dess ansprak. Denna rätt till samtidshistoria, om jag får bruka detta ord, har också i många år blifvit anlitad, till och med i Sverige. Att den icke alltid blifvit begagnad till lof och beröm, utan äfven till tadel, är sannot, Det skall kanske smaka illa att påminna om, hvad i den vägen sig tilldragit; men jag får bedja Åktor om ursäkt, att jag ändock måste taga mig friheten att göra det. Exempel konstituera visst icke lag; men de äro dock ofta mycket interessanta. Genom erfarenhet om hvad sor vanligen allmänna omdömet ansett kubna eller icke kunna passera opåtaldt, gör man sig gerna ett omdöme om hvad man också verkligen kan eller icke kan yttra. De flesta rättigheter hafva gjort sig gällande och fått fast fot genom en sorts innötning, en snart sagdt till lag upphöjd vana, en allmänna omdömets sanktion, som aan icke vågat trotsa, ehuru gerna man än velat. Dessa allmänna reflexioner vill jag för närvarande icke enskildt lämpa på något samhälle, några autoriteter; de äro blott resultaternaaf de iakttagelser, hvar och en kan göra, då han följer ytirandefrihetens öden hvar som helst. Det är således icke att förmoda, det de skulle sakna tillämpning äfven i vårt fädernesland och på dess tryckfrihet. i I Stora Britannien föregår i närvarande stund en stor och bitter strid, hvarunder blodiga tillvitelser mot regering, lagstiftning, höga embetsmän — andliga och verldsliga — utösas och länge alldeles opåtalt blifvit upprepade i våra tidningar — tillmälen, mot hvilka allt, hvad i den åtalade artikeln blifvit mig till last lagdt, är småsaker, hvarom Hrr Jurymäa nogsamt kommit i erfarenhet. Stora Briitannien är emellertid en magt, med hvilken vi stå, eller åtminstone torde böra stå, i ett vida intimare förhållande, ech af hvars vänskap vi hafva vida större behof, än af allt hvad Italien och TItaliens beskyddare heter. Och ändock har det aldrig fallit någon åklagare in, att på ringaste sätt söka hämma upprepandet af alla de tillvitelser, som blifvit sagda om engelska politiken, icke blott i inre förhållanden, utan ock mot underlydande länder (Irland, Indien o. s. v.), och detta af det enkla skälet, att man finner att det vore en löjlighet, att åtala en öfversättning af det, som fritt kan sägas och blifvit sagdt på originalspråket, och der det rör närmare iuteressen. Exempel behöfva ej anföras; de kunna ses hvarje dag i hvarje tidning. En anvan stor magt fianes, med hvilken Sveriges interesse bjuder det att stå, och med hvilken det står i de vånskapligaste relationer, men om hvars politik, nationalkarakter, statsinrättning, lagskipning och alla förhållanden flere skriftstallare af en viss politisk tro i Sverige länge opåtalt utspridt de hätskaste berättelser. Jag behöfver lika litet säga, att jag menar de Förenta Staterna i NoerdAmerika, som citera några: prof på oförsynta dikter, hvarmed de blifvit angripne af bemälte skriftställare, både i böcker och tidningar. En tredje stor magt finnes, som genom sakens natur och gamla. närmare förhållanden är: och bör vara med Sverige nära förenad, men som blifvit länge med stor bitterhet angripen af svenska författare af olika politiska trosbekännelser. Det ser nästan ut, som om vissa tidningar icke blifvit inrättade för annat, än att nedsätta Frankrikes nya styrelsesätt, politik, styrande persener, ja monark. Och detta allt har passerat utan ringaste anmärkning. Jag vill icke tala om allt, hvad dagligen läses om de med Sverige i vänskapligt förhållande stadda styrelserna i Spanien och Portugal, ännu mindre om en granne och förbundsstat, hvars nationalkarakter, politik och representation blifvit på det biitraste angripna af många, till och med af dess eger statsminister, utan att den ringaste olägenhet försports för dem, hvilka i svenskt tryck reproducerat de skändliga utfallen. Hvaraf kommer nu denna tolerans i afseende på publicitetens anfall mot så många vänskap liga stater, och i synnerhet mot de magter, hos hvilka hvarje förståndig Svensk söker sitt fäderneslands naturligaste bundsförvandter och mägtigaste stöd? Månne af aktning för och ett sundt begrepp om yttrandefrihetens sanna anspråk? — Så har jag älskat att tro; men jag vet numera icke, hvad jag skall tro. Afyven den olika behandlingen af omdömen om de tre förstnämnda magterna och om Italien — denna