icke tagit kannedom al det föregående i a
denna högst kuriösa rättegång, torde det böral
nämnas, att det angår en stämning af Hr Hof- F
kamreraren O. Weernstedt å Styrelsen för Kongl.
Hofstallet, att utbekomma en fordran, grundad
på den rättighet Kamrerarens instruktioner lem-
na honom till samma afskrifningsprocent å fou-
ragepersedlarna, som bestås kronans redogörare
i allmänhet, emot det att han är skyldig redo-
visa dessa persedlar till deras Sulla belopp och
alt ensam ansvara för alla de förluster, som på
ett eller annat sått dervid kunna inträffa. En
sådan afskrifningsprocent hade han ock ätnjutit
under de första åren af sin tjenstetid till dess
stallet kommnit i en brydsam financiel ställning,
då han likväl i hvarje års redogörelse anteck-
nat samma procent såsom: innestående. Han
stödde vidare detta påstående dels på de betyd-
liga kostnader han måst vidkämnas för fouragets
efterseende och skyffling, dels derpå, att han
redovisat hela fouragebeloppet utan afkortning
och dessutom lemnat till Hofstallkassans dispo-
siop ett öfverskott utöfver all redovisningsskyl-
dighet, af nära 11,000 Rdr banko. Å svaran-
de sidan deremot invändes att Kamreraren endast
haft att skrifva räkning öfver uppbörden utan
ersättningsansvar, och att uppbörden egentligen
tillhört en riddräng, som eftersett in- och ut-
lefreringarna ; hKvilket Karareraren åter ville un-
danrödja dermed, att riddrängen haft sin befatt-
ning under Kamrerarens inseende, och emot
redovisning för honom , sarät att alla qvitten-
ser utfärdats af Kamreraren, hvilken ock ensam
upprättade och underskref fourageredogörelser-
2a. Denna punkt af målet torde läsaren banä-
get hafva i minnet.
Ett annat inkast från svarande sidan var, hvarföre
Hr W. icke under hela den föregåede tiden gjort
sig betald för sin fordran, om han verkligen egt en
sådan, utan först nu efteråt kom och ville göra
densamma gällande. Detta bemötte åter Herr
Wzernstedt med den förklaringen, att det kongl.
stallets financer varit så delabrerade, att han al-
drig Aunnat få ut den. Detta nekades helt
och hället på svarande sidan, och det är egent-
ligen - Hofstallsstyrelsens ombuds uppmaning
till Hr Weernstedt att bevisa ett sådant påståen-
de, som gifvit anledning till åtskilliga kuriösa
uppenbarelser af stallets inre histroria, om
hvilka varit fråga i de föregåerde artiklarna här- j
om, i syrnerhet uti den som fiones införd i
I
I
N:o 60 för den 8 sistlidne December. Deri
anfördes t. ex. , att tillgångarna varit så knap-
pa, att hästarnas utfodring måst förknappas, för
att genom försäljning af det besparda, få medel
till aflöningar samt till handtverkares betalning;
att Hofstallsstyrelsen nödgats upplåna penningar i
på enskildes och egne, hvaribland ätven Herr
Weernstedts reverser, utan att de alltid kunnat!
liqvidera handiverkare o. s. v., hvarföre Herr
Weernstedt ansett det påkostande, att på bekosi-
zad af behöfvande personers rätt uttaga sin for-
dran, så länge han möjligen kunde låta den in-
nestå.
På den skrift, hvari dessa uppgifter förekom-
ma, svarade vederparten den 19 November,
och sökte deri vidare bestrida käromålet, och
förnyade påståendet att den riddräng, som haft
nycklarna till magasinerna och bestyrt om per-
sedlarnes mottagning och utlemnande, varit den
egentlige uppbördsmannen och, att Hr W. icke
annorlunda befattat sig med foragets försäljning
eller magasinerna i öfrigt, än att ham hållit bok
och räkning efter riddräöngens uppgifter och så-
ledes på sätt och vis skulle varit riddrängens
skrifvare. Till bestyrkande häraf företeddes en
af riddrängen, hvilken hette Molander, utfärdad
och bewvittnad attest, der Molander i slutet in-
tygade, att Hofstallmästaren Ekstedt alltid hade
gifvit befallning om försäljningen och utlemnan
det af hafra från magasinerna, men att Hr
Wernstedt aldrig haft annan befattning dermed,
än aft efter Molanders uppgifter anteckna inträf
fade förhållanden. Hr W. förklarade att denna
attest, såsom obeedigad, icke kunde medgifvas
och riddrängen Molander blef derföre af Hr Hof
Auditören begärd till muntligt vittnesmåls af-
läggande. Vid följande förhöret den 3 Dec.
inställde sig Moander, tillbörligen utstyrd i hof-
betjents- uniform. Sedan hen svurit vittneseden,
upplästes attesten och Hr Hofauditören inföll
straxt derpå, att som Molander utgifvit betyget
i enlighet med några af Hr Hofauditören fram-
ställda frågor, önskade Hr Hofauditören att yt-
terligare få till besvarande af Molander upprepa
dessa frågor, hvilket borgrätten tillät. Detta
gick bra en stund, men då Molander tillspordes
hvem som gaf bafallning om hbafrans försäljning
RE Ja hadao Tors: om lo 2 Rn