origtig. Hr W. stadoade ej
härvid, utan begärde nu, att få upplyst på hvad
sätt attesten tillkommit. (I denna punkt fort-
gick undersökningen äfven påföljande rättegångs-
dagen, den 17 Dec., mena för mera tydlighet
anföres alltsammans här.) Hr Hof-auditören till-
kännagaf på denna skarpa fråga, att Molander
på Stallkontoret, i flera personers närvaro, hade
utan tvekan besvarat de frågor Hr Hof-audiiö-
ren till honom frams tällt och att, sedan Molan-
der yttrat sig villig att härofver meddela betyg,
detsamma blifvit i öfverensstänsmelse med frågor-
na feörfattadt och för Molander uppläst utan an-
märkning, samt att Mo!ander derefter. utan att
yttra något, frivilligt underskrifvit betyget. Detta
gick icke heller val i lås. Molander, som nu
tillfrågades af Hr W., om han utan anmärkning
hade undertecknat attesten, förmälde deremot,
att sedan densamma blifvit, enligt Hr Hof-audi-
törenas utsago, författad, uppläst och till Molan-
der aflemnad, hade han väl funnit betyget rik-
tigt i öfrigt, men fästat sig vid orden alltid och
aldrig och äfven, med anförande af sina skäl,
yttrat betänklighet i afseende härpå;) dock ha
de han efter något besinnande frivilligt under-
skrifvit. Nu erinrade sig Hr Hof-auditören
Molanders betänklighet, hvad angick ordet aldrig,
men E Hr: Hof-auditören sade sig icke häråt lem-
nat någon uppmärksamhet, då betyget för öfrigt
skulle visa att Hr W. aldrig befattat sig med
vården och utlemnandet af hafran.
Sålunda sluade examen i den delen. Hr W.
ansåg sig likväl, förmodligen af den nyssnämnda
Molanderska hetänkligbeten, föranlåten att ytter-
ligare tillspörja honom, om ej flera vittnesattes-
ter, äm den nu så illa behandlade, varit i fråga
och blifvit Zasserade. En fatal fråga! Helt
öppenbjertigt svarade nemligen Molander här-
till, att han hade sflemnat ivå andra betyg i
ämnet till Hr FältKamreraren Humble (Hr Wern-
stedts efterträdare vid Hofstallet); dock hade
Hof-auditören endast begärt och fått det ofvan-
nämnde. — Till på köpet såg man Molander
stoppa handen i bröstfickan och framiaga sin
j lilla taskbok, i ändamål att förevisa det kassera-
då godset, men hans välmening afslogs och task -
Ibokens innehåll fick för profana ögon hvila j
Ified och 10. )
De bastanta stridigheterne mellan Molander:
skriftliga och muntliga vittnesmål ansågos af fl
W: s molpart endast vara tillägg
Så snart vi erbållit del af den påföljande da-
gens proiokoll, skall slutet af undersökninger
I blifva meddelad.
1) Det bör måhända ej elömmas att det va
j J 8
i
Å
den underordnade Riddrängen, som på Stall.
kontoret, sina förmäns embetsrum, i fler
personers närvaro, hyste betänklighet.
) Månne Molander fått tillbaka de två andre
betygen, eller kunde han äga flera af den sorten
Det redan 1 Fredags allmänt i bufvudstader
åter ff oo dv RE ff äs Ro