medgifvas att man icke kan lata hela statsmachinen stadna utan att sätta samhället ett kom. plett revolutioastillstånd:; men det består derulti, . att Underhuset i England kan verkställa en sådan vägran, derigenom att det sjelft låter ett Utskott förvalta och distribuera statsanslagen, utan att lemna dem i händerna på de ministrar, som skulle envisas att sitta qvar emot majoritetens vilja. Det är också just; detta, som törklarar orsaken till den annars för mången så förundransvärda motviljan emot den slutna omröstningen vid valen, emedan denna skulle gifva majoriteten i Uuderhuset en vida mera radikal skepnad, än den nu har, och oemotståndhgt drifva fram ministrarna till reformer iädemokratisk anda. Vi kommä nn till Eurcpas medelpunkt, Tyskland. I den ställning, hvaruti de stora magternasofvervigt ölver de smärre, censurens införande 7 alla dess stater och Förbundsdagens sednaste beslut, :som de facto tillintetgjort det representativa samhällsskicket der det funnits, ett ögonblick försatt detta land, skulle man utan tvifvel kunna tre, att det lyckats de maktegande att lägga folkfriheten och det demokratiska elementet för alltid i fjettrar. Till ersättning härför, äro nu Regeringarne, i synnerhet den Preussiska, verksamma uti en hep materiella atgärder till lifvande af den industriella andan, och mången, som endast ser sakerna på ytan, har häraf dragit den slutsatsen, att ingen fara är för mnågra vidare revolutienära rörelser i Tyskland i vår tid. Men månne man icke bedrager sig härpå? Tyskarne äro icke mera, hvad Madam Stacl yttrade om dem, en vakande dröm, en halfdrucken idealism, en extasierad blandning af vetenska per, drankt ien ocean aftheorier. De abstraktioner och det pedanteri, inom hvilka Tyskarne förut blefvo tvungne att insvepa sig, derföre att hela det positiva fältets odling var dem förnekadt, hafva längesedaa till det mesta bortdunstat, och det obestämda i teorierna konsoliderat sig. De splittrade intressena hafva allumer samlat sig, likt solstrålarne 1 en brännspegel, åt samma punkt. En rörlig och idog massa arbetar oaflåtligen på förbättringar; religionsstrider, lokalfördomar och graunstaternas antipatier och afundsjuka sins emellan vika alltmer för den gemensamma otåligheten att deltaga i de stora Europeiska händelserva. För att närmare förklara anledningen till denna otålighet, och bevisa att den verkligen finnes, behöfde man blott taga i betraktande redan den omständigheten, att en folkmängd af trettio mihioner menniskor med samma språk och samma litteratur är styckad i en massa af stater, i hvilka man igenfinner nästan alla möjliga ohka slags styrelseoch regeringssätt, olika beskattningar och olika lagar. Denna poliiiska anomali blir alltmera käanbar, I i samma mån den allmänna verldscivilisationen i allmänhet går framåt, och andra länders exempel lär Tyskarne att inse uti hvilka mångfaldiga band de äro insnärjde; och, hvad som värre är, ju mera dessa band i materielt afseende skola lossas gexom en gemensamhet i tullsystem o. s. v. ju mera skall tvånget af de politiska gränsor som åtskilja nationerna, blifva kännbart, helst då dessa gränser nästan ingenstades äro utstakade af naturea, utan öfrerallt konventionella. Lägg härtill det mest förvirrade tillstånd af lagskipningen, som på många ställen ännu helt och hållet är sammanblandad med administrationea, och slutligen att torturen ännu är gällaade i några stater, i kraft af den s. k. Halsordnung, och man döme om anledningar till missnojen finnas! Man bör icke glömma, att nationalitetskänslan hos Tyskarne en gång varit tillräckligt stark, att öfverändakasta hela den påfliga despotismen, det katbolska presterskapets omätliga välde och det feodala oket. Detta gick ej på en dag, icke på ett år, men det gick hkväl slutligea. Den verldsliga hierarkien har nu trädt i stället för den andliga; militärdespotism 1 stället för Påfvens och munkarmas, men huru mycket starkare är icke nu den allmänna andan och folkets samband sins emellan! Ett folk, som har Rotteck, Welcker, Duttlinger och Mittermayer m. fl. till sma älsklingsförfattare ; der arbeten af den höga, allvarliga och praktiskt filosofiska riktning, som Staats Lexikon eller Bottechs vwerldshistoria finnas i hvarje hus och läsag af hvarje borgare, låter icke för ;mansåldrar smida3 sig i politiska bojer. fö Också hafvaredan önskningarna efter en omgjutning af Tysklands Ställning börjat taga form, och flera förslag hafva uppstått att närma sig det allmant efterlängtade målet, och afhjelpa de många organiska bristerna i den politiska samhällskroppen. Det mest populära och mest oo SE AS 2 123