mens iall maste, 1 synnerhet om sommaren gö-
Ira passerandet här rätt angenämt. Vägen varl
på detta sätt afkrökt ej allenast för utskjutande
mindre bergsrefsor, Dej, till och med för större
stenar och ej allenast härvid, utan ock vid vä-
Igers planerande syntes hushållning varit den
ende ledaren, ty med undantag, der några få
större höjder måst genomgräfvas, var vägen lagd
öfver den vågiga marken sådan vår Herre ska-
pat den, blott att den borttagna jerdtorfvan var
ersatt med litet granris ech någon usel mojord
uppå, ehuru på något längre afstånd: det bästa;
Istengrus låg tätt bredvid vägen. Der vägen
gick genom mossar, var dess yta ofta under,
men sällan öfver sjelfva mossens, men långs sjön
var den så låg, att vattnet steg upp så, att på j
flere ställen jorden eller fy!let var bortsköljdt,
och vägen, djup och ihålig, blott med lifsfara
steg för steg kunde passeras. — Diken och af-;
loppstrummor eller så kallade poster fanns nä-:
stan alldeles icke, utom der de från bergen ned- :
störtade bäckarne gjort dem mödvändiga. Sjelf-
va träden och deras grenar hängde här och der:
lutande och hotamde öfver vägen, och torde vid
en häftig storm kunna åstadkomma de resandes
olycka. Genomskärningen, tagen i den minsta
dimension, lemnade ej ens rum för diken, hva-!
dan det nedfallande gruset och stemarne uppto-
(go sjelfva vägen. På andra ställen hängde den
sten- och rotbundna marken öfver vägen, så att
i blott 3,:delar. deraf var praktikabel och öfver-
allt der gårdar eller hus oro invid, fanns hvar-
ken dike eller upphöjoing, förmodligen för att!
icke med nya hinder oroa åboerne eller till-
skynda dem någon kostnad för bryggor eller !
trummor ; marken var der alldeles som förut,
blott att man påkört någon dålig sand. Hela
vägen gingo hjulen 6 a 9 tum i smutsen och!
till passerandet (17, mil) åtgingo precis 4 tim-
mar, dröjsmålet på gästgifvaregårder, Sjöomärke
kallad, oräknadt, hvarest skjutsbonden från
Fläskum begärde enahanda betalning som förut
till Viared, nemligen för 13s mil, emedan den
som skulle skjutsa oss till Borås, sade sig icke
vilja spänna för med mindre han fick för Yg
mil mera än förut, hvilket vägen vore längre,
men hvilket afdrag Fläskumsbonden från sin
skjutspenning ej ville medgifva. Då nu i dagboken
ingenting stod. antecknadt, måste vi finna oss
uti att betala för den nyare kortare vägen en
låttondedels mil mera skjutspengar än för den.
gamla. Vi fortsatte nu resan, ty ävnu återstod,
tre åttondedels mil af den nya vägen, hvartill:
fullt tre fjerdedels timma åtgick, men vi sluppo
ej fram med mindre vi på tullhuset å andra
ändan ytterligare betalt 27 R.dr, således 1 R:dr
6 sk. Rgs i vägpenningar för en den uslaste väg
som i denna stund kan finnas i riket och
hvilken, om den på de flesta ställen icke göres
om, alltid skall förblifva svår att befara.
Man kan härvid ej återhålla sin förundran
att det bolag, som utfäst sig anlägga denna våg
mot tillförsäkring af en så enorm och såväl in-
son utrikes förut oerhörd vägafgift, kunnat
underlåta dessa vilkor: Att vägen bör gå rak,
der den kan läggas rak; att den bör ligga
minst 2 alnar öfver Viaredsjöns högsta vatten-
yta oeh minst 1 aln öfver den öfriga marken
der den består af mossa eller sumpig jord; att
murarna. — nu liknande en simpel lodrätt
gärdesgård, böra vara sluttande för att bättre
motstå tryckningen; att grunden, der den är
lös, bör formeras af större stenar, — ordent-
ligen lagda i mur längs diken, med mellan-
och påfylld små klappersten eller sönderslagen
gråsten, hvaraf långs hela vägen är ymnigt
tillgång; att alla höjder blifva afstuckna och
dälder fyllda, så att vägen bhr jemn; att den
på hvarje sida får ett 6 qvart. bredt dike; att
afloppsposter öfverallt anbringas der de be-
höfvas; att qvistar och öfverhängande trän
borthuggas och vägen slutligen planeras med
sönderslagen gråsten af ett dufäggs storlek eller
ock groft grus.
Det mesta af allt detta är ännu ogjordt. Vid
inträffande svallis är ingen istånd att passera vägen, I
ty under berger finnes hvarken diken eller trum-
mor för att uppsluka det nedrusande vattnet, hvil-
ket således måste flyta öfver vägen, hka hög
som sjelfva sjön. Utan kännedom, huruvida en
landsväg i 19:de seklet bör anläggas, synes
bufvudafsigten gått ut derpå, att för den enor-
ma summan, (2 tunnor guld) som bolaget skall
betala, göra så litet som möjligt och att kom-
ma ifrån arbetet på det lindrigastefsättet. . Om