Några reflexioner i anledning af händelser-: na på Pyreneiska halfön. Vi hafva redan förut i detta blad ett par. gånger yttrat oss häröfver; men de betraktelser, dessa händelser föranleda, äro så mångfaldiga, att ämnet derigenom på långt när icke kan anses uitömdt, ech att vi äfven nu blott kunna upptagaen del deraf. Spanien har, under loppet af några och tjugu år, tre serskilda gånger försökt befria sig ifrån den krassaste despotism och prestvälde, för att i deras stalle införa en nära intill demokrati gränsande styrelseform. Dessa försök ha tvenne gånger strandat emot mörkrets och förtryckets allt för djupt rotfästade bålverk. Det tredje försöket, som gjorts inför våra ögon, är för nytt, att änru ha kunnat gifva mågra resultater; men det får j nekas, att dess början icke synes lofvande. Spanien har ännu icke frambragt någon man, som rätt uppfattat dess och tidens behof, eller rättare, ingen sådan man har ännu kommit i spetsen för dess styrelse, och det trånads-tillstånd, hvari det så länge legat försänkt, fortfar således ännu; det inbördes kriget rasar med odämpad låga, och insurgenterne, i stället att afskräckas af det nytända frihets-blosset, tyckas tvertom deri hafva funnit en fackla, vid hvars sken de djerft genomtåga landet, utbredande skräck och förstöring äfven öfver de provinser, som hittills skonats för dess härjaingar. Med en oskicklighet, som nästan gränsar till det fabellika, hafva de konstitutionelle generalerne och deribl.nd äfven sådane, som visat sig mest verksamme vid införandet af den nya sakernas ordning, låtit rebellen Gomez göra en rund omkring hela Spanien, och återvända till sin herre, belastad med byten, tagna från det folk, ban påstår sig äga en gudomlig rätt att beherska, och man har knappt gjort något försök att hämma hans djerfhet. Ordentliga belägringar af betöstade städer företagas; insurgent-band , som den ena dager försäkras vara fullkomligt slagna och skingrade, visa sig den andra med ökad styrka, och nya framträda på ställen, som förut varit f:edade för deras hemsökelse. Tvångslån upptagas och räcka likväl icke till, att betala dividenden på statens utländska skuld; utskrifoingar af manskap anbefallas, och likväl förstärkas ej armderna, och de som finnas, göra ingenting. Detta är tills dato följden af folkets bemödande, att åstadkomma reformer i sitt samhällsskick, och af styrelsens löften derom. Hvem är skuld till allt detta? Det konstitutionella systemets fiender skola svara: Demokraterne, de Ultra-liberale, desse, som ville brådstörta Spanien i revolutionernes afgrund, der iaföra inrättningar, som Spanska folkets massa ej kände och ej önskade, som ville rubba dess sekel-gamla vanor, med ett ord, denna förderfliga propaganda, som är orsaken till allt det onda, de sednare åren sett spridas öfver Europa. — Utan att helt och hållet instämma med folk-frihetens fiender, ges det likväl vissa beskedliga vänner af henne, som vilja hafva henne i staten, liksom en annan