Några reflexioner i anledning af händelser-:
na på Pyreneiska halfön.
Vi hafva redan förut i detta blad ett par.
gånger yttrat oss häröfver; men de betraktelser,
dessa händelser föranleda, äro så mångfaldiga,
att ämnet derigenom på långt när icke kan an-
ses uitömdt, ech att vi äfven nu blott kunna
upptaga- en del deraf.
Spanien har, under loppet af några och tjugu
år, tre serskilda gånger försökt befria sig ifrån
den krassaste despotism och prestvälde, för att
i deras stalle införa en nära intill demokrati
gränsande styrelse- form. Dessa försök ha tven-
ne gånger strandat emot mörkrets och förtryc-
kets allt för djupt rotfästade bålverk. Det tredje
försöket, som gjorts inför våra ögon, är för nytt,
att änru ha kunnat gifva mågra resultater; men
det får j nekas, att dess början icke synes lof-
vande. Spanien har ännu icke frambragt någon
man, som rätt uppfattat dess och tidens behof,
eller rättare, ingen sådan man har ännu kommit
i spetsen för dess styrelse, och det trånads-till-
stånd, hvari det så länge legat försänkt, fortfar
således ännu; det inbördes kriget rasar med o-
dämpad låga, och insurgenterne, i stället att af-
skräckas af det nytända frihets-blosset, tyckas
tvertom deri hafva funnit en fackla, vid hvars
sken de djerft genomtåga landet, utbredande
skräck och förstöring äfven öfver de provinser,
som hittills skonats för dess härjaingar. Med
en oskicklighet, som nästan gränsar till det fa-
bellika, hafva de konstitutionelle generalerne och
deribl.nd äfven sådane, som visat sig mest verk-
samme vid införandet af den nya sakernas ord-
ning, låtit rebellen Gomez göra en rund om-
kring hela Spanien, och återvända till sin her-
re, belastad med byten, tagna från det folk,
ban påstår sig äga en gudomlig rätt att
beherska, och man har knappt gjort något
försök att hämma hans djerfhet. Ordent-
liga belägringar af betöstade städer företagas;
insurgent-band , som den ena dager försäkras
vara fullkomligt slagna och skingrade, visa sig
den andra med ökad styrka, och nya framträ-
da på ställen, som förut varit f:edade för deras
hemsökelse. Tvångslån upptagas och räcka
likväl icke till, att betala dividenden på statens
utländska skuld; utskrifoingar af manskap an-
befallas, och likväl förstärkas ej armderna, och
de som finnas, göra ingenting. Detta är tills
dato följden af folkets bemödande, att åstad-
komma reformer i sitt samhällsskick, och af sty-
relsens löften derom. Hvem är skuld till allt
detta? Det konstitutionella systemets fiender
skola svara: Demokraterne, de Ultra-liberale,
desse, som ville brådstörta Spanien i revolutio-
nernes afgrund, der iaföra inrättningar, som
Spanska folkets massa ej kände och ej önska-
de, som ville rubba dess sekel-gamla vanor, med
ett ord, denna förderfliga propaganda, som är
orsaken till allt det onda, de sednare åren sett
spridas öfver Europa. — Utan att helt och
hållet instämma med folk-frihetens fiender, ges
det likväl vissa beskedliga vänner af henne, som
vilja hafva henne i staten, liksom en annan