folk kan sjunka i politiskt afseende, utan att
upphöra att vara till. - Frågan vore dessutom
blott att konirollera, de: medlen icke använ-
des till andra ändamål, än dem, för hvilka
de voro beviljade.
Riddervold yttrade sig å nyo, i syfining att
ställa till rätta det missförstånd han ansåg lätt
kunna väckas af denna debatt, och föreställde
Thinget faran af den späsning, som sålunda
kunde uppkomma med riksdagen i Sverge.
Norge kunde, om man så fortfor, abandonneras
af Sverige; åtminstone skulle Taleren, om han
vore Svensk riksdagsman, yttra sig i den an-
dan. — Mielm ansåg deremot, att ingen bor-
de låta bestämma sig af sådana skrämskott.
Man skulle snarare uti den siste talaren höra en
Svensk man på Svensk riksdag, än Norsk man
på Norskt storthing. Visserligen hade hotelser
om Norges abandonnering i dess diplomatiska an-
gelägenheter blifvit framställda äfven på Svenska
riksdagar, men uti en sådan abandonnering såg
talaren verkligen iatet ondt, hvilket också ha-
de föranledt konom att på 1833 års Sterthirg
yttra, att om Sverige icke vore nöjdt med det
anslag Norge för ifrågavarande ändamål bevil-
jade, så kunde det gerna undandraga sig att
fullgöra: en sak, som det hade helt och hållet
af egen drift och utan anmodan från Norges si-
da åtagit sig. Följden af ett sådant undandra-
gande blefve ingenting annat än just hvad Norr-
männen önskade, eller att de fingo besörja sin
diplomati sjelfve. Gemensama öfverläggnin-
gar mellan Norska och Svenska autoriteter och
gemensam verksamhet till ett gemensamt mil
skulle i alla fall icke uteblifva, så länge man
på båda sider hyste välvilja för föreningen.
Härefier uppsted den förutomnämnda tvisten
emellan Hielm och Presidenten, i anledning af
den sednares föreställring till Hielm, att han yt-
trat sig opassande, och några andra talares på -
stående, att Hielm genom sina yttranden hade
förnärmat Riddervold. Detta ledde likväl ic-
ke till något annat resultat än en ny tvist vid
protokolls justeringen och ett vidlyftigt anföran-
de af Hielm, ved närmare utveckling af hans
åsigter, men hvilket utrymmet i dag icke tillå-
ter oss att intaga, i anseende till de Tyska och
Fransyska posternas vidlyftighet.