MILL ilsken Ulv tTIi dill Pe UtDDR VIvVElBegr ULU
slättbildningar, der lokalen medgifver det, äro
t. ex. Cichorium, ÖCrepis biennis, Carduus
acanthoides till en del, Thalictrum aquileg:-
salium och Cineraria palustris m. fl. Dess-
utom hör väl Veronica montana, opaca, pa-
lita, Erythrea centaurium, Lamium inter-
medium, Geranium palustre, Malva Alcea,
Cyredalis cava, Hypericum tetrapterum, Pi-
cris, Tussilago alba, Sencio paludasus och
eruncifolius, Juncus glaucus, ÅAjuga rep-
tans, en stor del Orchideer med flera
till dessa — bildningar, då Gentiana ger-
manica, Juncus obtusifolius, Potentilla o-
paca, Anemone pratensis, Androsace, Ajuga
alpina, Hyperium - humifusum, Cinerartia
campestris, Orchis militaris, Malaxis Löseliti,
m. fl. flötsbildningen. Till öfvergångsbildnin-
garnes skogstrakter höra dessutom : Betanica,
Pimpinella magna, Tr:folusm alpestre c.
och till trappen, som vanligen åtföljer erskiffern!
tyckes Tormentilla reptans höra. Dåman nu
ebserverar, att nordöstra, östra, medlersta och
södra delarne af provinsen egentligen räknas till
öfvergångstrakter, så faller det af sig sjelf, att.
dessa delar hafva en rikare vegetation då den!
vestra delen deremot har att rikare förråd på.
stramdvexter, sådana som behöfva inundering af
salt vatteu, emedan sundets vatten är saltare än
Östersjöns.
En besynnerlig gräns har Prof. Fr. mellan slätt
och skogtrakt, då han t. ex. räknar Vidtsköfde
och Arupstrakterm bland s!ätterna, Reften, Höste
etc. bland slättlunder, hvilket är högst oriktigt,
ty hela nordöstra delen ända till södra sidan af
Ste shufvud är egentligen en skogstrakt, om ock-
så här och der finnas skoglösa sandfält; det-
samma gäller om de anförda och flera andra
skogar i närheten af slätterna, ty de hafva ge-
menskap med skogstrakter. Icke heller är det
en nödvändighet, att en skogstrakt alltid skall
vara bergig. Dessutom karakteriseras skogs-
gränsen och skogstrakten af egna vexter t. ex.
Anemone nemorosa, Arnica, Hieracium proe-
morsum m. fl., hvilka aldrig finnas på slätter-
na, om icke på något ställe som reliker från en
längesedan förstörd skog, men väl vid skogs-
gränsen. De egentliga slätterna, som icke hafva
ett enda träd, som ej är planteradt, och äro
således i saknad af skogsvegetationen, utgöra
stora sträckor från Rörum och Vik till Ystad,
Glumslöf och hafva inåt landet olika bredd på
olika orter t. ex. från Landskrona till Harlösa,
från Kåseberga till Benestad etc., då våra bok-
skogar följa åstrakterna och utgöra egentligen
2ne bälten öfver provinsen, nemligen från Kul-
laberg till Maglehem och Svabesholm och från
Skabersjö längs södra sidan af Romeleklintsåsen
till Krageholm, Härvid må äfven nämnas, att
ekskogen jemte hasseln m. fl. vanligen utgör
skogsgränsen och det är troligt, att våra slätter,
som med undantag af fi sandtrakter utgöras af
en fruktbar lera, i äldre tider varit ekbeväxta.
Härjemte må vi icke förglömma våra sand-
fält, som äro så egna för provinsen. De äro
egentligen skogstrakter och endast på de ställen,
der skogen på större sträckor blifvit undanröjd,
hafva flygsandsfält uppkommit, fastän flygsanden
numera gemom planteringar o. d. på de flesta
ställen är hämmad. Dessa sandtrakter utgöras
af hela nordöstra gruskalkstrakten, provinsens
södra udde, trakten kring Vombsjön, vesterut
vid Lydde ström och Saxån och vid Engelholm.
De bestå af en fin, hvit eller svartaktig sand
med ett (liksom hos alla sandfä!t) icke djupt
hegande lerlager och i hela östra delen är den-
n- od olandad med petrifikater och kalk.
Endast de Engelholmska synas i likhet med de
moblandade ljungbeväxta sandhedarna längs nor-
;a sidan af medlersta åsen, hafva detta lerlager
djuptliggamde, hvarföre de i vegetativt hänseen-
de hafva mycken likhet med de Hallindska
sandtrakterna. Våra öfriga sandfält karakteri-
seras af egna vexter t. ex. Dianthus arenari-
äs på de nordöstra och vestra (högst obetydligt
veolens, Hypericum humifusum och Köle-
på de östra och ) medlersta, Alyssum vica num
på de vestra och södra, Hieracium cymosum
på de östra och vestra (tagen innevararde år
mellan Ålstorp och Saxtorp), Phleum arenari-
um, Androsace, Antherica, Alsive viscara,
fråa HBöste långs södra och vestra kusten tillj
på de medlersta t. ex. Ramsåsa) Scabiosa.sva-l
ria glauca (det seduare äfven vid Engelholm)
Iberis petrea, Alyssum calycinum ech A-)
stragalus arenarius endest på de östra, Fila-l
go germaniea och Gnaphalium aren artum
endast -på de södra etc.
Nedanstående vextgeografiska tillägg torde för
Svenska flamma. FSL. oo 21 sssa utan Allt inter .