skulle besvaras, blifvit upptaget eller vidrört; u-
san har Hr S., fastän väl vetande med sig att
han och ingen annan är i denna sak dem u-
tan skäl och bevis argt anfallande, sökt sjelf
spela rolea af anfallen samt derunder ånyo
tillitat det förut kända förrådet af fraser i före-
ning, med falska uppgiher och påståenden,
hvilka vapen, med någon skicklighet behandlade,
ej taga sig så illa ut t. ex. i Svenska Miner-
va, i synnerhet då politiska ämnen aller de
Spanska, Portugisiska och Norska sakerna der
afhandlas, men obhjelpligt lemna sin man i stic-
ket uti sådane rentaf praktiska ämnen, som det
här ifrågavarande, hvarest förslagsmakeriet ej
bjelper, utan man antingen måste strängt hålla
sig vid saken, eller ock gifva den totalt för-
lorad, såsom Ar 5. synes höra göra med sin
om 15 år tillämnade omstörtning af författnin-
garne angående jernhandteringen, i fall nemli-
gen, såsom all anledning är att hoppas, Bergs-
kollegii Regleringsförslag, hvilket är beräknadt
på verkställighet nu genast , inom en eller an-
nan månad skulle af Kongl. Maj:st antagas.
Uti Herr S. sednare artikel citeras det falskt,
som skulle det hafva hlifvit af undertecknad
yttradt, att man icte kunnat utfinna för eller
mot hvem eller hvilka författaren (Herr S.)
skrifvit; så är icke förhållandet — det ifrå-
gasättes blott, em det varit för eller icke
snärare emot näringsfriheten i jernhandterin?
gen som Hr 5. trädt i harnesk; och sådant af
det skäl, att näringsfriheten i sanning har
mer att frukta af sådane sina, möjligtvis af
pur välmening exalterade, vänner som :; Herr
S. synes vara, än af sina egentliga fiender, hvil-
ka nu för tiden e järo så farliga. Till följe af
denna enkla upplysning förfaller sålunda allt
hvad Herr 5. oredigt tänkt och utan. samman-
hang skrifvit om innehållet af Aftonbladsarti-
keln i denna del.
Artikelförfattaren Herr S. har vidare förmält,
att han allenast i en punkt velat bedöma Bergs-
kollegii förslag; och ett sådant bedömande skul-:
le då bestå deri, att de icke förmått höja sin
blick öfver närmaste framtid, samt, att Kol-
legium föröfrigt ej haft afseende på landet utan j
egentligen blott på Bruken, och ändå allenast
på de Bruk, som ligga utom Bergslag. Huru
hänger väl detta tillbopa? kan man med skäl
fråga; — Bergskollegium har ju för all fram-
zgid tillstyrkt fri och! oinskränkt smidesrätt wid
Bruken såväl inom söm utom Bergslag, och der-
å skall ju landets industriella utveckling i
framtiden nödvändigt vinna? Åja! svarar härpå
Herr 5.5; men hvad betyder sådant;Bergskollegii
förslag innefattar ändå ingenting stort i sin
väg, utan blott detaljlappningar! Det har icke
afseende på landet eller den närmaste
framtiden; det afser endast ögonblickets
trängande behof. Sådant der ordnande af
detaljer, hvarmed Bergskollegium befattat sig,
vär likväl smått och ännu smärre inom det
Jilla! e. c, — —
Men läsaren måste, lika med insändaren, le-
das vid de hopade, sig sjelfva emotsägade in-
genting bevisande stora orden och fraserne i
den lilla här ifrågavarande artikeln, efter hvars
genomläsning man jemnt vet lika mycket om
beskaffenheten af eller sättet att tillvägabringa
förbättringar uti Bergskollegii förslag till Smides-
stadgan, som innan ens N:o 136 af Svenska
Minerva för år 1836 hade utkommit ech den
store okände låtit sitt ljus lysa för landet.
Ensidigt var det, är och förblifver, att,
när man, såsom Herr 5., träder upp att gran-
ska eiler bedöma, då blott vilja bedöma ?en
punkt, samt att derom yttra sig så klent som
Herr S. gjort det, nemligen blett förmedelst to-
ma magtspråk, utan tecken till skäl eller bevis;
men ännu bedröfligare var det i sanning, att
såsom fel emot Bergskollegii åtgärd falske-
ligen föregifva, att de bruk, som ligga inom
bergslag, ej skulle, enligt Bergskollegii förslag,
fått tillgodonjuta lika förmåner som bruken u-
tom bergslag, fastän det är uppenbart, att
Bergskollegii förslag, som utgår och måste utgå
från en allmän princip, verkligen tillägger alla
bruk lika rättigheter, så vida som de för alla
enahanda wilkoren för fri smidesrätts vinnande
på ett eller annat sätt, i enlighet med 13 i
förslaget, uppfyllas.
Det fägnar för öfrigt insändaren af hjertat,
att artikelförfattaren i Svenska Minerva besked-
ligt tagit tillgodo de, icke så många, men lik-
väl till fulla Oussinet uppgående, berikti-
ganden It sak (facta) hvarmed? tan i N:o
74 och 75 af Aftonbladet blifvit undfägnad. —
Måtte han deraf för framfiden varnas att